HBTQ-frågan

Förändringen har tagits steg för steg och på ett förrädiskt sätt har man lämnat sin tidigare hållning och synen på vad Bibeln säger.

Förklaring av Pinkwashing = att anklagas för att använda HBTQ-vänlighet som ett PR-verktyg för att ”tvätta” sitt anseende.

På Kyrkans tidnings ledarplats har Fanny Willman skrivit om detta. Vi tar och här återger senare delen av vad hon skriver om förändringarna och då detta skedde:

”1974

Kyrkostyrelsens skriver: ”På uppdrag av biskopsmötet publiceras boken De homosexuella och kyrkan. Författarna drar slutsatser som är radikala för sin tid. Bland annat konstaterar de att det finns något som kan kallas ”genuin homosexualitet”, samt att det ur ”psykologiska synpunkter är angeläget, att de homosexuella uppnår varaktiga och stabila förbindelser. En konsekvens av utredningens överväganden är att ”inga hinder principiellt skulle föreligga för en homosexuell att inneha kyrkliga tjänster”. Utredningen nämner också möjligheten att överväga någon form av välsignelsehandling av par av samma kön.”

Kyrkostyrelsen skriver inte: Att 1974 innefattade den första stora teologiska omprövningen inom Svenska kyrkan. Som Anna Karin Hammar och Ninna Edgardh påpekar i boken Äkta makor bygger utredningen på ny medicinsk och psykologisk forskning, utredningen låter för första gången (!) en homosexuell person själv komma till tals i en kyrklig utredning och prövar om de bibeltexter som traditionellt använts verkligen handlar om det som utredningen kallar ”genuin homosexualitet”. Därmed flyttas diskussionen från enbart moral till exegetik och teologi. Frågan blir inte längre bara vad kyrkan ska tycka, utan hur Bibeln ska förstås. 

I dagens debatt uppfattas det ofta som om kyrkopolitiken kommer först och exegetiken efteråt eller inte alls. Förespråkare hänvisar ofta till kyrkomötets beslut och kyrkans ordning, medan kritiker hänvisar till den klassiska traditionen. Själva den exegetiska diskussionen riskerar därmed att hamna i bakgrunden. 1974 stod den i fokus. 

1979

Kyrkostyrelsen skriver: ”Homosexualitet tas bort som sjukdomsdiagnos i Sverige.”

Kyrkostyrelsen skriver inte: Att sjukdomsdiagnosen avskaffades inte innebar att stigmatiseringen upphörde. Tvärtom följde under 1980-talet hiv- och aidsepidemin, som drabbade homosexuella män särskilt hårt och åter väckte misstänksamhet, rädsla och skam. Ninna Edgardh och Anna Karin Hammar beskriver däremot hur sjukdomen blev ett nytt bakslag i en tid då många just hade börjat hoppas på större öppenhet. Trots att homosexualitet inte längre betraktades som en sjukdom kom många homosexuella åter att förknippas med sjukdom i det offentliga medvetandet.

1985

Kyrkostyrelsen skriver alls inte att Svenska kyrkans främsta företrädare, ärkebiskop Bertil Werkström, detta år rekommenderar homosexuella kristna att leva i celibat.

(PS Detta är precis den åsikten som vi har – den som Svenska Kyrkan har övergivet. Det är inget konstigt att homosexuella lever i celibat, det är många kristna som gör det, de som inte fått någon livspartner.) 

1988

Kyrkostyrelsen skriver: ”En arbetsgrupp, Kyrkan och de homosexuella, lämnar sin rapport, Homosexuella i kyrkan – en fråga om kärlek.”

Kyrkostyrelsen skriver inte: Att rapporten är mindre ett ställningstagande än en inbjudan till fortsatt teologisk dialog. Den samlar olika röster, däribland representanter för Kristna regnbågsrörelsen (Ekho), och försöker skapa ett gemensamt samtalsunderlag i en kyrka som redan var djupt oenig. Som Anna Karin Hammar och Ninna Edgardh beskriver det följdes detta av en ny arbetsgrupp där både företrädare för Ekho och för den mer traditionella linjen deltog. Men motsättningarna blev så stora att Ekho:s representanter lämnade arbetet innan slutrapporten publicerades 1994. Det visar att vägen mot förändring inte gick genom konsensus utan genom en lång och ibland smärtsam teologisk konflikt.

1994

Kyrkostyrelsen skriver: ”Rapporten Kyrkan och homosexualiteten (Svenska kyrkans utredningar 1994:8) blir klar och offentlig. Den visar att kyrkan är splittrad i synen på homosexualitet.”

Kyrkostyrelsen skriver inte att splittringen inte bara handlade om olika åsikter i frågan, utan om förtroendet för själva processen. När ärkebiskop Gunnar Weman lämnade ett eget remissvar om partnerskap innan arbetsgruppen avslutat sitt arbete uppfattade Ekho:s representanter att utredningen hade spelat ut sin roll. Det var därför de lämnade arbetsgruppen. Rapporten kan omöjligen betraktas som del av en berättelse om hur kyrkan steg för steg närmade sig en gemensam hållning, utan som ett vittnesbörd om en konflikt som blivit så djup att några av dem som skulle föra samtalet inte längre trodde att det var möjligt.

1995

Kyrkostyrelsen skriver: ”Lagen om registrerat partnerskap träder i kraft” och ”Läronämnden, där samtliga biskopar ingår, konstaterar i sitt yttrande till kyrkomötet att Svenska kyrkan inte ska uttala att partnerskap är moraliskt orätt, utan att det ska bejakas. Biskopsmötet ger anvisningar för hur vi håller enskild förbön för ett ingått partnerskap.”

Kyrkostyrelsen skriver inte: Att det är minst sagt märkligt att framställa detta årtal som ett steg framåt i kyrkans arbete för hbtq-människors rättigheter. Partnerskapslagen tvingade Svenska kyrkan att ta ställning till hur samkönade par skulle bemötas. Biskoparna avvisade kyrklig medverkan vid partnerskapet men öppnade för enskild förbön – utan offentlig gudstjänst och utan anhöriga närvarande. För många upplevdes det som ett fortsatt osynliggörande, och som att deras kärlek och liv inte var något annat än just ”moraliskt orätt” i kyrkans ögon. 

1997

Kyrkostyrelsen skriver: ”På kyrkomötet väcks en motion om välsignelseakt för par av samma kön i öppet kyrkorum.”

Kyrkostyrelsen skriver inte: Att motionen inte ledde till något beslut. Tvärtom visade den hur svårt kyrkan fortfarande hade att enas.

…På samma sätt fortsätter tidslinjen fram till 2026.

Fler utredningar. Fler hearingar. Fler antologier. Fler kyrkomötesbeslut. Vissa internationella konflikter med partnerkyrkor. Till sist den könsneutrala vigselordningen 2009, en gemensam vigselordning 2017 och de senaste årens beslut om prästrekrytering och prästutbildning.

Det blir lätt att tro att kyrkan metodiskt arbetat mot ett mål som hela tiden varit givet. Men så såg historien alltså inte ut.

De decennier av exegetiskt och systematiskt teologiskt arbete som gjorde en ny äktenskapssyn möjlig reduceras till en serie beslut och utredningar. Resultatet blir en berättelse där förändringen framstår som en närmast självklar reformprocess, snarare än som en av de djupaste teologiska konflikterna i Svenska kyrkans moderna historia.

Inte undra på att de som nu företräder en ”avvikande” äktenskapssyn känner sig förminskade. Inte undra på att positionerna inom kyrkan då hårdnar.

Deras uppfattning framställs indirekt som något historien lämnat bakom sig, snarare än som en teologisk position som fortfarande finns i marginalerna av Svenska kyrkan, och dominerar i världen. (Vår fetning av stilen från artikeln i Kyrkans Tidning). En kyrka som vill reformera sin lära borde inte skriva bort den tradition den reformerar. Den borde visa varför den inte längre finner traditionen övertygande.

Kanske mest graverande, för en kyrka som firar Pride och säger sig vilja arbeta för hbtq-personers rättigheter, är hur Svenska kyrkan genom att framställa sin historia som ett stolt, medvetet policyarbete inte låtsas om att den varit en del av förtrycket.

Året jag föddes tilläts inte samkönade par bjuda in vänner och familj för förbön över sitt partnerskap. "Lås kyrkportarna!" ropade prästen till vaktmästaren när ett gaypar, på nåder, stod redo att i kyrkan uppmärksamma sitt gemensamma liv. 

Undrar vad de hade tyckt om att kyrkostyrelsen idag markerar samma riktlinjer för enskild förbön av ingått partnerskap som en historisk seger. Fanny Willman, ledarskribent.”

Denna utveckling inom Svenska kyrkan är vad alla som i dag är engagerade i HPTQ-frågor borde känna till. Detta nu när frågan drivs på och klappar på frikyrkornas dörrar. Nu är det frikyrkorna som dessa vill att de skall ta steg bort från den klassiska, bibliska kristna synen – det kallas avfall. Sprid denna artikel!