Kriget på väg

Nu går även Aftonbladet ut med budskapet om detta.

 Den 9 september skriver Anders Lindberg, ledarskribent på Aftonbladet och Sveriges största tidning, om att han inser att kriget på väg. När denna största tidning varnar på ledarplats borde det vara väckande. Man kan tycka vad man vill om Anders Lindberg, men det är verkligen värt att ta notis om vad han skriver:

”Det är inte ett klassiskt krig, men det är krig”, sa Estlands utrikesminister Margus Tsahkna i går till Ekot.

För några dagar sedan pekade Tyskland ut ryssarna som ansvariga för en attack med bombdrönare mot flygplatsen i Leipzig. I våras varnade överbefälhavare Michael Claesson för att Ryssland kan testa Natos beredskap genom att angripa ”en ö i Östersjöområdet”.

Och de senaste veckorna har tunga amerikanska tjänstemän åkt som skottspolar mellan Washington, Moskva och Kiev. Den som inte ser skriften på väggen är antingen blind eller önsketänker.

Vladimir Putin står beredd att trappa upp kriget. Kanske även beordra en rysk mobilisering.

Migration

Men det är som att Sveriges politiker sover på sin post. Från valrörelsen har försvarsfrågan varit som bortblåst, utom att alla partiledare sagt sig vara beredda att dö för Sverige. Vad det nu betyder.

Frågan är ju inte det, utan vad de är beredda att göra för att vi ska avskräcka Ryssland och vara beredda om det värsta skulle inträffa. Men om det får vi inte veta mycket under valrörelsen.

Den sista sakpolitiska debatten i Agenda i söndags handlade i stället om migration, en fråga där de stora partierna redan är i princip överens.

Glöm 3,5 procent

Just nu är målet att lägga 3,5 procent av BNP på det militära försvaret. För att uppnå detta kommer politikerna till stor del att låna pengar. Det är nödvändigt efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.

Men på sikt måste pengarna betalas tillbaka. Dessutom kommer inte 3,5 procent att räcka. Polen ligger redan över 5 procent av BNP. Finland talar om fördubblade försvarsanslag och de baltiska staterna rustar upp i raketfart. Kreml kastar allt längre skuggor över politiken i hela Norden.

Under nästa mandatperiod kommer även Sverige att behöva ta samma diskussion. Vilka skatter ska höjas? Vad ska prioriteras bort? Hur ska vårt totalförsvar byggas upp på bredden, från sjukvård, infrastruktur, livsmedelsförsörjning, och skyddsrum till mer svårfångade saker som försvarsvilja och demokratins skyddsräcken.

Besked

Nu återstår bara slutdebatter och statsministerdueller. Men partierna bör ge besked. Alla är överens om att upprustningen behövs. Men hur ska den betalas? Hur fort ska den gå? Vilka vallöften är de båda sidorna beredda att överge om läget trappas upp ytterligare? Det vore mer hederligt än dagens sömniga tystnad.

För medan vi bråkar om struntsaker är kriget på väg allt närmare. Risken är uppenbar att säkerhetspolitiken blir nästa regerings största politiska utmaning.

Vare sig vi låtsas om mullret vid horisonten eller inte.” Slut citat.

Medan valdebatterna haglar och hårda ord utväxlas så tycks en fråga vara glömd – ett hot om storkrig. I skuggan av det ter sig allt annat för obetydligt. Det handlar då inte om vem som skall styra landet, det handlar om att vi landet snart kan vara i krig, något som kommer att beröra alla oavsett vilket parti man håller på och lägger sin röst för. Det skall vi ha klart för oss!

Under den stora rubriken kan vi också läsa: ”Sveriges politiker sover på sin post”. Det är tyvärr inte de enda som gör det – de kristna ledarna och de kristna överhuvudtaget gör det också. Vi som kristna har uppdraget att vara väktare på muren, det tycks vara helt glömt.

Vi har försökt på Flammors webbsida väcka med många artiklar – nu görs ett försök också från Sveriges största tidning. Det kommer inte att lyckas det heller. För de icke troende av svenska folket i sin materialism och de andligt sovande kristna kommer inte att vakna. Det som däremot kommer att väcka alla är kriget. Många sovande kristna kommer inte ens att dela denna artikel vidare – man verkar inte bryr sig – så illa är det!