Förutsättningen för väckelse

Vad kan vara hinder för en sådan? (Bild: Världen Idags magasin om väckelse).

En öppenhet för denna fråga och vad som kan vara svaret är en bra början för ett steg mot en andlig förnyelse och väckelse.

Det går inte att gå förbi betydelsen av den Helige Andes verkande i och tillsammans med människor och församlingar. Vi kan konstatera att då den första kristna församlingen föddes tog den emot och fylldes av den helige Ande. Det gjorde skillnad i jämförelse med alla andra tidigare religiösa strömningar som varit och som fanns då detta hände.

Detta är också fortfarande nyckeln för att församlingsliv inte skall vara ett vanligt föreningsliv. Den kristna församlingen har tillgång till det inga andra grupper och sammanslutningar har – den Helige Ande!

Den första församlingen startades genom att uppfyllas av Helig Ande och församlingar överlever genom att alltfort göra det. Det handlar alltså om en överlevnadsfråga – ingen fråga kan väl då vara större än den? Alltså borde beaktandet av den inte gås förbi.

Den Heliga Ande är Hjälparen som Jesus utlovat: ”Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er.” Joh. 14.26. Den hjälp som Jesus har sänt, hur skulle vi kunna avvisa den och med vilken rätt har vi att göra det? Vi kan ha den Helige Ande som en del av den kristna tron och läran, utan att för den skull vara delaktiga och beroende av Honom. Då är det i så fall bara en teoretisk sanning, men inte den praktiska hjälp som Anden vill och skall vara, både i den enskildes och församlingarnas liv.

Har vi blivit så duktiga i vårt kunskapssamhälle och i teologisk utbildning, så att vi inte känner oss beroende av den Helige Ande? Det är förödande i så fall.

Den första församlingen var noga med att söka både hjälp och vägledning av den Helige Ande. När de upplevt den så kunde de säga: ”Den helige Ande och vi har beslutat…”  Apg. 15.28. Vilken gudomlig auktoritet som det ger när man kan uttala sig på detta sätt!

För att det skall ske behövs en öppenhet och lyhördhet för den Heliges Andes tilltal och vilja. Vår vilja och våra planer behöver nollställas så att den helige Ande får föra fram det Han önskar. Vi kan inte gå motsatt väg och bara planera utifrån våra egna tankar och sedan be om den Helige Andes sanktion. Mycket av svårigheter och problem kan undvikas genom att söka den Heliges Andes ledning.

Låt oss återvända till Apostlagärningarna beskrivning av hur de första kristna församlingarna verkade. Här finns vägledning och de som tar vara på den, de blir också framgångsrika i vår tid. De församlingar som idag står för församlingstillväxt är de karismatiska som är öppna för den Helige Ande. Dessa använder den tillgång som finns genom den Helige Andes hjälp och de andliga nådegåvorna. Fortfarande är det alltså så att Anden verkar där Han får möjlighet att göra det.

Då är det en fråga vi behöver ställa, finns det möjlighet för Anden att göra det i våra sammankomster? Låt oss se på hur det är idag i många församlingar. Vi skall då konstatera att många gånger är en vanlig gudstjänst programmerad från dess inledning till dess slut. Den är nästan på minuten styrd att avslutas på sedvanlig tid. Var finns då utrymme för den Helige Andes att komma in i dessa programmerade gudstjänster?

Har vi blivit så osäkra och otrygga att vi vill ha den mänskliga kontrollen över gudstjänsterna? Det är öppenhet för den Helige Andes inbrytande då vi samlas som gör det attraktivt att vara deltagare i sådan samling.

Tyvärr har det blivit allt mer förutsägbara gudstjänster, där man redan i princip vet hur allt kommer att bli. Detta gör att många lätt kan tröttna och uppleva slentrian i detta. Idag ser vi också många medlemmar som inte längre deltar i församlingslivet.

Detta liv skall inte vara tröttande. Det skall vara upplivande och med en förväntan skall folket komma för att vara med om det Gud kommer att göra. Han vill genom sin Ande verka, frågan är bara om vi tillåter Honom att göra det?

Det är lätt att församlingar kommer in i rutiner och ordningar som man är uppbundna till. Det är svårt att komma ur dessa traditioner och därför kan vi se att det är mycket lättare för nybildade församlingar att vara öppna och formbara för förnyelse. Detta leder också många gånger till att dessa församlingar växer.

Men det är också det som Herren vill att de gamla församlingarna skall göra. Det finns också möjlighet till det om vi kan släppa kontrollen och lösgöra oss från traditionens hårda band.

Med detta som en insikt kan vi säga att det finns hopp för gamla församlingar, likaväl som det finns för de nybildade. Beroendet av den Helige Ande är nyckeln, den är också nyckeln till väckelse. Låt oss då ta vara på den – vi behöver den och vi är i ett skriande behov av en ny väckelsetid i vårt land.

Väckelse är nyckeln för verklig församlingstillväxt, det var så frikyrkorna växte stadigt då dessa bildades. Vi behöver uppväcka vårt arv från gångna tider, det är ett arv som är viktigt att förvalta. Låt oss aldrig komma undan med att se ner på dessa skeenden eller mena att det inte är något för vår tid. Guds besökelsetider är något för alla tider och Han önskar att komma mitt ibland sitt folk även i vår tid. Men som tidigare påpekats och ställt frågan: Vill vi ha väckelse?

Det kan vara så att vi tycker det är tryggast att ha det som vi har det – inga överraskande moment av väckelse och andeutgjutelse som kan överraska oss i våra invanda mönster. Det är just dessa mönster som både kan vara ett hinder samt också göra att många tröttnar i att delta i detta. Tyvärr har vi många exempel på de som dragit sig undan från församlingar just på detta. Kan vi vara så ärliga att vi kan tillstå det, det finns nämligen många som kan avlägga sådana vittnesbörd – vi behöver ta dem på allvar och inte mena att de bara är allmänt kritiska – det kanske är längtan efter mer och djupare andligt liv som gjort att man dragits sig tillbaka. Dessa kan återkomma!

Om det blir andliga besökelsetider i församlingar så dras både längtande troende och icke bekännande kristna till de församlingar som upplever detta. Det är något attraktivt när Guds Ande verkar och utför sitt verk.  Där sådant sker är det så tilldragande att man dras dit även om det är många tiotals mil att färdas för att få vara del av denna speciella atmosfär och se vara vad Gud gör då människors liv blir förvandlade. Det är detta som kan leda till verklig församlingstillväxt. Är det något som vi i vår tid behöver är det just det då de allra flesta församlingar är på tillbakagång och minskar i antalet medlemmar. Vi har bara under de senaste årtiondena sett hur många församlingar har fått upphöra och läggas ner därför att medlemsantalet blivit allt för få. Vi behöver nu vända denna trend och se hur församlingar både växer och nybildas på grund av det som en gång var verklighet på plats efter plats i landet. Det är sorgligt att se hur kapell och kyrkbyggnader har sålts och förvandlats till fritidshus, bostäder eller profana lokaler. Sådant är tecken på andlig utarmning om vi vågar se verkligheten i vitögat.

Det är just insikten om det som pågår som kan göra att vi vaknar upp och vill söka oss tillbaka till de urgamla stignara som våra förfäder trampade upp en gång och som betytt så mycket för så många bygder, buar och städer i vårt land.

Det är också så att när församlingar blivit små har man sökt sammangående med någon annan församling. Detta behöver inte vara något fel utan en praktisk lösning för många församlingar. Det är bara det att även den nya sammanslutningen av församlingar också minskar så att det till sist inte finn någon mer församling som kan sammanslås, utan att verksamhet på så sätt får läggas ner.

Vi behöver se mer med trons ögon och möjligheter till att bara för just fört tillfället fina lösningar på minskande församlingar. Dessa behöver också kanske hjälp då ett av problemet är att många församlingar har en mycket hög genomsnittsålder.

Då det är så behövs yngre krafter komma in och få bli till inspiration och välsignelse. En av möjligheterna som då kan prövas är att annonserar om förfrågan om det finns de som vill flytta till sådana plaster med den församlingsproblematiken. Även andra sätt kan leda fram till man får kontakt med de som bär på en brinnande längtan att få tjäna Gud.

Det finns många sådan enskilda och familjer som har detta på sitt hjärta. Dessa kanske tillhör större församlingar med anställda pastorer som är de som mestadels tjänstgör i församlingarna och därmed får dessa längtande inte tillfälle att ge utrycka sin längtan och vilja att få vara verksamma och inte bara vara medlemmar som är passiva i sin församling.

Det är väl just dessa som önskar att vara verksamma som kan bli det i de församlingar där man varken har ekonomiska möjligheter att ha en anställd pastor och där man med hög ålder på medlemmarna inte har kraft att verka som yngre har. Detta borde vara en väg för många församlingar att överleva. Det börjar nu bli så att det finnas platser och samhällen som kan vara ganska stora där det inte finns församlingar men det där det tidigare funnits både en och flera. Det är av stor vikt att det finns andlig verksamhet och församlingar att människor i sökande och andlig nöd har tillgång till att få möta troende.

Dessa som nu är passiva och inte har någon större möjlighet att verka i större församlingar, är ett stort andligt kapital som bör tas till vara på. Här kanske man i samfunden från centralt håll kunde göra utvärderingar och se över orter där tynande församlingar håller på att dö ut. Då kan samfunden sedan göra förteckning på sådana församlingar och gå ut genom olika kanaler med upprop om hjälp för de församlingar som önskar sådan.

Detta är en av vägarna som bör prövas i vår tid för att rädda så många små församlingar som möjligt. Glädjande nog så förekommer nu också försök till nyplanteringar av församlingar både i bostadsområden och på plaster dör andlig verksamhet behövs. Det är hälsotecken, men låt oss inte glömma de församlingar som faktiskt redan finns. De kan få uppleva tider där man får se en ny tid, detta skulle vara en stark uppmuntran för de som nu är gamla och som troget kämpat och tjänat i sina församlingar under många årtionden. Detta kan vara den bästa presenten för dessa att få se nya troende komma och ta vid i församlingen och slippa att se att den läggs ner.      

Vad kan vara hinder för en sådan? En fråga som vi behöver stanna upp inför. En öppenhet för denna fråga och vad som kan vara svaret är en bra början för ett steg mot en andlig förnyelse och väckelse.

Det går inte att gå förbi betydelsen av den Helige Andes verkande i och tillsammans med människor och församlingar. Vi kan konstatera att då den första kristna församlingen föddes tog den emot och fylldes av den helige Ande. Det gjorde skillnad i jämförelse med alla andra tidigare religiösa strömningar som varit och som fanns då detta hände.

Detta är också fortfarande nyckeln för att församlingsliv inte skall vara ett vanligt föreningsliv. Den kristna församlingen har tillgång till det inga andra grupper och sammanslutningar har – den Helige Ande!

Den första församlingen startades genom att uppfyllas av Helig Ande och församlingar överlever genom att alltfort göra det. Det handlar alltså om en överlevnadsfråga – ingen fråga kan väl då vara större än den? Alltså borde beaktandet av den inte gås förbi.

Den Heliga Ande är Hjälparen som Jesus utlovat: ”Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er.” Joh. 14.26. Den hjälp som Jesus har sänt, hur skulle vi kunna avvisa den och med vilken rätt har vi att göra det? Vi kan ha den Helige Ande som en del av den kristna tron och läran, utan att för den skull vara delaktiga och beroende av Honom. Då är det i så fall bara en teoretisk sanning, men inte den praktiska hjälp som Anden vill och skall vara, både i den enskildes och församlingarnas liv.

Har vi blivit så duktiga i vårt kunskapssamhälle och i teologisk utbildning, så att vi inte känner oss beroende av den Helige Ande? Det är förödande i så fall.

Den första församlingen var noga med att söka både hjälp och vägledning av den Helige Ande. När de upplevt den så kunde de säga: ”Den helige Ande och vi har beslutat…”  Apg. 15.28. Vilken gudomlig auktoritet som det ger när man kan uttala sig på detta sätt!

För att det skall ske behövs en öppenhet och lyhördhet för den Heliges Andes tilltal och vilja. Vår vilja och våra planer behöver nollställas så att den helige Ande får föra fram det Han önskar. Vi kan inte gå motsatt väg och bara planera utifrån våra egna tankar och sedan be om den Helige Andes sanktion. Mycket av svårigheter och problem kan undvikas genom att söka den Heliges Andes ledning.

Låt oss återvända till Apostlagärningarna beskrivning av hur de första kristna församlingarna verkade. Här finns vägledning och de som tar vara på den, de blir också framgångsrika i vår tid. De församlingar som idag står för församlingstillväxt är de karismatiska som är öppna för den Helige Ande. Dessa använder den tillgång som finns genom den Helige Andes hjälp och de andliga nådegåvorna. Fortfarande är det alltså så att Anden verkar där Han får möjlighet att göra det.

Då är det en fråga vi behöver ställa, finns det möjlighet för Anden att göra det i våra sammankomster? Låt oss se på hur det är idag i många församlingar. Vi skall då konstatera att många gånger är en vanlig gudstjänst programmerad från dess inledning till dess slut. Den är nästan på minuten styrd att avslutas på sedvanlig tid. Var finns då utrymme för den Helige Andes att komma in i dessa programmerade gudstjänster?

Har vi blivit så osäkra och otrygga att vi vill ha den mänskliga kontrollen över gudstjänsterna? Det är öppenhet för den Helige Andes inbrytande då vi samlas som gör det attraktivt att vara deltagare i sådan samling.

Tyvärr har det blivit allt mer förutsägbara gudstjänster, där man redan i princip vet hur allt kommer att bli. Detta gör att många lätt kan tröttna och uppleva slentrian i detta. Idag ser vi också många medlemmar som inte längre deltar i församlingslivet.

Detta liv skall inte vara tröttande. Det skall vara upplivande och med en förväntan skall folket komma för att vara med om det Gud kommer att göra. Han vill genom sin Ande verka, frågan är bara om vi tillåter Honom att göra det?

Det är lätt att församlingar kommer in i rutiner och ordningar som man är uppbundna till. Det är svårt att komma ur dessa traditioner och därför kan vi se att det är mycket lättare för nybildade församlingar att vara öppna och formbara för förnyelse. Detta leder också många gånger till att dessa församlingar växer.

Men det är också det som Herren vill att de gamla församlingarna skall göra. Det finns också möjlighet till det om vi kan släppa kontrollen och lösgöra oss från traditionens hårda band.

Med detta som en insikt kan vi säga att det finns hopp för gamla församlingar, likaväl som det finns för de nybildade. Beroendet av den Helige Ande är nyckeln, den är också nyckeln till väckelse. Låt oss då ta vara på den – vi behöver den och vi är i ett skriande behov av en ny väckelsetid i vårt land.

Väckelse är nyckeln för verklig församlingstillväxt, det var så frikyrkorna växte stadigt då dessa bildades. Vi behöver uppväcka vårt arv från gångna tider, det är ett arv som är viktigt att förvalta. Låt oss aldrig komma undan med att se ner på dessa skeenden eller mena att det inte är något för vår tid. Guds besökelsetider är något för alla tider och Han önskar att komma mitt ibland sitt folk även i vår tid. Men som tidigare påpekats och ställt frågan: Vill vi ha väckelse?

Det kan vara så att vi tycker det är tryggast att ha det som vi har det – inga överraskande moment av väckelse och andeutgjutelse som kan överraska oss i våra invanda mönster. Det är just dessa mönster som både kan vara ett hinder samt också göra att många tröttnar i att delta i detta. Tyvärr har vi många exempel på de som dragit sig undan från församlingar just på detta. Kan vi vara så ärliga att vi kan tillstå det, det finns nämligen många som kan avlägga sådana vittnesbörd – vi behöver ta dem på allvar och inte mena att de bara är allmänt kritiska – det kanske är längtan efter mer och djupare andligt liv som gjort att man dragits sig tillbaka. Dessa kan återkomma!

Om det blir andliga besökelsetider i församlingar så dras både längtande troende och icke bekännande kristna till de församlingar som upplever detta. Det är något attraktivt när Guds Ande verkar och utför sitt verk.  Där sådant sker är det så tilldragande att man dras dit även om det är många tiotals mil att färdas för att få vara del av denna speciella atmosfär och se vara vad Gud gör då människors liv blir förvandlade. Det är detta som kan leda till verklig församlingstillväxt. Är det något som vi i vår tid behöver är det just det då de allra flesta församlingar är på tillbakagång och minskar i antalet medlemmar. Vi har bara under de senaste årtiondena sett hur många församlingar har fått upphöra och läggas ner därför att medlemsantalet blivit allt för få. Vi behöver nu vända denna trend och se hur församlingar både växer och nybildas på grund av det som en gång var verklighet på plats efter plats i landet. Det är sorgligt att se hur kapell och kyrkbyggnader har sålts och förvandlats till fritidshus, bostäder eller profana lokaler. Sådant är tecken på andlig utarmning om vi vågar se verkligheten i vitögat.

Det är just insikten om det som pågår som kan göra att vi vaknar upp och vill söka oss tillbaka till de urgamla stigarna som våra förfäder trampade upp en gång och som betytt så mycket för så många bygder, buar och städer i vårt land.

Det är också så att när församlingar blivit små har man sökt sammangående med någon annan församling. Detta behöver inte vara något fel utan en praktisk lösning för många församlingar. Det är bara det att även den nya sammanslutningen av församlingar också minskar så att det till sist inte finn någon mer församling som kan sammanslås, utan att verksamhet på så sätt får läggas ner.

Vi behöver se mer med trons ögon och möjligheter till att bara för just fört tillfället fina lösningar på minskande församlingar. Dessa behöver också kanske hjälp då ett av problemet är att många församlingar har en mycket hög genomsnittsålder.

Då det är så behövs yngre krafter komma in och få bli till inspiration och välsignelse. En av möjligheterna som då kan prövas är att annonserar om förfrågan om det finns de som vill flytta till sådana plaster med den församlingsproblematiken. Även andra sätt kan leda fram till man får kontakt med de som bär på en brinnande längtan att få tjäna Gud.

Det finns många sådan enskilda och familjer som har detta på sitt hjärta. Dessa kanske tillhör större församlingar med anställda pastorer som är de som mestadels tjänstgör i församlingarna och därmed får dessa längtande inte tillfälle att ge utrycka sin längtan och vilja att få vara verksamma och inte bara vara medlemmar som är passiva i sin församling.

Det är väl just dessa som önskar att vara verksamma som kan bli det i de församlingar där man varken har ekonomiska möjligheter att ha en anställd pastor och där man med hög ålder på medlemmarna inte har kraft att verka som yngre har. Detta borde vara en väg för många församlingar att överleva. Det börjar nu bli så att det finnas platser och samhällen som kan vara ganska stora där det inte finns församlingar men det där det tidigare funnits både en och flera. Det är av stor vikt att det finns andlig verksamhet och församlingar att människor i sökande och andlig nöd har tillgång till att få möta troende.

Dessa som nu är passiva och inte har någon större möjlighet att verka i större församlingar, är ett stort andligt kapital som bör tas till vara på. Här kanske man i samfunden från centralt håll kunde göra utvärderingar och se över orter där tynande församlingar håller på att dö ut. Då kan samfunden sedan göra förteckning på sådana församlingar och gå ut genom olika kanaler med upprop om hjälp för de församlingar som önskar sådan.

Detta är en av vägarna som bör prövas i vår tid för att rädda så många små församlingar som möjligt. Glädjande nog så förekommer nu också försök till nyplanteringar av församlingar både i bostadsområden och på plaster dör andlig verksamhet behövs. Det är hälsotecken, men låt oss inte glömma de församlingar som faktiskt redan finns. De kan få uppleva tider där man får se en ny tid, detta skulle vara en stark uppmuntran för de som nu är gamla och som troget kämpat och tjänat i sina församlingar under många årtionden.

Detta kan vara den bästa presenten för dessa att få se nya troende komma och ta vid i församlingen och slippa att se att den läggs ner.