Bokslut

Tänk att få teckna rad efter rad på mängder av vita oskrivna blad där allt skulle läsas och allt skulle stå som där skrivits med blyerts så grå.

Det skulle berättas om glädje och sorg om öppna fält, skogar, vägar och torg om tårar i mängd men också om sång ja, allt som hänt under tidernas gång.

Hjärtats hemliga tankar skulle på pränt vemod, lycka, allt vad människan känt samt det vackraste och fulaste av allt allt skulle formas och allt få gestalt.

Allt vad släkten efter släkten har burit människor som sjungit, bedit och svurit som stapplat, fallit och rest sig igen slagits med fiende och skrattat med vän.

Dock ännu har ingen till fullo beskrivit det som vi brukar att kalla för livet för stort, för heligt är det som vi har och alla våra frågor som saknar svar.

Men ett är dock säkert och ett är visst och detta det bör stå där till allra sist, att bokslut skall göras vid dagars ända då vi kommit dit där ingen kan vända.

Men det finnes dock något till tröst som borde viskas i varje oroligt bröst: att en Mästare väntar med uträckt hand för att finna en sökare i sökandets land.

Skriv ut