function TellFriend(ref)
{
var str="toolbar=no,status=no,menubar=no,location=no,scrollbars=no,resizable=no,height=220,width=400"
tellaFriend = window.open(ref,"TellObj",str);
tellaFriend.opener = top;
}
Charta
Oecumenica - Holger Nilsson
Publicerad juni 2006
Här nedan presenteras dokumentet Charta Oecumenica.
Det är idag omdebatterat och omdiskuterat och det behöver det bli.
Våra väckelsepionjärer
skulle förfasa sig över vad som nu sker. Det är nu viktigt att detta
dokument blir känt och spritt. Det är många som inte känner till det. Nu är
det dags att handla och agera. Sprid denna information. Vi ger här en länk
vars innehåll behöver spridas eller skrivas ut och som de ledande och
styrande i församlingarna behöver ta del av:
http://tidenstecken.se/charta.htm
CHARTA OECUMENICA

Charta Oecumenica
(Svensk
övers.) [Obs! SKR står på denna grund.]
Riktlinjer för det
växande samarbetet mellan kyrkorna i Europa
"Ära
vare Fadern och Sonen och den heliga Anden"
I den anda som präglar
budskapen från de två europeiska ekumeniska församlingarna i Basel (1989)
och Graz (1997), är vi, Konferensen för Europeiska Kyrkor (KEK -
CEC) och De Europeiska Biskopskonferensernas Råd (CCEE)
(I
Konferensen för Europeiska Kyrkor (KEK - CEC), ingår nästan alla ortodoxa,
protestantiska, anglikanska, gammalkatolska och oberoende kyrkor i Europa. I
De Europeiska Biskopskonferensernas Råd (CCEE) är alla romersk-katolska
biskopskonferenser i Europa representerade. /Övers. anm.),
fast beslutna att bevara och vidareutveckla den gemenskap som vuxit fram
mellan oss. Vi tackar vår treenige Gud för att han, genom sin heliga Ande,
leder våra steg mot en allt djupare gemenskap.

Många
former av ekumeniskt samarbete har redan visat sig hållbara. Vi får ändå
inte slå oss till ro med det nuvarande tillståndet, om vi skall leva i
trohet mot Kristi bön "…att de alla skall bli ett och att liksom du,
fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen
tro att du har sänt mig" (Joh 17:21). Medvetna om vår egen skuld,
och beredda till omvändelse, måste vi bemöda oss om att övervinna den
splittring som fortfarande råder mellan oss, för att göra det möjligt att
tillsammans förkunna evangeliets budskap för alla folk på ett trovärdigt
sätt.

Då vi
tillsammans lyssnar till Guds ord i den Heliga Skrift, och utmanas till
att bekänna vår gemensamma tro liksom att handla tillsammans i enlighet med
den sanning vi tagit emot, vill vi också vittna om kärlek och hopp för alla
människor.

Europa,
från Atlanten till Ural, från Nordkap till Medelhavet, präglas idag mera än
någonsin av kulturell mångfald. På denna vår kontinent vill vi med
evangeliet försvara den mänskliga personens värdighet som Guds avbild, och
som kyrkor gemensamt bidra till försoning mellan folk och kulturer.
I denna anda antar vi
denna Charta som en gemensam förpliktelse till dialog och samarbete.
Den beskriver grundläggande ekumeniska uppgifter och en rad riktlinjer och
förpliktelser som följer av dessa. Den är till för att främja en ekumenisk
kultur av dialog och samarbete på alla nivåer av kyrkligt liv och för
att ange bindande normer för detta. Den har ändå inte
karaktären av dogmatiskt lärodokument eller kyrkorättslig lagtext. Dess
auktoritet kommer ur den förpliktelse de europeiska kyrkorna och ekumeniska
organisationerna själva ålägger sig. Med denna text som grund kan de göra
tillägg och formulera gemensamma perspektiv, som direkt berör de
egna specifika utmaningarna och därav följande förpliktelserna.
I. VI TROR PÅ "EN
ENDA, HELIG, KATOLSK OCH APOSTOLISK KYRKA"
"Sträva efter att med
friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande,
liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är
tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting,
som verkar genom allt och finns i allt."
(Ef 4:3-6)
1. Kallade till enhet i
tron - tillsammans
I enlighet med
Jesu Kristi evangelium, såsom den Heliga Skrift vittnar, och såsom det
uttrycks i den niceno-konstantinopolitanska trosbekännelsen (381), tror vi
på den treenige Guden: Fadern, Sonen och den heliga Anden. Eftersom vi med
detta credo bekänner "en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka" är det
vår oeftergivliga ekumeniska uppgift att låta denna enhet, som alltid är
Guds gåva, bli synlig.

Väsentliga
skillnader i tron hindrar fortfarande den synliga enheten. Framförallt
finns det olika uppfattningar om kyrkan och hennes enhet, om sakramenten och
om kyrkans ämbeten. Detta får vi inte förlika oss med. Jesus Kristus har på
korset uppenbarat för oss sin kärlek och försoningens hemlighet. I hans
efterföljd vill vi göra allt som står i vår makt för att övervinna de
problem och hinder som fortfarande är kyrkoskiljande.
Vi förbinder oss
att följa Efesierbrevets apostoliska
uppmaning och ihärdigt anstränga oss att nå en gemensam förståelse av
Kristi frälsningsbudskap i evangeliet,
att i den heliga Andens kraft verka för
Jesu Kristi kyrkas synliga enhet i en enda tro, som tar sig uttryck i
att vi ömsesidigt erkänner varandras dop och lever i eukaristisk
gemenskap (Nattvardsgemenskap. Innebär full gemenskap när det gäller
deltagande i, och ömsesidigt erkännande av, varandras nattvardsfirande.
/Övers. anm.) och även i gemensamt vittnesbörd och gemensam tjänst.

II.
KYRKORNA I EUROPA PÅ VÄG MOT SYNLIG GEMENSKAP
"Alla skall förstå att
ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek."
(Joh 13:35)
2. Att förkunna
evangeliet - tillsammans
Den viktigaste
uppgiften för kyrkorna i Europa är att i ord och handling tillsammans
förkunna evangeliet till alla människors frälsning. Det finns en vida spridd
vilsenhet vad gäller livsorientering och ett växande främlingskap inför
kristna värden. Ställda inför detta, men också inför ett mångfasetterat
sökande efter mening, utmanas kristna människor att vittna om sin tro.
Därför behövs ett växande engagemang och ett ökat erfarenhetsutbyte i
lokalförsamlingarna vad gäller kristen undervisning och själavård. Lika
viktigt är det att hela Guds folk gemensamt förmedlar evangeliet in emot det
offentliga livet i samhället och gör evangeliet gällande genom sociala
insatser och politiskt ansvarstagande.
Vi förbinder oss
att samråda och träffa överenskommelser
med de andra kyrkorna om våra initiativ till evangelisation, för att
undvika såväl skadlig konkurrens som risken för förnyad splittring,
att tillerkänna varje människa friheten
att utifrån sitt eget samvete välja religiös och kyrklig tillhörighet.
Ingen får drivas till att
konvertera genom moralisk påtryckning eller materiella fördelar. Ingen
som av fri vilja konverterar får heller hindras att göra så.
3. Att gå varandra till
mötes
I evangeliets anda
måste vi gemensamt bearbeta de kristna kyrkornas historia. Den är präglad av
många goda erfarenheter, men också av splittring, fiendskap och till och med
krigiska motsättningar. Mänsklig skuld, brist på kärlek och ett ofta
förekommande missbruk av tro och kyrka för politiska intressen har
allvarligt skadat det kristna vittnesbördets trovärdighet.

Ekumeniken
börjar därför för kristna människor med hjärtanas förnyelse och beredskap
till bot och omvändelse. I den ekumeniska rörelsen har försoning redan vuxit
fram.

Det är
viktigt att erkänna de olika kristna traditionernas andliga gåvor, att lära
av varandra och så låta sig berikas. För ekumenikens fortsatta utveckling är
det särskilt nödvändigt att ta till vara ungdomars erfarenheter och
förväntningar och att så långt som möjligt uppmuntra dem till delaktighet.
Vi förbinder oss
att övervinna självtillräcklighet och
undanröja fördomar, att söka möten med varandra och att finnas till för
varandra,
att främja ekumenisk öppenhet och
samarbete inom kristen undervisning, teologisk utbildning, fortbildning
och forskning.
4. Att handla -
tillsammans
Ekumeniken tar sig
redan många uttryck i gemensam handling. Många kristna människor ur olika
kyrkor lever och verkar tillsammans i vänkretsen, i grannskapet, i
yrkeslivet och i sina familjer. Särskilt behöver äkta makar i
interkonfessionella äktenskap få stöd att leva ekumeniskt i sin vardag.

Vi
rekommenderar att det skapas och upprätthålles bi- och multilaterala organ
för ekumeniskt samarbete på lokal, regional, nationell och internationell
nivå. På den europeiska nivån är det nödvändigt att stärka samarbetet mellan
Konferensen för Europeiska Kyrkor och de Europeiska Biskopskonferensernas
Råd samt att genomföra ytterligare europeiska ekumeniska församlingar
(Med "ekumeniska församlingar" avses här stora, för alla de kristna
traditionerna gemensamma, möten såsom de i Basel och Graz. /Övers. anm.)

Vid
konflikt mellan kyrkorna skall ansträngningar för medling och fred initieras
och stödjas.
Vi förbinder oss
att handla gemensamt på alla nivåer av
kyrkligt liv där
förutsättningar finns och där det inte finns trosmässiga, eller andra
starkare skäl som talar däremot (ex. Skriften! Min anm.)
att försvara minoriteternas rättigheter
och att hjälpas åt att undanröja missförstånd och fördomar mellan
majoritets- och minoritetskyrkor i våra länder.
5. Att be - tillsammans
Ekumeniken lever
av att vi tillsammans hör Guds ord och låter den heliga Anden verka i oss
och genom oss. I kraft av den nåd som vi därigenom tagit emot finns det i
dag många strävanden att fördjupa den andliga gemenskapen mellan kyrkorna
genom bön och gudstjänst och genom att be för Kristi kyrkas synliga enhet.
Ett särskilt smärtsamt tecken för söndringen mellan kristna kyrkor är
avsaknaden av eukaristisk gemenskap.

Inom några
kyrkor finns fortfarande förbehåll mot gemensam ekumenisk bön. Ändå är vår
kristna spiritualitet starkt präglad av ekumeniska gudstjänster och av
gemensamma sånger och böner, särskilt då Herrens bön.
Vi förbinder oss
att be för varandra och för kristen
enhet
att lära känna och uppskatta andra
kyrkors gudstjänster och andra former för andligt liv
att sträva mot målet eukaristisk
gemenskap.
6. Att fortsätta
dialogen
I förhållande till
våra olika teologiska och etiska positioner är vår i Kristus grundade
samhörighet av fundamental betydelse. Förutom den berikande mångfald som är
oss given har emellertid motsättningar i lärofrågor, etiska frågor och vad
gäller kyrkorättsliga beslut lett till splittring mellan kyrkorna. Ofta har
därvid historiska omständigheter och kulturella skillnader spelat en
avgörande roll.

För att
fördjupa den ekumeniska gemenskapen måste ansträngningarna att nå konsensus
i tron ovillkorligen fortgå. Utan enhet i tron finns ingen
fullständig kyrkogemenskap. Det finns inget alternativ till dialog.
Vi förbinder oss
att samvetsgrant och intensivt
fortsätta dialogen mellan våra kyrkor på olika nivåer, liksom att pröva
hur de resultat som nåtts i dialogen kan och bör officiellt erkännas
av kyrkorna som förpliktande,
att vid kontroverser söka samtal med
varandra och dryfta frågorna gemensamt i evangeliets ljus.
Detta gäller särskilt när splittring
hotar på grund av frågor som rör tron och etiken.
III. VÅRT GEMENSAMMA
ANSVAR I EUROPA
"Saliga de som håller
fred, de skall kallas Guds söner."
(Matt 5:9)
7. Att delta i
formandet av Europa
Århundradena
igenom har det utvecklats ett Europa, som religiöst och kulturellt varit
övervägande kristet präglat. Samtidigt har kristnas svek och misslyckanden
förorsakat mycket lidande och ofärd såväl i Europa som utöver dess gränser.
Vi bekänner vårt medansvar i denna skuld och ber Gud och människor om
förlåtelse.

Vår tro
hjälper oss att lära av det förgångna. Den hjälper oss också att arbeta för
att den kristna tron och nästankärleken skall sprida hopp inom moral och
etik, inom bildning och kultur och inom politiskt och ekonomiskt liv i
Europa och i hela världen.

Kyrkorna
stöder ett enande av den europeiska kontinenten. Utan gemensamma värden
är det inte möjligt att nå en hållbar enhet. Vi är övertygade om att
kristendomens andliga arv är en inspirerande kraft, som berikar Europa. På
grundvalen av vår kristna tro vill vi verka för ett humant och socialt
Europa, där mänskliga rättigheter och grundvärden som fred, rättvisa,
frihet, tolerans, delaktighet och solidaritet göres gällande. Vi betonar
vördnaden för livet, äktenskapets och familjens betydelse, ett prioriterat
ansvar för de fattiga, beredskap att förlåta och i allt - barmhärtighet.

Som kyrkor
och som internationella gemenskaper måste vi bemöta faran att Europa
utvecklas till ett integrerat Väst och ett splittrat Öst. Också
Nord-Syddelningen inom Europa måste beaktas. Samtidigt måste varje form av "eurocentrism"
undvikas och Europas ansvar gentemot hela mänskligheten stärkas, särskilt
vad gäller de fattiga i hela världen.
Vi förbinder oss
att överlägga med varandra om målen för
vårt sociala ansvarstagande och dess innehåll, och att så långt som
möjligt gemensamt hävda kyrkornas angelägenheter och visioner gentemot
de sekulära europeiska institutionerna,
att värna de grundläggande värdena mot
alla angrepp,
att stå emot varje försök att missbruka
religion och kyrka för etniska eller nationalistiska ändamål.
8. Att försona folk och
kulturer
Vi betraktar
mångfalden av regionala, nationella, kulturella och religiösa traditioner i
Europa som en rikedom. Ställda inför de talrika konflikterna är det
kyrkornas uppgift att tillsammans utöva försoningens tjänst också då det
gäller folk och kulturer. Vi vet att fred mellan kyrkorna själva är en nog
så viktig förutsättning för detta.

Våra
gemensamma ansträngningar inriktar sig på att bedöma och lösa politiska och
sociala frågor i evangeliets anda. Eftersom vi ser varje människas person
och värdighet som ett uttryck för att hon är Guds avbild, hävdar vi alla
människors absolut lika värde.

Som kyrkor
vill vi tillsammans främja demokratiseringsprocessen i Europa. Vi
engagerar oss för en fredsordning grundad på konfliktlösningar utan våld. Vi
fördömer allt våld mot människor, särskilt mot kvinnor och barn.

Till
försoningen hör att främja social rättvisa inom och mellan alla folk.
Framförallt gäller det att överbrygga klyftan mellan fattiga och rika och
att övervinna arbetslösheten. Vi vill gemensamt bidra till att migranter,
flyktingar och asylsökande får ett människovärdigt mottagande i Europa.
Vi förbinder oss
att motarbeta all form av nationalism,
som leder till förtryck av andra folk och av nationella minoriteter samt
att verka för lösningar utan våld,
att stärka kvinnors ställning och
likaberättigande inom alla områden av livet, liksom att främja en
rättvis gemenskap mellan kvinnor och män i kyrka och samhälle.
9. Att bevara skapelsen
I tro på Guds,
skaparens, kärlek, tackar vi för skapelsens gåva och naturens värde och
skönhet. Vi ser emellertid med förfäran hur jordens tillgångar utnyttjas
utan hänsyn till deras egenvärde, utan att deras begränsning beaktas och
utan hänsyn till kommande generationers välfärd.

Vi vill
gemensamt verka för hållbara livsförutsättningar för hela skapelsen. Som
ansvariga inför Gud måste vi göra gällande och vidareutveckla kriterier för
vad som etiskt sett inte får göras, av det som människor, vetenskapligt och
teknologiskt kan göra. I varje enskilt fall måste varje människas unika
värde och värdighet överordnas det tekniskt möjliga.

Vi
rekommenderar de europeiska kyrkorna att införa en ekumenisk bönedag för
skapelsens bevarande.
Vi förbinder oss
att vidareutveckla en livsstil som
värdesätter ansvarsfull och hållbar livskvalitet i motsats till den
ekonomiska nödvändighetens och konsumtionstvångets herravälde,
att stödja de kyrkliga
miljöorganisationerna och ekumeniska nätverken i deras ansvarstagande
för att bevara skapelsen.
10. Att fördjupa
gemenskapen med judendomen
Vi är förbundna
med det judiska folket på ett unikt sätt. Med detta folk har Gud slutit ett
evigt förbund. I tron vet vi att våra judiska systrar och bröder "är hans
älskade, för fädernas skull. Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin
kallelse" (Rom 11:28-29). De "har fått söners rätt, härligheten,
förbunden, lagen, gudstjänsten och löftena, de har fäderna, och från dem
kommer Kristus som människa"
(Rom 9:4-5).

Vi
beklagar och fördömer alla manifestationer av antisemitism och alla utbrott
av hat och förföljelse. Vi ber Gud om förlåtelse för den kristna
antijudaismen och ber våra judiska syskon om försoning.

Det är en
tvingande nödvändighet för våra kyrkor att i förkunnelse och undervisning,
lära och liv medvetandegöra den kristna trons djupa förbindelse med
judendomen och att stödja det kristet-judiska samarbetet.
Vi förbinder oss
att motarbeta alla former av
antisemitism och antijudaism i kyrka och samhälle,
att på alla nivåer söka och
intensifiera dialogen med våra judiska syskon.
11. Att odla
relationerna till Islam
Sedan århundraden
bor det muslimer i Europa. I många europeiska länder utgör de betydande
minoriteter. Därför finns det många goda kontakter och grannrelationer
mellan kristna och muslimer, men också starka ömsesidiga reservationer och
fördomar. Dessa beror på smärtsamma erfarenheter i historien eller under
senare tid.

Vi vill
intensifiera umgänget mellan kristna och muslimer och kristen-muslimsk
dialog på alla nivåer. Särskilt vill vi uppmuntra till samtal om tro på den
ende Guden och om förståelsen av mänskliga rättigheter.
Vi förbinder oss
att möta muslimer med respekt,
att samarbeta med muslimer i gemensamma
angelägenheter.
12. Att möta andra
religioner och livsåskådningar
Mångfald vad
gäller religion och livsåskådning, övertygelser och livsmönster, har blivit
ett kännetecken för Europas kultur. Östliga religioner och nya religiösa
rörelser breder ut sig och väcker också intresse bland många kristna. Det
finns också allt flera människor som avvisar den kristna tron, förhåller sig
likgiltiga till den eller omfattar andra livsåskådningar.

Vi vill ta
de kritiska frågor som ställs till oss på allvar och tillsammans vinnlägga
oss om att föra ärliga samtal. Vi måste här göra skillnad mellan de
gemenskaper vi bör söka kontakt och dialog med och sådana vi, ur kristen
synpunkt, bör varna för.
Vi förbinder oss
att erkänna människors och gruppers
religions- och samvetsfrihet och verka för att de såväl individuellt som
gemensamt, privat som offentligt, får utöva sin religion eller
livsåskådning inom ramen för gällande rättsregler,
att vara öppna för samtal med alla
människor av god vilja, att fullgöra gemensamma angelägenheter
tillsammans med dem och vittna för dem om den kristna tron.
Jesus Kristus, den enda Kyrkans Herre, är vårt största
hopp om försoning och fred. I hans namn vill vi gå vidare på vår gemensamma
väg i Europa. Vi ber Gud om hans heliga Andes hjälp och stöd.
"Må hoppets Gud fylla
vår tro med all glädje och frid och ge oss ett allt rikare hopp genom den
heliga andens kraft."
(Rom 15:13)
(Eg. "Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid och ge er ett allt
rikare hopp genom den heliga andens kraft." (Rom 15:13) Utgivarna av chartan
gör här Paulus tillönskan till adressaterna i Romarbrevet till en bön för
den kristna gemenskap i Europa, som de representerar./Övers. anm.)
Som presidenter för
Konferensen för Europeiska Kyrkor och De Europeiska Biskopskonferensernas
Råd rekommenderar vi alla kyrkor och biskopskonferenser i Europa att anta
denna Charta Oecumenica som en grundläggande text och att omsätta den var
och en i sitt eget sammanhang.
Med denna
rekommendation undertecknar vi Charta Oecumenica inom ramen för det
europeiska ekumeniska mötet på första söndagen efter den gemensamma påsken
2001.
Strasbourg den 22 april 2001
Metropolit Jéremie
President
Konferensen för Europeiska Kyrkor
CEC - KEK
Kardinal Miloslav Vlk
President
De Europeiska Biskopskonferensernas Råd
CCEE

Undertecknandet av Charta Oecumenica
Skriv ut

©
www.flammor.com
function TellFriend(ref)
{
var str="toolbar=no,status=no,menubar=no,location=no,scrollbars=no,resizable=no,height=220,width=400"
tellaFriend = window.open(ref,"TellObj",str);
tellaFriend.opener = top;
}
Da Vinci-koden är Da Vinci-bluffen! - Holger Nilsson
Publicerad juni 2006

Filmen om Da Vinci-koden är nu aktuell på biografer i vårt land och
världen. Filmen bygger på boken med samma namn. Det förekommer uppgifter på
att denna bok sålts i otroliga 1 miljon exemplar bara i Sverige!
Man kan fråga sig varför denna bok fått så många läsare? Det finns ju
andra böcker som är minst lika spännande som denna bok. Svaret på att så
många läst Da Vinci-koden är nog att den har ett minst sagt sensationellt
budskap, nämligen att Jesus var bara en vanlig människa och inte Guds son,
och dessutom påstås varit gift med Maria från Magdala.
Ett sådant budskap tilltalar många. Det skulle innebära att några tankar på
att bli kristen kan avfärdas en gång för alla. Jesu kallelse att bli hans
efterföljare kan nonchaleras, man kan leva sitt liv hur som helst utan att
ägna en tanke om att det kristna budskapet skulle vara sant.
Med tanke på bokens genomslagskraft finns det andledning att fråga sig om
det finns någon grund för de teorier som förs fram i denna bok, som dels kan
betecknas som en spänningsroman, men som också vill ge sken av att innehålla
fakta. Redan i bokens inledning finns en faktasida som påstår detta. Det
första som påstås under denna faktarubrik är att: ”Prieuré de Sion - en
hemlig europeisk organisation grundad år 1099 - finns på riktigt.”
Är det måttet för sanningshalten som ligger till grund för det som
presenteras som fakta i boken, så har sanningsbegreppet totalt havererat för
författaren. Prieuré de Sion grundades inte för närmare tusen år tillbaka i
tiden, den grundades 1956.
Grundaren av den här orden var fransmannen Pierre Plantard, en man med
ovanligt livlig fantasi. Plantard har också anklagats för bedrägeri och
förfalskning.
Plantard lät framställa falska dokument, en släkttavla som skulle visa på
att han härstammade från det merovinska kungahuset. Denna bluff har
avslöjats, men det hindrade inte att detta tema togs upp i en bok med titeln
The Holy Blood and The Holy Graal. Författarna till denna bok påstår att
merovingerna i sin tur härstammade från ett äktenskap mellan Jesus och Maria
från Magdala.
Det är ifrån boken The Holy Blood and The Holy Graal som Dan Brown,
författaren till Da Vinci-koden, hämtat sin inspiration. Genom att göra de
mest häpnadsväckande påståenden, utan verklig förankring, försöker han
styrka dessa teorier om Jesus och Maria från Magdala. Han har dessutom den
stora fräckheten att påstå att den katolska kyrkan vetat om det här och sett
till att inte detta skulle komma till kännedom.
Den hemliga orden, Prieuré de Sion, skulle däremot bära på denna så kallade
kunskap och förvaltat den genom alla dessa århundraden. Alltså en order som
inte existerade förrän på 1950-talet!
Ja, redan i sitt första påstående under den falska rubriken ”Fakta” i Da
Vinci-koden ges alltså en antydan om hur liten trovärdighet bokens innehåll
i övrigt har. Att författaren sedan har riktiga uppgifter angående platser,
byggnader mm gör ju att en del läsare vaggats in i den tron att eftersom
detta stämmer, så varför skulle inte resten av uppgifterna också vara
riktiga?
Även om det finns uppgifter som stämmer, så är det långt ifrån någon garanti
för bokens påståenden i övrigt, tvärtom. Till och med översättaren av boken
till svenska, Ola Klingberg, konstaterar att ”Browns böcker innehåller ett
relativ stort antal fel.”
Detta är egentligen ett blygsamt påstående i jämfört med vad många forskare
och historiker kommit fram till. Det finns nämligen i spåren av Da
Vinci-koden ett stort antal böcker där olika experter vederlägger de
påståenden som finns i Da Vinci-koden. Summa samarium: Da Vincikodens myter
håller inte inför en seriös prövning.
Att dessa myter och legender om Jesus ändå fått så stort intresse och sådan
genomslagskraft, är inte heller förvånande. I Bibelns profetiska beskrivning
är detta förutsett:
”Det kommer en tid då människorna inte längre vill lyssna till den sunda
läran utan skaffar sig den ene läraren efter den andre, därför att det kliar
i dem att få höra sådant som de önskar. De slår dövörat till för sanningen
och vänder sig till legenderna.” 2 Tim. 4.3-4.
Skriv ut

©
www.flammor.com
function TellFriend(ref)
{
var str="toolbar=no,status=no,menubar=no,location=no,scrollbars=no,resizable=no,height=220,width=400"
tellaFriend = window.open(ref,"TellObj",str);
tellaFriend.opener = top;
}
Da Vinci-koden - en utmaning - Holger Nilsson
Publicerad maj 2006

Man skulle kunna säga att Da
Vinci-koden utmanar den kristna tron. Denna utmaning skall antas! Kristen
tro har inget att frukta inför denna utmaning. Bokens uppgifter går att
vederlägga på punkt efter punkt.
Trots detta så har många blivit
påverkade av bokens falska och felaktiga uppgifter. Nu står vi inför en ny
utmaning när boken kommer finns som film.
Så här skriver redaktören för Dagen, Daniel Grahn: ”Förbered vårens
bibelstudier, samtalsgrupper och gudstjänster med vetskap om att varje
svensk kommer att tala om Jesus i sommar.”
Nu har vi ett tillfälle som kanske aldrig återkommer! Det finns fler
möjligheter att agera på, för att visa att Da Vincikoden vilseleder, samt
att visa vem Jesus är och hur tillförlitlig grund den kristna tron vilar på.
För det första så är det en utmaning för de kristna församlingarna över hela
landet att stå utanför varje biograf och dela ut material som avslöjar. Da
Vinci-kodens budskap och presentera den verklige Jesus och den kristna tron.
Det görs nu satsningar för att svenska folket skall få vägledning bort från
falsarium till sanning.
På varje ort där filmen visas kan nu speciella samlingar också anordnas som
tar upp Da Vinci-kodens och Bibelns budskap. Sällan kommer budskapet om
Jesus att bli så aktualiserat som nu när denna film visas världen över. Ett
tillfälle som bara måste tas vara på!

Tipsa en vän om denna artikel

Läs
också våra tidigare artiklar om Da Vinci-koden
»Da Vinci-koden - världens största förförelse
»Da Vinci-koden avslöjar människans innersta
Skriv ut

©
www.flammor.com
function TellFriend(ref)
{
var str="toolbar=no,status=no,menubar=no,location=no,scrollbars=no,resizable=no,height=220,width=400"
tellaFriend = window.open(ref,"TellObj",str);
tellaFriend.opener = top;
}
Mellanöstern
blir scenen för kommande storkonflikt - Holger Nilsson
Publicerad februari 2006
På område efter område pekar utvecklingen i världen på att vi är på väg
emot uppfyllelsen av det som profetiorna förvarnat om. Dessa talar om att
Mellanöstern kommer att bli området som utlöser en storkonflikt i den sista
tiden. Om man har den insikt som Bibeln ger oss, får man gång efter gång
indikationer på att uppfyllelsen av detta scenario kan ligga mycket nära i
tiden.
För den som t ex lyssnade på Radions nyhetsprogram Studio Ett den 25
oktober, så tecknades där en bild som väl stämmer överens med det profetiska
framtidsscenariot.
Ett av inslagen handlade om problemet med de sinande oljetillgångarna i
världen. En av experterna på detta område, som uttalade sig i programmet var
Jeremy Gilbert.
Han sa: "Alla diskussioner om det blir en "peak" eller om det blir en "platåfas"
är egentligen irrelevanta. Vad som är viktigt är om vi kommer att nå en
punkt där tillgången på olja inte kan möta efterfrågan och det blir första
gången som det händer mänskligheten. Och jag tror att den situationen
uppstår mycket snart."
Gilbert är verksam inom ett oljeföretag. Han anser att vi måste förbereda
oss för en ransonering på oljan annars kommer vi att få enorma politiska
problem när det befolkningsmässigt största landet i världen och det rikaste
landet i världen, d v s Kina och USA, tävlar om samma oljetillgångar i
Mellanöstern. "Och det är inget särskilt trevligt scenario", sa Jeremy
Gilbert
Den framtidsbild som Gilbert tecknar påminner starkt om den profetiska bild
som ges om en oerhörd militärkonflikt i Mellanöstern.
Vad radioprogrammet gav insikt i, var de orsaker som kan utlösa en militär
sammandrabbning, detta mellan stormakterna USA och Kina, och vad det kommer
att få för konsekvenser.

Kina har stormat fram under de senaste åren när det gäller produktion och
handel i världen. Som världens folkrikaste nation så har man också
möjligheter att sätta upp en armé av aldrig skådat slag.
När vi går till Bibelns sista bok, som tecknar bilden av avslutningen av
denna tidsålder, läser vi i Upp. 9:16 om en väldig armé. Den är på 200
miljoner man.
Kina har berömt sig av att de är det enda land som kan sätta upp en sådan
stor armé. Tidningen Time har skrivit om detta. Precis samma antal, som
alltså Uppenbarelseboken anger. Detta antal har alltså Kina angett att de
kan mobilisera.
Det är intressant att lägga märke till att när Johannes fick denna
uppenbarelse så räknar man med att inte ens hela världens befolkning uppgick
till detta antal. Men för första gången i världshistorien kan alltså ett
land nu sätta upp en sådan armé.
Detta faktum säger oss dels att Johannes uppenbarelse inte gällde hans
samtid, som en del har velat påstå. Dels säger det oss att nu när detta är
en verklighet, kan vi också räkna med att detta kan få sin uppfyllelse när
som helst. Dessa fakta borde få oss att inse att vi verkligen lever i de
yttersta dagarna!
Oljeberoendet är alltså en stark motivering för att man till varje pris
måste se till att få tag i den, även om det skulle leda till en militär
konflikt.
Världen är mycket sårbar på grund av oljeberoendet. Det finns krafter som
vill utnyttja detta - terroristerna.
Förra året lyckades man avvärja en terroristattack mot ett oljeraffinaderi i
Saudiarabien.

Saudiarabien
På ett ganska begränsat område så produceras där hela 60 % av världens
olja. Detta medför att världen blir oerhört sårbar om något skulle inträffa
i området. Skulle ett attentat lyckas där skulle det få enorma konsekvenser
för hela världen. I TV4, Nyheterna, så intervjuades en företrädare för ett
av oljebolagen i Sverige. Han fick frågan vad som skulle hända om ett
attentat skulle lyckas. Han svar var: "Då vill inte jag vara med!"
Vi lever i allvarstider. Det är dags att inse det och låta det påverka oss
så att det viktigaste prioriteras.
Skriv ut

©
www.flammor.com
function TellFriend(ref)
{
var str="toolbar=no,status=no,menubar=no,location=no,scrollbars=no,resizable=no,height=220,width=400"
tellaFriend = window.open(ref,"TellObj",str);
tellaFriend.opener = top;
}
Blind Lind leder fel! - Holger Nilsson
Publicerad december 2005

Martin
Lind
Biskop Martin Lind har lyckat trolla bort att Bibeln säger att det är
föreningen mellan man och kvinna som Gud välsignar. Var han läst att det är
människor av samma kön som detta gäller, vet vi inte. Men inte är det i
Bibeln i alla fall.
Under kyrkomötet som hölls i höst, fick Martin Lind föra talan efter att
man röstat igenom att man skulle införa en välsignelseakt för homosexuella.
”Röstat igenom”, precis som man kunde rösta om Guds ord skall efterföljas
eller inte. Det faller ett löjets skimmer över en sådan omröstning och ett
sådant beslut. Det Guds har sagt röstar man inte om!
Vi såg och hörde en tydligen stolt Martin Lind efter att man tagit beslutet
om att välsigna homosexuella par säga: ”Kyrkan har satt ner foten.”
Ja, i sanning har man satt ner foten - i avfallets träsk!
Man har för det första bytt teologi, eftersom man tidigare avvisat detta som
man nu bejakat. Ett teologiskt byte som är unikt.
Man skall då veta att denna teologi aldrig har funnits i den kristna
församlingens historia genom tiderna. Inte heller har någon annan kyrka i
världen denna teologi.
Svenska kyrkan har alltså fått ett ljus som ingen annan har heller har haft
under årtusende..... Inte dåligt. Eller rättare sagt -dåligt!
Vad är det för ljus som man fått. Ja, Jesus varnar för sådant ljus när jan
säger: ”Om nu ljuset i dig är mörker, hur djupt är då inte mörkret!”
Matt. 6:23.
Vi tycker synd om alla gudfruktiga män och kvinnor som finns i denna kyrka
och som har sådana ledare.
Jesu råd och varning till oss för sådana ledare låter så här:
”Låt dem vara De är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en
blind, faller båda i gropen.” Matt.15:14
Skriv ut

©
www.flammor.com