Homosexuella kränker kristna De homosexuella har fått en särskild lag för att skyddas mot kränkningar. Det är bra, ingen skall kränkas. Det är bara det att homosexuella verkar ha rätt att kränka kristna. Senaste exemplet på detta är att Åke Green uteslöts från IOGT-NTO. Några homosexuella krävde detta och det ansågs vara nog - Green uteslöts. Att Green kränks och utmobbas - det verkar vara av underordnad betydelse. Nu skall alla lägga sig platt för homsexrörelsens krav - och de är många. Något annat som är aktuellt är att Sverige står inför att riva upp det självklara begreppet att äktenskap alltid har stått för förening mellan man och kvinna. Begär den lilla organisationen RFSL med några tusental medlemmar det så lägger sig politikerna platt för detta krav. Annars kommer man att av homosexrörelsen benämnas för homofob - att ha en sjuklig rädsla för homosexuella, alltså. Vi trodde att man kunde ha en åsikt utan att för den skull sjukförklaras. Men så långt har det gått i Sverige. Tig och samtyck annars så slår homosexrörelsen till. Det verkar vara fritt fram att agera, även kränka. Vid en Pridefestival var ett foto av Alf Svensson uppsatt för att kasta pil på. Ett annat exempel på kränkning skedde i det av så många svenskar avlyssnade radioprogrammet Sommar förra året. I detta program säger den homosexuelle Mark Levengood kränkande att KD-politikern Mikael Oscarsson inte har någon hjärna! Tänk om kristna hade satt upp en tavla för pilkastning på någon känd homosexuell. Tänk om någon kristen hade gått ut i radio och sagt om en känd homosexuell att han inte har någon hjärna. Ett ramaskri i allt vad media heter och anmälningar om kränkningar hade troligtvis duggat tätt. Men nu verkar det som om det är de homosexuella som fått makten och rätten på sin sida så att lagar skall skrivas om efter deras krav. På samma sätt var det i Sodom - de homosexuella ville tysta den rättfärdige Lot. Han attackerades av de homosexuella: ”Nu skall vi göra mer ont mot dig än mot dem.` Och de trängde sig på med våld mot Lot och stormade fram för att spränga dörren.” 1 Mos. 19: 9. Jesus sa att vid tiden för hans tillkommelse skulle det vara som på Lot tid. Allt tyder på att vi är där nu!

Viktiga händelser för 60 år sedan - 29/11-1947 Inte bara en utan två stora avgörande händelser inträffade den 29 november 1947. Dels handlande det om den avgörande omröstningen i FN, rörande ett nationalhem för judarna, dels de dokument som benämns Dödahavsrullarna. Dramatiken kring detta sammanföll den 29 november för 60 år sedan. Det är värt att påminnas om detta. Låt oss först förflytta oss till Förenta Nationernas generalförsamling. Efter det att England oväntat meddelat att man önskade bli fria från mandatförpliktelserna över området som benämndes Palestina, skulle en omröstning i FN ske. Denna gällde att dela detta område i en judisk och en arabisk stat. Omröstningen ägde rum och både USA och Sovjetunionen röstade för förslaget och det var första gången som dessa stormakter ställde sig på samma sida i en storpolitisk fråga. Man kan se det som att nu var Guds tid inne för att löftet om judarnas återvändande till sitt eget land, skulle gå i fullbordan. En person som profetiskt fick förbereda och förutsäga ett nationalhem för det judiska folket var Theodor Herzl. Han var den som låg bakom den första sionistkongressen som hölls i Basel 1897. Efter tre dagar på denna kongress hade man kommit fram till beslutet som återges på följande sätt i protokollet: ”Sionismen eftersträvar för det judiska folket en nationellt rättslig garanterad hemvist i Palestina.” Samma kväll skrev Herzl i sin dagbok följande: ”I Basel har jag grundlagt den judiska staten. Om jag sade detta offentligt skulle man säga att jag förlorat förståndet. Kanske om fem, men senast om femtio år skall hela världen konstatera detta”. Den visionen var kanske svår för andra att tro på, men exakt 50 år senare, genom omröstningen i FN den 29 november 1947, kunde världen konstatera att vad Herzel skrivit om i sin dagbok fick sin uppfyllelse. Den andra stora händelsen detta år handlande om Dödahavsrullarna. Om FN:s beslut var en historisk milstolpe, så var upptäckten av Dödahavsrullarna av motsvarande dignitet på bibelforskningens område. Historien kring upptäckten av Dödahavsrullarna är både en skön och dramatisk händelse. Det var inga arkeologer som gjorde detta sensationella fynd utan en herdepojke. Han höll på att leta efter en bortsprungen get bland bergsklipporna i Qumran, som ligger inte långt från Döda Havets nordvästra strand. Qumran vid Döda Havet Han ser en öppning i bergväggen och slänger in en sten och hör då ljudet av keramik som går sönder. När han så lyckas häva sig upp till öppningen och kikar in ser han ett antal lerkrukor. Efter att ha legat gömda här i nästan två årtusenden upptäcks på detta sätt dessa värdefulla skrifter. Historien är sedan detaljrik över vilka vägar dessa skrifter tar sin väg innan de når fram till seriösa forskare. Några skriftrullar hamnar hos metropoliten för den syrisk-ortodoxa kyrkan i Jerusalem. Andra skriftrullar köps loss från en handlare i Betlehem av professor Sukenik vid Hebreiska universitet i Jerusalem. Sukenik beger sig från Jerusalem till Betlehem den 29 november 1947. Han fick tillstånd att ta med sig tre skriftrullar och börjar studera dem vid hemkomsten. Han har också radion på och där på natten hör han då den historiska nyheten proklameras att FN har röstat för ett upprättande av staten Israel. Detta hörde han just när han beslutar sig för att köpa skriftrullarna. Han upplever dessa vara som ett förebud om stora omvälvande händelser som just börjat ske. Även hans son, Yigael Yadin, har skrivit om händelserna i en bok som heter The Message of the Scrolls: ”Jag kan inte komma ifrån känslan av att det ligger något symboliskt i upptäckten av skriftrullarna och det faktum att de förvärvades i samma ögonblick som staten Israel grundades. Det är som om dessa manuskript legat och väntat i grottorna i tvåtusen år, ända sedan Israels självständighet krossades, tills Israels folk återvänt till sitt hem och återvunnit sin frihet.”

Skriftfyndet som skakat otrosvärlden En av Dödahavsrullarna Dödahavsrullarna som upptäcktes för 60 år sedan i Israel, var ett fynd som på ett oerhört starkt sätt bekräftade Bibelns tillförlitlighet. Det blev ett slag emot de som ville påstå att bibeltexterna förändrats under århundradena. För att vi skall förstå betydelsen av Dödahavsrullarnas upptäckt kan vi citera vad man skriver på framsidan av boken Dödahavsrullarna av John M. Allergo: ”den största händelsen i bibelforskningens historia”. Vidare ett citat av professor William F. Albright: ”den mest viktiga upptäckten någonsin i fråga om Gamla Testamentets manuskript”. Fyndet av Dödahavsrullarna blev ett slag emot de som velat ifrågasätta tillförlitligheten av Bibelns texter. De som menat att texterna förvanskats under århundradena, fick här ett bevis på att så inte är fallet. Plötsligt så kom genom fyndet i Qumrangrottorna, skriftrullar och fragment över alla Gamla Testamentets böcker utom Esters bok. Skrifterna var flera århundraden äldre än de texter som man tidigare haft som underlag för översättning till olika språk. År 1947 var ett betydelsefullt år. Det var som om Gud ville visa världen att Hans ord går att lita på. Profetiorna om ett återupprättat land för det judiska folket, samtidigt som fyndet i Qumran, visar att Guds ord står fast genom årtusendena med samma klarhet för mänskligheten.

Profetiska ordet ledde till frälsning Christoffer heter en ung man, 21 år gammal. På sitt jobb talade en kristen arbetskamrat om för honom att han kunde gå in på hemsidan www.flammor.com Det hela slutade med att han idag är en levande kristen. Mot slutet av förra sommaren så samtalade de om kristna frågor. Det här hände på en stor arbetsplats i Vetlanda kommun. Vidare sa Christoffers arbetskamrat att om han ville veta mer så kunde han besöka tidningen Flammors hemsida. Sagt och gjort. Christoffer sätter sig vid datorn, går in på adressen han fått. Han blir sittande i timmar. Ett intresse hade väckts för bibelordet. Många frågor har Christoffer i huvudet. Han bestämmer sig för att kontakta Holger Nilsson på Flammor. Efter ett telefonsamtal till honom bestäms att han kommer hem till Holger. Det var mycket att fråga och samtal om. Timmarna går. Strax före midnatt tycker Christoffer att han fått sina frågor besvarade. Han säger: ”Nu känner jag mig mogen....” I en bönestund överlämnar han sitt liv till Jesus. Det nya livet fascinerar Christoffer. Han lever ut det. Två systrar kommer också till ett avgörande för Jesus. Det nya livet övergår det gamla. Christoffers tidigare liv var till stora delar ett liv för fotbollen. Han spelade i Vetlanda FF:s A-lag. När säsongen började i år insåg han att det tar för mycket tid med fotbollen. Han vill ju satsa på det nya liv som han upptäckt. Christoffer slutade med fotbollen. En journalist får tag i vad som hänt. Han gör ett fint reportage om Christoffers nya liv. Det slås upp första sportsidan och går ut i tre tidningar på småländska höglandet. Allt började med att en kristen samtalade med en arbetskamrat. Det kan ske igen. Du kan göra likadant. Börja samtal med människor. Det profetiska ordet och tidens tecken är en nyckel till att få människor att upptäcka Bibelns budskap. Låt oss inse detta!

2007-2012 Varför har vi skrivit dessa årtal i rubriken? Svaret är följande: En kristen som vi känner och har förtroende för, berättade att han hade haft en dröm. I drömmen såg han hur siffrorna 7-12 lyste fram. Han förstod att det var årtalen 2007-2012 som det hela handlade om. Genom drömmen fick han också klart för sig att mellan dessa år skulle något stort hända. Mannen och hans hustru bor nära den norska gränsen. En tid därefter åkte hans fru till Norge och lyssnade till en pastor. I sin predikan säger denne bl. a att han haft en uppenbarelse om att åren 2007 – 2012 kommer något mycket stort att hända. När frun kommer hem och berättar detta går makens tankar genast till drömmen som han haft. Han upplever att detta är en bekräftelse på vad han tidigare sett i drömmen. Vi har funderat på om vi skulle delge våra läsare detta och vi har kommit fram till att vi vill göra det. Ett bibelord som bidragit till det är: ”Efter två eller tre vittnens samstämmiga vittnesmål skall varje sak avgöras”. 2 Kor. 13:1. Två oberoende källor har alltså haft samma budskap och årtal. Det kommer att visa sig om detta är riktigt. Vi behöver alltid leva i beredskap och trygga i tron. Vi har emellertid ofta en benägenhet att tro att inget särskilt och stort kommer att hända under vår levnad. Det ger ingen bra beredskap att resonera så. Nu är budskapet från dessa två oberoende källor förmedlat. Vi har redan kommit in en god bit på det första året som angavs, 2007. Jesus uppmaning: ”Vaka och bed” är inte minst aktuell i vår tid!

function TellFriend(ref) { var str="toolbar=no,status=no,menubar=no,location=no,scrollbars=no,resizable=no,height=220,width=400" tellaFriend = window.open(ref,"TellObj",str); tellaFriend.opener = top; } Tänkvärda ord Publicerad juli 2006 Alla skall se….. Ted Turner Ted Turner är mediamannen som skapade CNN-kanalen. Han har ingen positiv syn på Bibeln. Men likaväl har han uttalat att: ”Om Jesus, mot min förmodan, skulle komma synligt tillbaka på Oljeberget så har CNN alltid sina medarbetare klara i Jerusalem, så att vi skall ha honom direkt i sändning inom 2-5 minuter” Alla ser inte….. Carroll Quigley Carroll Quigley, professor i historia säger: ”Världen är indelad i tre grupper av människor: En mycket liten grupp som får saker att ske, en något större grupp som lägger märke till vad som sker, och den stora skaran som aldrig visste vad som skedde.” Alla behöver insikt….. Arild Edvardsen Arild Edvardsen, ledare för missionsorganisationen Troens Bevis: ”Profetiska tider kräver profetisk insikt” Skriv ut © www.flammor.com

function TellFriend(ref) { var str="toolbar=no,status=no,menubar=no,location=no,scrollbars=no,resizable=no,height=220,width=400" tellaFriend = window.open(ref,"TellObj",str); tellaFriend.opener = top; } Tecken i tiden: Äktenskapet attackeras - Holger Nilsson Publicerad juli 2006 Det pågår något som är unikt i vårt samhälle idag, det är den stora attacken på äktenskapet. Detta är inget oskyldigt angrepp och djupast sett är det en mörk kraft som ligger bakom detta. Den första institution som Gud införde efter skapelsen av människan var äktenskapet. När vi nu har kommit fram till den yttersta tiden, så har Guds fiende, djävulen, satt in sin kraft på att attackera det som Gud instiftat, äktenskapet. Det som Gud alltså instiftade i begynnelsen, det vill djävulen förstöra i den sista tiden. Detta är ett tidstecken och det gäller att förstå vem som ligger bakom. Äktenskapet införde Gud som en skapelseordning. Det uttrycks så här vid vigselakten: ”Äktenskapet är en Guds gåva instiftat till samhällets bestånd.” Förbundstecken Slås äktenskapen sönder skadas också samhället. Ingen vinner på detta. Guds ordning är till för människans bästa. Djävulen vill fördärva denna Guds ordning, på så sätt lyckas han skapa kaos och fördärv för enskilda såväl som samhället. Idag attackeras äktenskapet som aldrig förr, detta sker på flera olika sätt. Vi skall se på några av dessa. Homosexuell samlevnaden är ett av dessa sätt och som är helt onaturligt och utanför Guds skapelseordning som lyder: ”Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru och de skall bli ett kött.” 1 Mos.2:24. Äktenskapet – Förening man&kvinna Här står det om man och hustru, inte om att man och man skall förenas, eller kvinna och kvinna. Likväl så vill vårt samhälle idag införa en könsneutral äktenskapsbalk. Endast ett samhälle som vänt Gud ryggen och lämnat Guds ord som grund, kan komma med ett sådant förslag. Från ledande politiskt håll har det till och med gjorts upprop som kräver att homosexuella skall få gifta sig i kyrkan. Att det sedan finns företrädare inom kyrkan om ställer upp på kravet om vigselakt för homosexuella, visar också att man lämnat Guds ord som grund. Det är en anpassning till sodomsamhällets krav och vittnar inte om något annat än en rent teologisk dumhet. Ett annat sätt som också kan klassas som ett upplösande av äktenskapet, är alla de samboförhållanden som ersatt äktenskapet. Till detta kan också läggas all sexuell samlevnad utanför äktenskapet. Dessa livsstilar underminerar äktenskapet, förutom att det handlar om synd. Den som alltså lever i samboförhållande är också med och underminerar äktenskapet. Det är en mycket allvarlig aspekt, som man kanske inte tänkt på. Det finns en lösning på alla samboförhållanden: Ingå äktenskap, bekänn det tidigare förhållandet som synd och upplev välsignelse av att få leva efter den ordning som Gud har gett. Hemmets Vän skriver den 4 maj på ledarplats: ”Utifrån klassisk kristen tro är alla sexuella handlingar utanför äktenskapet synd. Så har kyrkan lärt under 2000 år, och så kommer kyrkan att lära även fortsättningsvis.” Vi behöver påminnas om detta, som tidigare var en självklarhet i kristna sammanhang. Omoraliska förhållanden behöver nu rättas till. Alla annorlunda förhållanden än de som Gud har instiftat och gett sin sanktion till, behöver bekännas som just vad de är, nämligen skapade ursäkter för den livsstil som man innerst inne vet är fel. Detta är skrivet i kärlek för att rädda människor och att felaktiga förhållanden skall rättas till innan man träder fram inför den Evige. Satan är den som vill slå sönder det som Gud har instiftat, äktenskapet och familjen. Därför är det beklagligt när denne potentat också fått politiker som hantlangare. En partiledare har utropat: ”Död åt familjen!” Då har det gått långt i ett lands förfall. Det är verkligen inte sådana partiledare vårt land behöver. Flera politiska partier kan också tänka sig att stödja en könsneutral äktenskapslagstiftning. Allt sådant behöver motarbetas. Alla partier och enskild riksdagsmän som förespråkar detta, behöver få betala ett högt politiskt pris för detta! Det är utifrån denna fråga varje kristen väljare skulle utgå, när han eller hon går till valurnorna i höstens val. Detta handlar om ett angrepp på det av Gud instiftade äktenskapet. Ingen fråga borde vara av större avgörande betydelse för en kristen, då det gäller att lägga sin röst. Vi kan och bör också göra vår röst hörd genom att stödja uppropet ”Bevara äktenskapet,” som just nu pågår. I detta upprop skriver man bl. a så här: ”I alla tider har den livgivande föreningen mellan man och kvinna betraktats som samhällets själva urcell.” Ja, så har det historiskt sett varit genom tiderna. Att denna äktenskapliga förening nu attackeras är inget annat än ett avfall från en gudomlig förordning och ett uppror mot den som gett denna! Ställ dig på Guds sida i kampen mot detta avfall! Skriv på namninsamlingen för äktenskapets bevarande. Tag hem namninsamlingslistor och lägg ut i kyrkorna. Namninsamlingslistor kan beställa från hemsidan: www.bevaraaktenskapet.nu eller på tel. 08-300780 eller från adress: Evangeliska Alliansen, Rehnsgatan 20, 113 57 Stockholm. Insamlingslistorna skall sändas in till denna adress senast den 15 augusti. Skriv ut © www.flammor.com

function TellFriend(ref) { var str="toolbar=no,status=no,menubar=no,location=no,scrollbars=no,resizable=no,height=220,width=400" tellaFriend = window.open(ref,"TellObj",str); tellaFriend.opener = top; } Charta Oecumenica - Holger Nilsson Publicerad juni 2006 Här nedan presenteras dokumentet Charta Oecumenica. Det är idag omdebatterat och omdiskuterat och det behöver det bli. Våra väckelsepionjärer skulle förfasa sig över vad som nu sker. Det är nu viktigt att detta dokument blir känt och spritt. Det är många som inte känner till det. Nu är det dags att handla och agera. Sprid denna information. Vi ger här en länk vars innehåll behöver spridas eller skrivas ut och som de ledande och styrande i församlingarna behöver ta del av: http://tidenstecken.se/charta.htm CHARTA OECUMENICA Charta Oecumenica (Svensk övers.) [Obs! SKR står på denna grund.] Riktlinjer för det växande samarbetet mellan kyrkorna i Europa "Ära vare Fadern och Sonen och den heliga Anden" I den anda som präglar budskapen från de två europeiska ekumeniska församlingarna i Basel (1989) och Graz (1997), är vi, Konferensen för Europeiska Kyrkor (KEK - CEC) och De Europeiska Biskopskonferensernas Råd (CCEE) (I Konferensen för Europeiska Kyrkor (KEK - CEC), ingår nästan alla ortodoxa, protestantiska, anglikanska, gammalkatolska och oberoende kyrkor i Europa. I De Europeiska Biskopskonferensernas Råd (CCEE) är alla romersk-katolska biskopskonferenser i Europa representerade. /Övers. anm.), fast beslutna att bevara och vidareutveckla den gemenskap som vuxit fram mellan oss. Vi tackar vår treenige Gud för att han, genom sin heliga Ande, leder våra steg mot en allt djupare gemenskap. Många former av ekumeniskt samarbete har redan visat sig hållbara. Vi får ändå inte slå oss till ro med det nuvarande tillståndet, om vi skall leva i trohet mot Kristi bön "…att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro att du har sänt mig" (Joh 17:21). Medvetna om vår egen skuld, och beredda till omvändelse, måste vi bemöda oss om att övervinna den splittring som fortfarande råder mellan oss, för att göra det möjligt att tillsammans förkunna evangeliets budskap för alla folk på ett trovärdigt sätt. Då vi tillsammans lyssnar till Guds ord i den Heliga Skrift, och utmanas till att bekänna vår gemensamma tro liksom att handla tillsammans i enlighet med den sanning vi tagit emot, vill vi också vittna om kärlek och hopp för alla människor. Europa, från Atlanten till Ural, från Nordkap till Medelhavet, präglas idag mera än någonsin av kulturell mångfald. På denna vår kontinent vill vi med evangeliet försvara den mänskliga personens värdighet som Guds avbild, och som kyrkor gemensamt bidra till försoning mellan folk och kulturer. I denna anda antar vi denna Charta som en gemensam förpliktelse till dialog och samarbete. Den beskriver grundläggande ekumeniska uppgifter och en rad riktlinjer och förpliktelser som följer av dessa. Den är till för att främja en ekumenisk kultur av dialog och samarbete på alla nivåer av kyrkligt liv och för att ange bindande normer för detta. Den har ändå inte karaktären av dogmatiskt lärodokument eller kyrkorättslig lagtext. Dess auktoritet kommer ur den förpliktelse de europeiska kyrkorna och ekumeniska organisationerna själva ålägger sig. Med denna text som grund kan de göra tillägg och formulera gemensamma perspektiv, som direkt berör de egna specifika utmaningarna och därav följande förpliktelserna. I. VI TROR PÅ "EN ENDA, HELIG, KATOLSK OCH APOSTOLISK KYRKA" "Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, som verkar genom allt och finns i allt." (Ef 4:3-6) 1. Kallade till enhet i tron - tillsammans I enlighet med Jesu Kristi evangelium, såsom den Heliga Skrift vittnar, och såsom det uttrycks i den niceno-konstantinopolitanska trosbekännelsen (381), tror vi på den treenige Guden: Fadern, Sonen och den heliga Anden. Eftersom vi med detta credo bekänner "en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka" är det vår oeftergivliga ekumeniska uppgift att låta denna enhet, som alltid är Guds gåva, bli synlig. Väsentliga skillnader i tron hindrar fortfarande den synliga enheten. Framförallt finns det olika uppfattningar om kyrkan och hennes enhet, om sakramenten och om kyrkans ämbeten. Detta får vi inte förlika oss med. Jesus Kristus har på korset uppenbarat för oss sin kärlek och försoningens hemlighet. I hans efterföljd vill vi göra allt som står i vår makt för att övervinna de problem och hinder som fortfarande är kyrkoskiljande. Vi förbinder oss att följa Efesierbrevets apostoliska uppmaning och ihärdigt anstränga oss att nå en gemensam förståelse av Kristi frälsningsbudskap i evangeliet, att i den heliga Andens kraft verka för Jesu Kristi kyrkas synliga enhet i en enda tro, som tar sig uttryck i att vi ömsesidigt erkänner varandras dop och lever i eukaristisk gemenskap (Nattvardsgemenskap. Innebär full gemenskap när det gäller deltagande i, och ömsesidigt erkännande av, varandras nattvardsfirande. /Övers. anm.) och även i gemensamt vittnesbörd och gemensam tjänst. II. KYRKORNA I EUROPA PÅ VÄG MOT SYNLIG GEMENSKAP "Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek." (Joh 13:35) 2. Att förkunna evangeliet - tillsammans Den viktigaste uppgiften för kyrkorna i Europa är att i ord och handling tillsammans förkunna evangeliet till alla människors frälsning. Det finns en vida spridd vilsenhet vad gäller livsorientering och ett växande främlingskap inför kristna värden. Ställda inför detta, men också inför ett mångfasetterat sökande efter mening, utmanas kristna människor att vittna om sin tro. Därför behövs ett växande engagemang och ett ökat erfarenhetsutbyte i lokalförsamlingarna vad gäller kristen undervisning och själavård. Lika viktigt är det att hela Guds folk gemensamt förmedlar evangeliet in emot det offentliga livet i samhället och gör evangeliet gällande genom sociala insatser och politiskt ansvarstagande. Vi förbinder oss att samråda och träffa överenskommelser med de andra kyrkorna om våra initiativ till evangelisation, för att undvika såväl skadlig konkurrens som risken för förnyad splittring, att tillerkänna varje människa friheten att utifrån sitt eget samvete välja religiös och kyrklig tillhörighet. Ingen får drivas till att konvertera genom moralisk påtryckning eller materiella fördelar. Ingen som av fri vilja konverterar får heller hindras att göra så. 3. Att gå varandra till mötes I evangeliets anda måste vi gemensamt bearbeta de kristna kyrkornas historia. Den är präglad av många goda erfarenheter, men också av splittring, fiendskap och till och med krigiska motsättningar. Mänsklig skuld, brist på kärlek och ett ofta förekommande missbruk av tro och kyrka för politiska intressen har allvarligt skadat det kristna vittnesbördets trovärdighet. Ekumeniken börjar därför för kristna människor med hjärtanas förnyelse och beredskap till bot och omvändelse. I den ekumeniska rörelsen har försoning redan vuxit fram. Det är viktigt att erkänna de olika kristna traditionernas andliga gåvor, att lära av varandra och så låta sig berikas. För ekumenikens fortsatta utveckling är det särskilt nödvändigt att ta till vara ungdomars erfarenheter och förväntningar och att så långt som möjligt uppmuntra dem till delaktighet. Vi förbinder oss att övervinna självtillräcklighet och undanröja fördomar, att söka möten med varandra och att finnas till för varandra, att främja ekumenisk öppenhet och samarbete inom kristen undervisning, teologisk utbildning, fortbildning och forskning. 4. Att handla - tillsammans Ekumeniken tar sig redan många uttryck i gemensam handling. Många kristna människor ur olika kyrkor lever och verkar tillsammans i vänkretsen, i grannskapet, i yrkeslivet och i sina familjer. Särskilt behöver äkta makar i interkonfessionella äktenskap få stöd att leva ekumeniskt i sin vardag. Vi rekommenderar att det skapas och upprätthålles bi- och multilaterala organ för ekumeniskt samarbete på lokal, regional, nationell och internationell nivå. På den europeiska nivån är det nödvändigt att stärka samarbetet mellan Konferensen för Europeiska Kyrkor och de Europeiska Biskopskonferensernas Råd samt att genomföra ytterligare europeiska ekumeniska församlingar (Med "ekumeniska församlingar" avses här stora, för alla de kristna traditionerna gemensamma, möten såsom de i Basel och Graz. /Övers. anm.) Vid konflikt mellan kyrkorna skall ansträngningar för medling och fred initieras och stödjas. Vi förbinder oss att handla gemensamt på alla nivåer av kyrkligt liv där förutsättningar finns och där det inte finns trosmässiga, eller andra starkare skäl som talar däremot (ex. Skriften! Min anm.) att försvara minoriteternas rättigheter och att hjälpas åt att undanröja missförstånd och fördomar mellan majoritets- och minoritetskyrkor i våra länder. 5. Att be - tillsammans Ekumeniken lever av att vi tillsammans hör Guds ord och låter den heliga Anden verka i oss och genom oss. I kraft av den nåd som vi därigenom tagit emot finns det i dag många strävanden att fördjupa den andliga gemenskapen mellan kyrkorna genom bön och gudstjänst och genom att be för Kristi kyrkas synliga enhet. Ett särskilt smärtsamt tecken för söndringen mellan kristna kyrkor är avsaknaden av eukaristisk gemenskap. Inom några kyrkor finns fortfarande förbehåll mot gemensam ekumenisk bön. Ändå är vår kristna spiritualitet starkt präglad av ekumeniska gudstjänster och av gemensamma sånger och böner, särskilt då Herrens bön. Vi förbinder oss att be för varandra och för kristen enhet att lära känna och uppskatta andra kyrkors gudstjänster och andra former för andligt liv att sträva mot målet eukaristisk gemenskap. 6. Att fortsätta dialogen I förhållande till våra olika teologiska och etiska positioner är vår i Kristus grundade samhörighet av fundamental betydelse. Förutom den berikande mångfald som är oss given har emellertid motsättningar i lärofrågor, etiska frågor och vad gäller kyrkorättsliga beslut lett till splittring mellan kyrkorna. Ofta har därvid historiska omständigheter och kulturella skillnader spelat en avgörande roll. För att fördjupa den ekumeniska gemenskapen måste ansträngningarna att nå konsensus i tron ovillkorligen fortgå. Utan enhet i tron finns ingen fullständig kyrkogemenskap. Det finns inget alternativ till dialog. Vi förbinder oss att samvetsgrant och intensivt fortsätta dialogen mellan våra kyrkor på olika nivåer, liksom att pröva hur de resultat som nåtts i dialogen kan och bör officiellt erkännas av kyrkorna som förpliktande, att vid kontroverser söka samtal med varandra och dryfta frågorna gemensamt i evangeliets ljus. Detta gäller särskilt när splittring hotar på grund av frågor som rör tron och etiken. III. VÅRT GEMENSAMMA ANSVAR I EUROPA "Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner." (Matt 5:9) 7. Att delta i formandet av Europa Århundradena igenom har det utvecklats ett Europa, som religiöst och kulturellt varit övervägande kristet präglat. Samtidigt har kristnas svek och misslyckanden förorsakat mycket lidande och ofärd såväl i Europa som utöver dess gränser. Vi bekänner vårt medansvar i denna skuld och ber Gud och människor om förlåtelse. Vår tro hjälper oss att lära av det förgångna. Den hjälper oss också att arbeta för att den kristna tron och nästankärleken skall sprida hopp inom moral och etik, inom bildning och kultur och inom politiskt och ekonomiskt liv i Europa och i hela världen. Kyrkorna stöder ett enande av den europeiska kontinenten. Utan gemensamma värden är det inte möjligt att nå en hållbar enhet. Vi är övertygade om att kristendomens andliga arv är en inspirerande kraft, som berikar Europa. På grundvalen av vår kristna tro vill vi verka för ett humant och socialt Europa, där mänskliga rättigheter och grundvärden som fred, rättvisa, frihet, tolerans, delaktighet och solidaritet göres gällande. Vi betonar vördnaden för livet, äktenskapets och familjens betydelse, ett prioriterat ansvar för de fattiga, beredskap att förlåta och i allt - barmhärtighet. Som kyrkor och som internationella gemenskaper måste vi bemöta faran att Europa utvecklas till ett integrerat Väst och ett splittrat Öst. Också Nord-Syddelningen inom Europa måste beaktas. Samtidigt måste varje form av "eurocentrism" undvikas och Europas ansvar gentemot hela mänskligheten stärkas, särskilt vad gäller de fattiga i hela världen. Vi förbinder oss att överlägga med varandra om målen för vårt sociala ansvarstagande och dess innehåll, och att så långt som möjligt gemensamt hävda kyrkornas angelägenheter och visioner gentemot de sekulära europeiska institutionerna, att värna de grundläggande värdena mot alla angrepp, att stå emot varje försök att missbruka religion och kyrka för etniska eller nationalistiska ändamål. 8. Att försona folk och kulturer Vi betraktar mångfalden av regionala, nationella, kulturella och religiösa traditioner i Europa som en rikedom. Ställda inför de talrika konflikterna är det kyrkornas uppgift att tillsammans utöva försoningens tjänst också då det gäller folk och kulturer. Vi vet att fred mellan kyrkorna själva är en nog så viktig förutsättning för detta. Våra gemensamma ansträngningar inriktar sig på att bedöma och lösa politiska och sociala frågor i evangeliets anda. Eftersom vi ser varje människas person och värdighet som ett uttryck för att hon är Guds avbild, hävdar vi alla människors absolut lika värde. Som kyrkor vill vi tillsammans främja demokratiseringsprocessen i Europa. Vi engagerar oss för en fredsordning grundad på konfliktlösningar utan våld. Vi fördömer allt våld mot människor, särskilt mot kvinnor och barn. Till försoningen hör att främja social rättvisa inom och mellan alla folk. Framförallt gäller det att överbrygga klyftan mellan fattiga och rika och att övervinna arbetslösheten. Vi vill gemensamt bidra till att migranter, flyktingar och asylsökande får ett människovärdigt mottagande i Europa. Vi förbinder oss att motarbeta all form av nationalism, som leder till förtryck av andra folk och av nationella minoriteter samt att verka för lösningar utan våld, att stärka kvinnors ställning och likaberättigande inom alla områden av livet, liksom att främja en rättvis gemenskap mellan kvinnor och män i kyrka och samhälle. 9. Att bevara skapelsen I tro på Guds, skaparens, kärlek, tackar vi för skapelsens gåva och naturens värde och skönhet. Vi ser emellertid med förfäran hur jordens tillgångar utnyttjas utan hänsyn till deras egenvärde, utan att deras begränsning beaktas och utan hänsyn till kommande generationers välfärd. Vi vill gemensamt verka för hållbara livsförutsättningar för hela skapelsen. Som ansvariga inför Gud måste vi göra gällande och vidareutveckla kriterier för vad som etiskt sett inte får göras, av det som människor, vetenskapligt och teknologiskt kan göra. I varje enskilt fall måste varje människas unika värde och värdighet överordnas det tekniskt möjliga. Vi rekommenderar de europeiska kyrkorna att införa en ekumenisk bönedag för skapelsens bevarande. Vi förbinder oss att vidareutveckla en livsstil som värdesätter ansvarsfull och hållbar livskvalitet i motsats till den ekonomiska nödvändighetens och konsumtionstvångets herravälde, att stödja de kyrkliga miljöorganisationerna och ekumeniska nätverken i deras ansvarstagande för att bevara skapelsen. 10. Att fördjupa gemenskapen med judendomen Vi är förbundna med det judiska folket på ett unikt sätt. Med detta folk har Gud slutit ett evigt förbund. I tron vet vi att våra judiska systrar och bröder "är hans älskade, för fädernas skull. Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse" (Rom 11:28-29). De "har fått söners rätt, härligheten, förbunden, lagen, gudstjänsten och löftena, de har fäderna, och från dem kommer Kristus som människa" (Rom 9:4-5). Vi beklagar och fördömer alla manifestationer av antisemitism och alla utbrott av hat och förföljelse. Vi ber Gud om förlåtelse för den kristna antijudaismen och ber våra judiska syskon om försoning. Det är en tvingande nödvändighet för våra kyrkor att i förkunnelse och undervisning, lära och liv medvetandegöra den kristna trons djupa förbindelse med judendomen och att stödja det kristet-judiska samarbetet. Vi förbinder oss att motarbeta alla former av antisemitism och antijudaism i kyrka och samhälle, att på alla nivåer söka och intensifiera dialogen med våra judiska syskon. 11. Att odla relationerna till Islam Sedan århundraden bor det muslimer i Europa. I många europeiska länder utgör de betydande minoriteter. Därför finns det många goda kontakter och grannrelationer mellan kristna och muslimer, men också starka ömsesidiga reservationer och fördomar. Dessa beror på smärtsamma erfarenheter i historien eller under senare tid. Vi vill intensifiera umgänget mellan kristna och muslimer och kristen-muslimsk dialog på alla nivåer. Särskilt vill vi uppmuntra till samtal om tro på den ende Guden och om förståelsen av mänskliga rättigheter. Vi förbinder oss att möta muslimer med respekt, att samarbeta med muslimer i gemensamma angelägenheter. 12. Att möta andra religioner och livsåskådningar Mångfald vad gäller religion och livsåskådning, övertygelser och livsmönster, har blivit ett kännetecken för Europas kultur. Östliga religioner och nya religiösa rörelser breder ut sig och väcker också intresse bland många kristna. Det finns också allt flera människor som avvisar den kristna tron, förhåller sig likgiltiga till den eller omfattar andra livsåskådningar. Vi vill ta de kritiska frågor som ställs till oss på allvar och tillsammans vinnlägga oss om att föra ärliga samtal. Vi måste här göra skillnad mellan de gemenskaper vi bör söka kontakt och dialog med och sådana vi, ur kristen synpunkt, bör varna för. Vi förbinder oss att erkänna människors och gruppers religions- och samvetsfrihet och verka för att de såväl individuellt som gemensamt, privat som offentligt, får utöva sin religion eller livsåskådning inom ramen för gällande rättsregler, att vara öppna för samtal med alla människor av god vilja, att fullgöra gemensamma angelägenheter tillsammans med dem och vittna för dem om den kristna tron. Jesus Kristus, den enda Kyrkans Herre, är vårt största hopp om försoning och fred. I hans namn vill vi gå vidare på vår gemensamma väg i Europa. Vi ber Gud om hans heliga Andes hjälp och stöd. "Må hoppets Gud fylla vår tro med all glädje och frid och ge oss ett allt rikare hopp genom den heliga andens kraft." (Rom 15:13) (Eg. "Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid och ge er ett allt rikare hopp genom den heliga andens kraft." (Rom 15:13) Utgivarna av chartan gör här Paulus tillönskan till adressaterna i Romarbrevet till en bön för den kristna gemenskap i Europa, som de representerar./Övers. anm.) Som presidenter för Konferensen för Europeiska Kyrkor och De Europeiska Biskopskonferensernas Råd rekommenderar vi alla kyrkor och biskopskonferenser i Europa att anta denna Charta Oecumenica som en grundläggande text och att omsätta den var och en i sitt eget sammanhang. Med denna rekommendation undertecknar vi Charta Oecumenica inom ramen för det europeiska ekumeniska mötet på första söndagen efter den gemensamma påsken 2001. Strasbourg den 22 april 2001 Metropolit Jéremie President Konferensen för Europeiska Kyrkor CEC - KEK Kardinal Miloslav Vlk President De Europeiska Biskopskonferensernas Råd CCEE Undertecknandet av Charta Oecumenica Skriv ut © www.flammor.com