Främlingens land

Främlingens land Du mottogs i själviskhetens kyla så sträng och otrygg du grät dig till sömns i din säng, du tog de första steg in i det kyliga land, där gåstolen ersatt föräldrarnas trygga hand. Du sparkade och svor på skolgårdens asfalt och dess hårdhet skakade i själen som svalt, du vandrade under kunskapens höga valv fast benen av fruktan och otrygghet skalv. Du hade i själen ett värkande sår och det läktes ej fastän år lagts till år, sedan växte du upp och i världen kom ut, men smärtan från såret tog aldrig slut. Du ensam och hjälplös famlade vilsen kring skyddad av samhällets säkra men kalla ring, när ljusen i folkhemmet om aftonen tändes där ute du kände hur i själen de brändes. Du visste om sambandet där i sängen du låg fast vuxen och manlig dig människor såg, men trygghetens säkra och fasta fadershand den fann du inte i detta främlingens land. Du nåddes så en dag av Guds kallande röst och kände värmen i ditt iskalla bröst, då plötsligt du insåg Guds vidöppna famn - och äntligen du funnit den trygga hamn. Skriv ut © www.flammor.com