Vi behöver profeter igen

Låt oss inse det och be om detta!

Det finns fem tjänstegåvor i Kristi kropp: ”Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare.” Efs. 4:11.

De andra tjänsterna kan vi finna bland oss, men varför saknas profeter idag? En som lyfter upp denna fråga är A-W Tozer, han kallades för förra ”Århundradets profet”, då man ser på 1900-talet. Han skriver i sin bok Guds profet i församlingen följande:

”Församlingen i dag behöver människor, rätt slags människor, djärva människor. Det talas om att vi behöver väckelse, att vi behöver ett förnyelsedop i Anden – och Gud vet att vi behöver bägge delarna – men Gud kommer inte att väcka möss. Han kommer inte att fylla harar med den helige Ande.

Vi behöver människor som kan ge ut sig själva i kampen om själarna, människor som inte kan skrämmas av hot om död eftersom de redan har dött från denna världs frestelser. Sådana människor kommer att vara fria från det tvång som behärskar svagare människor. De kommer inte att känna sig tvingade att göra, något på grund av omständigheternas tryck. Det enda tvång de känner kommer inifrån – eller ovanifrån.

Detta slag av frihet är nödvändig, om vi skall få profeter i våra predikstolar igen i stället för maskotar. Dessa fria människor kommer att tjäna Gud och mänskligheten utifrån motiv som ligger högre än vad som kan begripas av gemene man bland de religionsanhängare som i dag går ut och in i våra helgedomar. De kommer inte att styras i sina beslut av rädsla, inte följa någon väg på grund av lusten att behaga, inte ta emot någon tjänst på grund av ekonomiska fördelar, inte utföra någon religiös handling just därför att det är kutym att göra så. Inte heller kommer de att låta sig influeras av kärlek till publicitet eller önskan om ett gott rykte.

Mycket av vad församlingen – också den evangeliska församlingen – gör i dag, gör den på grund av att den är rädd för att låta bli att göra det. Grupper av präster och pastorer sätter i gång projekt av ingen annan och högre orsak än att de skräms till det. Vad det än är, som deras ”med-örat-mot-marken-rekognoscering” och deras rädsla får dem att tro att världen förväntar sig av dem, det gör de följande måndagsmorgon med improviserat nit och ett sken av fromhet. Det är inte Jahves röst som kallar dessa profeter utan trycket från den allmänna meningen.”  Slut citat.

Hur sant är inte dessa ord!