Varför har vi brist på profeter?

Den är viktig därför att vi behöver få en förändring till stånd.

Var är profeterna?  Vi har skapat ett mönster där det är dåliga förutsättningar för kallelsen till profetens tjänst, att den skall blomma ut. Detta borde vara en del i pastorsutbildningen att låta profetens tjänst ta form, detta genom undervisning, uppmuntran och andlig klarsynthet för att upptäcka dessa ”profetplantor”.

I dagens pastorsutbildningar formas de allra flesta under sin utbildning till att bli likformade för att tjäna församlingar enligt en mall som det gäller att inte sticka ut allt för mycket från. Det har gjort att det blir svårt att som individ formas och utvecklas av Gud, för exempelvis en profettjänst.

Resultatet blir att likformningen av förkunnaren blir påtaglig och vi får en tjänst i Guds rike som blir anpassad till det som är så typiskt svenskt och benämns ”lagom”. Tyvärr leder det till att ett sådant tjänande inte gör något större avtryck och det kan inte betecknas som en profetisk tjänst.

Det blir ett tjänande, där man servar församlingarna inom den fastställda ramen som man har spikat fast. Utgångspunkten blir att det mest handlar om att vara i människors tjänst i stället för Guds. En sådan tjänst leder visserligen till att man är behaglig i de människors ögon som man betjänar, men frågan är: Hur ser Gud på detta? Församlingarna och dess ledning måste pröva sig angående vilken tjänst man vill ge frihet till i församlingen. Låt det bli en öppenhet för Herrens tjänare att få frihet att bära fram det budskap som Gud vill ge till församlingarna!

Vi behöver låta predikstolarna få vara den plattform som Herrens tjänare kan verka utifrån. Jag tror att vi behöver avdramatisera profetens tjänst och se att pastorer i församlingarna kan vara bärare av profettjänsten, även om denne benämns pastor.

Går vi några årtionden tillbaka, exempelvis 50–60 år eller ännu längre, är det säkert så att bland dem som då tjänade som pastorer, flera fungerade i en profetisk tjänst. Vi kan bara ta del av deras förkunnelse så kan vi se att det var en helt annan skärpa och auktoritet då dessa predikade, än vi vanligtvis är vana vid i vår tid.

Det var inte heller så att dessa som tjänade på det sättet, skrämde iväg åhörarna. Tvärtom drogs lyssnare till deras talarstolar för att de upplevde att de hade ett budskap som vara relevant, aktuellt och träffsäkert till såväl den enskilde som till församlingarna.

Jag är övertygad om att vi återigen kan få se hur människor dras till sådan förkunnelse om vi ger utrymme för den. Det är något speciellt att lyssna till predikningar som har en stark profetisk prägel. Man upplever att Gud på ett särskilt sätt talar genom den som bär på denna profetiska gåva. Och är det något som vår tid behöver, så är det Guds tilltal. Det råder mycket av förvirring och osäkerhet i vår tid. Denna brist kan avhjälpas genom den profetiska tjänsten och vi läser i gudsordet att:

”Utan profeter förvildas folket.” Ords. 29:18. Låt oss ta denna bibliska varning på allvar.