Vandringen
Holger Nilsson
Jag går på den slingrande skogens stig
med tusende barr och bland knotiga rötter,
min vandring går fram på stigen så saktelig
med vördnad jag sätter där mina fötter.
Tankar går till dem som trampat stigen förut
fäder som vandrat så böjda och slitna,
de gått efter möda och dagsverkens slut
med grånande hår och av väder så bitna.
På vandring vi går i fädernas spår
fast tiden har flyktat och sekler har gått,
och till historien har lagts år efter år
medan släkten har fyllt de dagar de fått.
Med eftertanke jag stannar på stigen till
och drömmer mig bort genom tiders ridå,
längtan till gångna tider står, och dit jag vill
för att se hur fäderna hade det då.
Men ingen kan spränga tidens barriär
för vi kedjats till dagar och i nuet vi går
för att göra vårt bästa av tid som nu är
och fylla plikterna då år läggs till år.
Snart skall ock vi få lämna jordelivets scen
och då redes i mullen en plats för vår kropp,
dock finnes ett kors uppå gravvårdens sten
som om Frälsaren talar - vårt evighetshopp.
© www.flammor.com
Jag går på den slingrande skogens stig med tusende barr och bland knotiga rötter, min vandring går fram på stigen så saktelig med vördnad jag sätter där mina fötter. Tankar går till dem som trampat stigen förut fäder...