Tecknet i månen 

Tecknet i månen - Holger Nilsson

Publicerad mars 2002

Johan Österäng, på Österlandet i Norge gjorde en märklig upplevelse. Vi skall här delge hans berättelse om detta. Det är nu flera år sedan detta hände, men han har delgivit den för norska läsare och han säger att han: ”Hoppas många skall bli hjälpta – särskilt sådana som har samma problem som jag kämpade med: Nämligen tvivel….

Jag och min fru – som bor i Fredrikstad, gick en söndag på besök till min svärmor. Hon bodde nämligen också i staden. Efter en god samvaro gick damerna ut i köket och blev där ganska länge. Under tiden blev jag sittande ensam i rummet och tittade ut genom fönstret. Många underliga tankar fyllde mitt sinne denna fina höstkväll. En osedvanlig vacker fullmåne lyste på himlen och hela stämningen omkring mig förde mina tankar in på de alltid aktuella frågorna omkring livets begynnelse, mening och detta med en allsmäktig Skapare… Rätt om jag hade blivit en mogen man – jag var omkring 35 år, så hade jag ändå inte nått någon klar religiös ståndpunkt. Detta trots att både min far och farfar hade varit personligt troende och aktiva förkunnare. Deras liv och övertygelse hade inte blivit min. Jag menade bara – som de flesta, att det nog stod en ”högre makt bakom allt”! Men en personligt existerande Gud – nej, där stoppade det upp för mig…. Medan jag satt där i mina djupsinniga tankar och betraktade den tindrande klara fullmånen, fick jag plötsligt en impuls – ett slags inre behov: Det måste då gå an att få ett klart svar på denna fråga – en gång för alla! Därmed - innan jag riktigt visste vad jag gjorde, började jag att bedja! Ja, jag bad till Gud. Och här är vad jag sa i denna min oförglömliga bön: GUD, OM DU VERKLIGEN FINNS, VISA MIG DET DÅ – OCH LÅT MIG FÅ SE ETT TECKEN I MÅNEN! Lite förskräckt över mig själv, men med ändå större uppmärksamhet satt jag där och tittade på den stora lysande månskivan. Himlen var alldeles molnfri och klar. Oförklarligt nog bara ”väntade” jag – några få sekunder – på att ett eller annat skulle ske… DÅ OMEDELBART, BLEV JAG VITTNE TILL DET. PÅ HEDER OCH SAMVETE – DU MÅ TRO MIG: - DET BLEV TECKNAT EN STRIPA PÅ MÅNEN – OVANIFRÅN OCH NED, OCH DÄREFTER EN NY STRIPA FRÅN HÖGER TILL VÄNSTER – SÅ ATT ETT STORT KORS BLEV STÅENDE MITT I MÅNEN. JAG SATT OCH SÅG ATT DET BLEV TECKNAT! Min reaktion? Det må då säga sig själv: Från det ögonblicket i mitt liv började jag överväldiga att TRO! Tvivlen hade för alltid fått nådastöten. Det finns en personlig Gud och Skapare! Det som hade hänt hade avgjort saken. Jag kunde inte förneka faktum! Faktum ja. Det är det som är så intressant i det här fallet. Från det ögonblicket korset blev tecknat på månen, blev det kvarstående hela natten – till bortåt 6-tiden på morgonen. Ja, precis! Det var flera som efteråt upptäckte det! Den förste jag fick kontakt med var min syster Astrid, som bodde på annan plats i staden. På måndag morgon hade hon tittat ut genom sitt fönster på Ridehusgatan, upptäckte hon på himlen i riktning mot biblioteket, den klara fullmånen – med KORSMÄRKET mitt på. Hon sprang strax in till sin man Johan och berättade om synen. Men då han inte skulle gå tidigt till arbetet, svarade han att det säkert bara var inbillning eller liknande – och förblev liggande. Då han för övrigt en timma senare var uppe, var korsmärket borta. Men min svåger Johan och flera med honom skulle verkligen få något mer att undra över! För i början av veckan, då Fredrikstad Blad kom ut, (stadens dagstidning), kunde alla och envar läsa om begivenheten! Fenomenet var nämligen också observerat av andra och hade slagits upp som en märklig syn på natthimlen över Fredrikstad: Fullmåne med korsmärket!

Klicka här för utskrift