Svenska kyrkan och folkkyrkotanken

När nu krisen är så uppenbar i Svenska kyrkan, behöver frågan ställas vad som är fel När felet blottas kan det finnas en möjlighet att komma rätt.

Först skall sägas att det finns  många djupt gudfruktiga människor, präster och medlemmar, som tillhör Svenska kyrkan. Alla välsignelse åt dessa!

Felet sitter inte där, felet är att Svenska kyrkan är en folkkyrka.  I denna kyrka finns  medlemmar som är ateister! Kan man finna något mer motsägelsefull! En kyrka med medlemmar som inte tror på Gud. Ja det är än värre, ett exempel: En nyvigd präst fick frågan om han trodde på Gud. Han svarade nej!

Med detta som bakgrund så kan det inte bli mer fel, det är inte att undra på om Svenska kyrkan är i kris. Det finns de inom kyrkan som är medvetna om det systemfel som finns i Svenska kyrkan. En av dess är Björn Gusmark som är präst i Svenska kyrka, han skriver på sin blogg:

”Folkkyrkotanken i början av 1900-talet med Svenska kyrkans särskilda kallelse till hela Sveriges folk, byttes snart ut mot tanken att folket var kyrkan och därmed skulle styra kyrkan. Man var tvungen att vara partipolitiker för att sitta i ett kyrkoråd. Kungen som huvud över kyrkan byttes mot politikerna. Biskoparna fick inte ens rösta. Andra kyrkor ute i världen tror att vi skojar när vi berättar hur vår kyrka styrs.”

När andra kyrkor ser hur fel det är med styrandet av Svenska kyrkan och uppfattar det som ett skämt, borde man själv kunna öppna ögonen och se detta – samt göra något åt det. Nu är det dags att detta sker. Kyrkomötet i höst kunde vara en lämplig plattform för en ny reformation.

.