Skökans färger

I Uppenbarelsebokens är dessa färger beskrivna: ”Och kvinnan var klädd i purpur och scharlakansrött.” Upp. 17:4.

Då man söker på wikipedia för dessa färger så ser man hur dessa ser ut. Se färgerna längst ner under denna artikel.

Dessa färger såg Johannes i sin uppenbarelse om den stora skökan och han beskriver dem. Idag ser vi dessa färger när vi tittar på de katolska biskoparna. Detta är ingen tillfällighet. Johannes såg detta i sin profetiska syn att det skulle bli så. Nu ser vi det med våra fysiska ögon.

Om vi har minst respekt för bibelordet borde detta inte gå att bortförklara, man kan ju själv konstatera faktum. De som inte ser det är färgblinda och det kan man ju inte rå för, så dessa är i så fall ursäktade. Vad som är mer allvarligt är om man är andligt blind och varken vill se eller förneka det som är så uppenbart.

Naturligtvis är det svårt att ödmjuka sig och ändra ståndpunkt om man en gång har bestämt sig för att katolska kyrkan är en kyrka som alla andra. Här prövas vi inte bara när det gäller bibelordet utan också ödmjukhet. Må Gud hjälpa oss.

Ödmjukhet är inte att hålla med om allt och alla, tro bara gott och vara vänlig. Så här reagerade Dag Sandahl när han hade lyssnat på en frikyrkogudstjänst på radion, där det hela verkade dominerat av idel vänlighet: ”Men sammantaget blev det så mycket, att jag drog slutsatsen: all denna vänlighet står skyddslös inför ondskan. Den måste med nödvändighet tolka allt till det bästa och saknar urskiljningsförmåga…”

Precis detta kan appliceras på när vi gör bedömning av den katolska kyrkan, att man genom denna vänlighet kommer att sakna urskiljningsförmåga. Nej, kallelsen är att vara en röst i den tid när skökan vill omfamna än fler och vi ser hur den tjusar och förför även evangeliska kristna och en del går in i denna kyrka. Men vad säger Guds ord i den profetiska teckningen av henne i Uppenbarelseboken: ”Och jag hörde en annan röst från himlen: "Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte deltar i hennes synder och drabbas av hennes plågor.”

Alltså: ”Gå ut” och inte: ”Gå in” är uppmaningen. Här finns det ett stort behov av att vara med och hjälpa människor till evangelii frihet. Om vi däremot anser att denna kyrka är som alla andra och vi på olika sätt genom att omfamna den, ger legitimitet för dessa människor i Katolsk kyrkan att stanna kvar och dessutom kan det leda till att än fler konverterar till katolicism. 

När detta skrivits behöver tilläggas att vi inte skall döma de som är katoliker. Vi får inte sättas oss på höga hästar och mena att vi är bättre än de. Det är inte det som det handlar om. Det är snarast en fråga om att hjälpa dem till insikt om denna kyrkas fångenskap för dem om tillhör den. Eller för att använda Martin Luthers ord i sin skrift med det namnet ”Om kyrkans babyloniska fångenskap”. I den avslöjar han en del av den katolska kyrkans felaktiga läror.

Denna skrift är lika aktuell idag som då, detta därför att katolska kyrkan har inte ändrat sig. Däremot är det en hel del som i vår avfallstid ändrar sig bort från reformatorernas klara synsätt (som vi borde vara tacksamma för) och kommit in i den grå dimman där urskiljningsförmågan inte finns och som är så betecknade för den ljumhet som Bibeln så kraftigt varnar för.