Påven välsignar avgudar, fruktbarhetsgudinnor

Hur man kan anse honom sin andliga vägledare är förvånande.

En ceremoni som hölls den 4 oktober 2019 har väckt uppmärksamhet i den katolska världen också, utöver alla andra kristna som borde reagera inför den. Vi kan här ovan se påven i denna ceremoni, och längst ner ses ett foto där han välsignar avgudabilder.

Detta är totalt väsensfrämmande för en kristen att göra så, det kan man också se i uppslagsverket Catholic Encyclopedia. När det gäller detta område så står det så här: ” I själva verket är avgudadyrkan den största av dödliga synder.”

Tydligare än så kan det inte sägas hur stor synd det är att delta i avgudadyrkan och annat i förening med detta. I samband med denna ceremoni skriver Michael Pakaluk i Crisis Magazine en artikel med rubriken Liberalism och Avgudadyrkan.

Det är uppenbart att slår man in på liberalismens vägar kan man tydligen hamna var som helst. Detta borde vara en varning för alla liberala kristna. Hur långt kan man gå bort från Bibelns ord innan man vaknar?

Hur långt kan påven gå innan kristna reagerar inför katolska kyrkan? Hur långt kan man kompromissa i sin välvillighet att vara alla till lags och inte säga ifrån när det gäller katolska avarter? Man kan väl inte blunda införa detta?

Det finns en gräns där man skall sätta ner foten, men många blundar och låter tydligen inte ekumeniken ha några gränser. Detta är egentligen ett stort ansvar. Det innebär att vi skall stillatigande bara se på när kristna konverterar till katolska kyrkan och tycka det går lika bra med denna kyrka som någon annan. Om man ger sådana signaler kan man inte komma och säga något när evangeliska kristna börjar att gå till katolska kyrkan för man har inte gett några signaler om att det skulle vara fel. Betänk detta ansvar!

Påven är den store ledare och förebilden för en sann katolik och man skall vandra i hans fotspår. Det innebär att man då rimligen kan göra som påven och välsigna avgudar!

I samband med detta passar det bra att citera vad den kände riksevangelisten John Hedlund skrev i sin bok Bud från Gud. Han reagerar inför det osunda med Påvlig välsignelser hit och dit:

”Det var ett stort jippo i Rom härförleden. En av påvens vikarier välsignade stans sopbilar och lovade dem ett helgons beskydd. Namnet på detta förträffliga helgon har jag tyvärr glömt, men det betyder inte så mycket. Allvarligare vore om helgonet skulle glömma bilmärkena.

I Venedig såg jag för några år sedan dåvarande kardinalen, sedermera påven Johannes XXIII välsigna ett femtiotal vespor med förare. Vigvattnet stänkte och vesporna morrade. När ceremonin var över, fräste de välsignade åken i väg. Ceremonin skedde på en öppen väg. Men sopbilarna i Rom har egen kyrka och altare…

Andra bilar brukar också få del av den påvliga välsignelsen. Välsignade bilar och motorcyklar! Är inte detta ett skoj med heliga ting? Ett är dock säkert, det är mer hedendom än kristendom!” Slut citat.

Vad skulle då Hedlund sagt om påvliga välsignelse över fruktbarhetsstatyetter, läs avgudabilder? Vi skulle behöva ha sådana om Hedlund i vår tid. Hans reaktion inför denna ”mildare” form av välsignelser av döda föremål, istället för avgudabilder.

Det säger allt om vår tids flathet, avfall och accepterande av nästan vad som helst utan att vi höjer våra protester!