Predikan som berör

Får vi se en förändring på detta område kommer vi att få se förändrade församlingar!

Får vi predikningar som berör, då får vi brinnande hjärtan. Vi skall ta med ännu ett avsnitt från Gustaf F. Johnsons bok Brinnande hjärtan, så som vi gjorde i den förra artikeln. Vi gör det därför att han vågar säga sanningen om hur predikningar kan bli verkningslösa om det är som han beskriver det, och detta är mycket likt det vi upplever idag i Sverige.

Så här skriver han: ”Om predikan ljuder som den skönaste klockklang, men bara son malmens toner; om sången blir en konstnjutning, som väl täcker människonaturens innersta känslor, men lämnar anden oberörd, då har vår gudstjänst stigit ned till en ståndpunkt, där den naturliga människan kan både njuta av och deltaga i vår gudstjänst och på grund av den hänförelse hon erfar inbilla sig, att hon är andlig, fastän hon saknar minsta kännedom om Gudsliv.

Så fylls våra kyrkbänkar av människor som tro så gott om sig själva, att de snart inte ens skall tåla att vi säger dem sanningen.

Begär av dem, att de skall känna hjärtenöd för syndare? Då inte ens prästen (eller pastorn) på flera år har visat, att hans hjärta känt vad han stått och talat om! Och då sångarna kommit upp och sjunga om Getsemanes kamp och Golgatas offer med torra ögon, sjunga om himlens lycka och ljusets värld med anlagda glädjeminer — vad är då att vänta av åhörarna i bänkarna?” Slut citat.

Det är klart att vi kan förkasta det som vi läst här, och fortsätta som vi har det, men då kan vi inte vänta förändring heller. Bättre är att ödmjuka sig och inse att vi förlorat den predikan som åstadkom att frikyrkorna växte med kraft. Låt oss återvända till hur predikningar som har hållits åstadkom förändring!    

Vi skriver inte detta för att kritisera utan för att verka för en nödvändig förändring på predikans område. De flesta predikningar berör inte de som lyssnar – därför sker det inget i deras liv. Kvittot på att det är så är de oförändrade liven, det går inte att bortförklara – många är likadana i sina andliga liv år efter år. Vi behöver nu predikningar som berör folk på djupet – då kan man inte vara den samme – det visar kyrkohistorien.   

Det Johnson skriver ”lämnar anden oberörd”, det är det allvarliga att så sker. Det har skett en förändring så att det är så nu.

Förr grät många i talarstolen – nu ler eller skrattar man. Då var det ett heligt allvar – det berörde människor nu är det ytligt som inte går på djupet. Vi behöver lyssna till de gånga tidernas förkunnare – och läsa hur de predikade. Då predikande man med auktoritet. I dag har det nästan blivit så att man inte törs vara övertygad – det anses som nästan fint att komma med tvivel. Det kan anses som vidsynt att mena att olika uppfattningar kan också vara riktiga.

Nu gäller det att predika med auktoritet och tro på Guds ord – då kommer folket. 

Lyssna på vad Lewi Pethrus säger i detta korta avsnitt: https://www.youtube.com/watch?v=WjC4BlGE9kg

Det är auktoritet och tyngd i det han säger – därför kom folket för att lyssna på honom. Be för pastorerna och uppmuntra dem, inte kritisera, att predika i den helige Andes kraft och tro på bibelordet – då kommer folket igen.