Brinnande hjärtan

Det är inte minst angeläget att det finns hos de som predikar.

Gustaf F. Johnson var en pastor som med träffsäkra ord kunde ge besked om det andliga tillståndet utan att försköning. Han vill verka för väckelsekristendom och då behövs det brinnande hjärtan. I sin bok med just titeln Brinnande hjärtan tar han upp något som är än mer aktuellt i vår tid än då han skrev ner detta budskap: ”

”Hur många vackra predikningar, härliga sanningar, framsagda på det skönaste språk, faller inte till jorden som vingskjutna fåglar, därför att dessa saknar hjärta!

Det är inte något fel med teologin, läran är ren, det är sanning som talas. Bibelspråk på bibelspråk läses. Uppförandet är stillsamt och passande, språket är värdigt och vackert.

Men ändå gripes inte en själ! Varför? Jo, predikaren har |glömt att göra vad han har att säga till en hjärtesak för sig själv. Han är endast en fonograf som står och ”vevar av” minnets vaxrulle vad han under veckan har ”vevat på” den. Det är inte att predika, det är att hålla tal.

Vad är hemligheten till hans framgång? Frågades ofta om Moody. Inte bestod den i några vältalighetsförmågor, inte var hans tankar så väldigt djupa. Han framsade helt vanliga sanningar på det vanligaste språk.  Men det brann ett hjärta i hans barm.

De tårar, som så. ofta rann utför hans kinder, då han predikade, var inte framlockade av dödsbäddscener. Frälsningssanningarna grep honom i djupet av hans – själ och därför grep de hans åhörare.

Överste Clark, grundläggaren av Pacific Garden-missionen i Chicago bad Gud att han skulle slippa ifrån sina tårar — han hade så svårt att hålla tårarna i tillbaka då han talade. Men han började snart

bedja Gud att giva honom åter det känsliga hjärtat, ty han vann inte så många for Gud, säger han, sedan han börjat bli mera, kallklok och förståndsmässig.

Hur ringa var inte kunskapen och hur begränsade förmågorna hos torparna och smederna och andra lekmannapredikanter, vilka var vår verksamhets banbrytare i Sverige! Men vilka resultat av deras arbete ändå!” Slut citat.

Det som skrivs här är rannsakande och träffande och ingen ärlig borde förneka det som vi läser här. Vi har tidigare sagt att det är av största vikt att de som lyssnar på en predikan blir berörda. Det är en grundförutsättning för att någon förändring skall ske på åhöraren. Och för att den som lyssnar skall bli berörd, är grundförutsättningen är att den som talar först har blivit berörd av budskapet. Om inte blir det mer eller mindre som ett föredrag.

Vi som predikar har alltså ett stort ansvar att vara berörda, ja, ända intill tårar som Johnson skriver om. Vi behöver faktiskt få tillbaka nöd och tårar i talarstolarna igen, så som det var förr. Be för oss alla som predikar! Dela gärna detta budskap till pastorer.