Krisberedskap

Från en dag till en annan kan bilden vara annorlunda – välstånd till kris.

En viktig ledare i Världen Idag a skriven av Daniela Persin belyser vårt lands katastrofalt dåliga beredskap för att möta kris och krig. Texten publicerar vi här: ” Beredskapen måste genast höjas – inte begravas i utredningar

■ Efter kalla krigets slut ansåg man i Sverige att försvaret och beredskapen inför krig kunde monteras ner. Det ledde till en minimal beredskap inom livsmedels-, vatten- och drivmedelsförsörjning även inför en allvarligare samhällskris.

Sveriges livsmedelskedja är uppbyggd på en så kallad ”just-in-time”-metod, där lagerhållningen hålls till ett minimum i alla led. Den fungerar väl i normala förhållanden, men är ytterst sårbar när något oväntat inträffar. Sverige har en självförsörjningsgrad på knappt 50 procent, och även den försörjningsförmågan begränsas av beroendet av import av insatsvaror.

Det sker i dag ingen statlig beredskapslagring av vare sig livs- eller drivmedel i Sverige, och det finns inget utpekat ansvar på en statlig myndighet att säkerställa tillgången till dessa.

Den föregående riksdagen fastslog 2020 att målsättningen är att Sverige ska bygga en beredskap som säkerställer livsmedelsförsörjningen för hela befolkningen inför en säkerhetspolitisk kris under minst tre månader. Den dåvarande oppositionens motioner om en snabb uppbyggnad av egen produktion och eget beredskapslager, enligt finländsk modell, ansågs inte aktuella då de föregick regeringens avsikt om att tillsätta en utredning om en nationellt samordnad försörjningsberedskap.

De utredningar som tillsattes är viktiga, men förväntas till vissa kritiska delar bli färdiga först 2024–2025. Och en utredning är endast första ledet till beslut och handling.

Det tyder på allvarlig brist på krismedvetenhet att begrava de kritiska krisberedskapfrågorna i långdragna utredningar, i synnerhet som det framgår tydligt att inga krisplaner finns inom flera områden.

Sedan dessa riksdagsbeslut har vi fått ett pågående krig i vårt närområde som relativt lätt kan sprida sig. Vi såg under coronapandemin att flera länder lade in exportförbud på livsmedel och medicinsk utrustning. Om kriget skulle spridas till övriga Europa kan import av livsmedel och annat därifrån begränsas. Varje land har ett ansvar för sin egen befolkning i första hand, och beredskapslager brukar att vara begränsade till det.

Dessutom tenderar priserna på kritiska produkter gå upp på världsmarknaden under kristider och då blir de fattigaste befolkningarna lidande om vi rika länder köper upp maten från världsmarknaden.

Det är ett potentiellt allvarligt läge och regeringen borde därför, parallellt med de pågående utredningarna, genast skrida till verket och ta modell av de beredskapsplaner och åtgärder som finns i Finland och Norge, med vilka ett samarbete redan har inletts. Dessa kan justeras när de egna utredningarna är färdiga.

När Finland beslöt sig för att fylla på de nationella spannmålslagren förra sommaren gjorde de det genom att köpa spannmål av de finländska bönderna så att lagren utökades från sex månaders bruk till nio. Om Finland kan utöka sina lager för att täcka tre månaders behov under en enda säsong behöver Sverige inte ta flera år till att först utreda, sedan debattera och ta beslut och därefter möjligen handla.

Finland har även drivmedel för fem månaders förbrukning med en prioriterad lista på vem som får drivmedel i kristider, samt beredskapslager för olika insatsvaror och läkemedel. Även dessa förberedelser behövs snarast i Sverige.

Visst kräver det tid att bygga en krisberedskap från nästan grunden, men mer än tid behövs det krismedvetenhet, beslutsamhet och handlingsfärdighet. När samhällskrisen, eller kriget, är här är det för sent. Låt oss ta lärdom av Bibelns Josef och lagra under de goda åren (1 Mos 41). Daniela Persin ledarsidan@varldenidag.se”

Det är försent att se om sitt hus när krisen eller kriget kommer – det skall göras idag utan fördröjning. Det är så allvarlig situation att det kan bli en totalt förändrad situation från en dag till en annan. Stängs gränserna har vi nöden in på oss direkt. Fungerar inte transporter in till städerna är det hungersnöd på tre dagar då butikerna tömts.

Vi har tidigare ett stort antal gånger skrivit att det är dags att se till att man har dryck och mat för åtminstone några veckor, helst mer eller mycket mer. En del kloka människor har gjort som Josef innan den svåra tiden kom. Andra har nonchalerats dessa uppmaningar – det kan bli en stor ånger över att man inte agerade i tid – utan trodde man skulle få tid på sig att göra det. Grämelse och ånger är det som kommer att drabba dessa.  Se till att du inte är en av dem!