Krig leder oss till bön.

Vi kan välja att be före – eller efter att krig brutit ut.

Så här skriver Lewi Pethrus angående bön och krig: ”Då man beder för själva kriget, tror jag att det är vår plikt att bedja att Gud väcker människor till besinning, att de må söka Gud och Hans frälsning och att sanningen och rättfärdigheten. Så långt det är möjligt, vinner framgång genom det som sker.”

Krig kan väcka människor till insikt att de behöver vända sig till Gud, bli frälsta. Det kan göra att människor som inte annars skulle komma till Guds himmel, kommer att göra det. Då blir det en evig vinst på grund av detta för de människor som gör det.

Det kan också få människor att sluta synda, även de kristna som lever i synder. Det är inte så lätt att leva obekymrad i sin synd då krig råder och man kan komma att kastas in i evigheten.

Krig väcker upp de troende och andra. Nu går man till kyrkorna i Ukraina när krigshotet hänger över dem. Man samlas till bön och man fastar och ber i tre veckors tid. Det leder till andligt uppvaknade då dödens allvar infinner sig.

När det gäller vårt land så kan vi räddas genom bön. Detta om vi nu vänder oss till Gud och låter bönesamlingar, som oftast är dåligt besökta, få fyllas av bedjare. Om inte så kommer bönesamlingar att fyllas om kriget drabbar även vårt land.

Vi kan alltså välja att be före krig, att vi inte skall drabbas, eller under krig för att finna nåd. 

Nu kanske vi har en liten tid att närma oss Gud i bibelläsning och bön så att vi är andligt starka om framtiden blir mörk - låt oss ta var på den möjligheten så att vi inte behöver ångar oss att vi inte gjorde det.