Bön i nödens tid

Skriven efter det andra världskrigets utbrott.

Den 1 september bröt det andra världskriget ut. I Evangelii Härold den 28 september skrev Pethrus artikeln ”Bön i nödens tid” i denna tidning. Krig kan komma som en dom över synden.

Pethrus skriver om hur folket levde i Sodom och Gomorra när katastrofen drabbade dem: ”Man förstår mycket väl att dessa städer var mogna för undergången när man läser deras historia om deras gruvliga synder. Månne icke vår tid har gjort sig skyldiga till samma synder. Man har använt den rikedom av välsignelser som Gud givit oss på ett orätt sätt. Man har förgätit Gud, eller åtminstone har man icke på allvar mottagit Honom. Man har uteslutet Honom från sina stora avgörande rådslag. Förhållandet blir till slut att Gud överlämnar människorna åt sig själva. När släktet intar en sådan ställning till Gud, då står straffdom för dörren och då hjälper det icke med några böner.”

Om det var en beskrivning på hur det var på den tiden, hur mycket mer är den inte träffande på hur det är i vår tid., ”Då står straffdom för dörren” skriver Pethrus, det är mycket väl så att en straffdom kommer över vårt folk på grund av sin stora bortvändhet från Gud till ett syndigt leverne.

Vi behöver förstå att det kommer konsekvenser av hur ett folk lever. Vi får därför inte bli förvånade över om straff kommer över vårt folk. Vad vi behöver är en förberedelse för det och se på det utifrån Guds perspektiv.

När det gäller krig och svårigheter kan detta också bli till ett renande av de troende och församlingarna. Detta vittnar historien om och Gustaf F. Johnson skriver om det i sin bok ”Brinnande hjärtan”. Han skriver om lidandet i Korea så här: ”Märkligt nog har den kristna församlingen i Korea under denna lidandetid hållits renare, varmare i anden, mera levande och trosfrisk än i något annat land. Och väntan efter Herrens Jesu personliga tillkommelse har stått i låga!”

Lidandet har gagnat Guds församling, det konstaterandet gör Johnson, församlingen blir renar och varmare genom detta. Dessutom så uppväckte detta en längtan efter Jesu tillkommelse. Denna rening och andlig värme behöver vi i vår kristna led nu. Inte minst också denna längtan efter Jesu tillkommelse. Det har ju blivit så att många vill inte ens höra detta budskap om att Jesus kommer igen.

Under krig och svåra tider kan det bli så att man ropar efter att Jesus skall komma. Skall det till lidande för att denna rätta inställning och väntan på Jesus behöver framkallas genom krig?