Insändare i Sändaren

Men predikningarna behöver anpassas till det.

Sedan Coronapandemin slog till har många församlingar fått lägga om så att gudstjänster sänds på webben. Det innebär en förändring och det är säkerligen en hel del av de som aldrig brukar besöka församlingar, tittar på dessa gudstjänster.

Som vi vet så är tröskeln tyvärr hög för att utomstående idag skall besöka frikyrka. Det är nästa så att om man gör det, är det en form av bekännelse att man är en kristen, eftersom så gott som alla som besöker en frikyrka är det.

Det betyder inte att det inte skulle finnas en nyfikenhet och intresse att göra det, men alla har inte frimodigheten att gå till en frikyrka. Det är ingen djärv gissning att det finns ett antal icke bekännande kristna som nu följer med på sändningarna på webben. Många av de som gör så kanske har bekanta, grannar och arbetskamrater som tillhör en frikyrka och att man nu är intresserad av att se vad som sker i dessa kyrkor. Detta är nu en utomordentlig möjlighet att nå dem som man vanligtvis inte når.

När det är sagt behöver vi ha med, då det gäller predikan, att den inte enbart vänder sig till de egna medlemmarna.  Predikningarna behöver delvis förändras, de bör vara, om inte helt, men åtminstone delvis riktad de icke kyrkvana. Det innebär att frälsningens väg behöver förklaras. Det är också lämpligt med vittnesbörd där troende ger sina berättelser om hur det gick till då man blev en avgjord kristen och vad det har inneburit.

Till detta kan inbjudan ges både för samtal, frågor och om man bär på olika saker som tynger och som man vill ha hjälp med i bön, att man kan höra av sig till församlingen. Man lämnar ut telefonnummer och mejladress så att en kontakt kan upprättas med de som via webben tar del av gudstjänsterna.  Man kan också hjälpa till att upplysa om webbsändningarna till den bekantskapskrets som man har.

Låt oss ta vara på dessa nya möjligheter som kommit genom Coronakrisen. En kris med möjligheter.

Holger Nilsson, Förkunnare och författare