Himmelsfärd eller vedermöda?

Blir det himmelsk salighet eller bli drabbade av den värsta vedermöda som funnits?

Frågan om uppryckandet av de troende till himlen finns det delande uppfattningar om. Sker det före vedermödan eller skall de roende tvingas gå igenom denna tid?

Vi behöver tänka igenom denna fråga, en som gjort det är Grant R. Jeffrey. Han skriver i sin bok Triumpant Return, vi presenterar ett utdrag ur boken gjord i automatöversättning: ”Vissa kristna har till och med föreslagit att tidpunkten för uppryckandet är oviktig och har halvt på skämt förklarat sin tro på en "pan-tribulation"-teori (att allt på något sätt kommer att "lösa sig" i slutändan). Men detta är en oansvarig inställning som bortser från den bibliska sanningen att Vedermödan kommer att vara en tid av historiskt oöverträffad förföljelse, så fruktansvärd att Jesus Kristus varnade: "För då skall det bli en så stor vedermöda, som inte har varit från världens begynnelse intill nu, och inte heller skall bli. Och om inte de dagarna förkortades, skulle ingen människa bli frälst, men för de utvaldas skull skall de dagarna förkortas" (Matteus 24:21-22).

Jag kan inte hålla med om att tidpunkten för uppryckandet är oviktig. Vedermödan kommer att vara en tid av oöverträffad skräck för alla de som blir kvar och måste leva genom de sista sju åren av denna tidsålder; alla kommer antingen att behöva ta Antikrists sataniska "Vilddjurets märke" eller utstå fruktansvärd förföljelse, inklusive halshuggning.

Om uppryckandet inte inträffar före Vedermödan, kommer hundratals miljoner av de kristna som lever i den sista generationen under kyrkans tidsålder att behöva möta massmartyrium. Därför är tidpunkten för uppryckandet av stor betydelse för att fastställa sanningen i Guds uppenbarelse om denna fråga, och detta kräver en djupgående studie av de relevanta bibliska passagerna.

Det finns inga bibliska profetior som avslöjar det exakta datumet för uppryckandet. Herren har specifikt dolt tidpunkten för den framtida uppståndelsen av de heliga. Jesus sa: "Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte ens himlens änglar, utan endast min Fader" (Matteus 24:36).

Genom att avsiktligt inte avslöja tidpunkten för den kommande uppståndelsen har Herren hållit kyrkan väntande förväntansfullt i varje generation under de senaste tvåtusen åren, fram till den sista dagen då vi skall ryckas upp i luften för att förena oss med alla avlidna heliga och återvända till himlen med Kristus. Vi uppmanas helt enkelt att "vänta på hans Son från himlen, som han uppväckte från de döda, Jesus, som frälst oss från den kommande vreden" (1 Thessalonikerbrevet 1:10).

Uppryckandet och uppenbarelsen

Kyrkans uppryckande bör inte förväxlas med Kristi andra ankomst. Även om dessa två händelser är de två mest betydelsefulla händelserna kopplade till Kristi återkomst i de sista dagarna, är de helt separata händelser som involverar olika deltagare, liksom olika tider, syften och platser.

Ordet för uppryckandet, känt som parousia på grekiska, betyder en personlig närvaro eller framträdande av Jesus Kristus. Användningen av denna term visas tydligast i 1 Thessalonikerbrevet 4:13-18. Parousian ger ett budskap av tröst till de rättfärdiga heliga (1 Thessalonikerbrevet 4:18). Uppryckandet kommer att förkunnas med ärkeängelns röst (1 Thessalonikerbrevet 4:16) och sker i luften när alla levande och avlidna heliga reser sig för att möta Kristus och återvända till himlen (Matteus), medan Kristi uppenbarelse vid Harmageddon kommer att ske när Han och hans heliga, som en del av hans segerrika armé, återvänder till jorden för att besegra Antikrist vid Harmageddon (Uppenbarelseboken 19:7-9).

Uppryckandet kommer att föregå Vedermödan. Vid uppryckandet kommer Kristus för att hämta sina heliga hem. Endast de heliga kommer att erfara uppryckandet; icke-troende kommer inte att vara medvetna om det förrän de bevittnar de heligas försvinnande (1 Thessalonikerbrevet 4:13-18).

Uppryckandet kommer att avslöja Herrens förvandling av de troendes dödliga kroppar till nya uppståndelsekroppar för evigheten (1 Thessalonikerbrevet 4:16), medan hans uppenbarelse vid Slaget vid Harmageddon kommer att avslöja Jesu Kristi härlighet som vår återvändande Messias.” Slut citat.

När man noga studerar bibelsammanhang i denna fråga så kan man urskilja att det är skillnad på när Jesus hämtar sitt folk till himlen och då Han återvänder till jorden, till Jerusalem. Dessutom kan man inte se hur Guds skulle låta sitt folk genomgå den värsta tiden som varit i mänsklighetens historia. Det skulle innebära att det knappast skulle finans några kristna som överlever tiden fram till Jesu återkommande till Jerusalem. Varför skulle Gud låta sitt folk drabbas när Han dömer de ogudaktiga?

Tyvärr så ha det blivit så att i den moderna teologin och pastorsutbildningen så bryr man sig inte om att göra denna distinktion mellan upprycklandet och återkomsten. Man talar mest om Jesu återkomst till jorden då Han skall triumfera över ondskan. Det är ett budskap som alla vill at till sig.

Men det är ett halvt budskap, hade man med det synsättet varit konsekvent skulle man tala om att innan Jesus kommer till Jerusalem så kommer man att drabbas av den värsta tiden i människornas historia, men det gör man inte. Det blir inte trovärdigt att undanhålla budskapet om vedermödan om man tror att det inte blir något uppryckande av Guds folk.

Om man tror att det inte blir något uppryckande av de troende och att Jesus bara kommer i en fas, då till Jerusalem, så skall man i så fall predika att man behöver nu beredas sig på att dö under den värsta tiden som ligger framöver. Det gör man inte, man är inte konsekvent utan tar bara med det budskap som man vet folk tycker om att höra. Det är inte trovärdigt om man har en sådan syn. Man måste kunna fullt ut stå för det synsätt som man har, annars bedrar man lyssnar, med bara ett halvt budskap, det som ”kliar i öronen”.

Nej, nu behöver vi väckelsebudskapen om Jesu tillkommelse i alla våra kyrkor så som det predikades förr. Det gör att människor då ställs inför valet att få ett saligt hopp för framtiden, istället för att frukta för vad som skall komma med vedermöda.

Detta hade de gamla väckelseförkunnarna klart för sig och de predikade det också. Vi skall citera vad den respekterade gudsmannen Frank Mangs skriver i boken Med brinnande lampor: ”Antingen måste du och jag bli redo att möta Kristus när han kommer för att hämta hem sitt folk, eller också måste vi gå in i den stora vedermödans mångfaldiga ve. Någon mellanväg finns inte.”

Klart och tydligt besked från Frank Mangs – det är det vi behöver i vår tid. Låt oss som förkunnar Guds ord gå i Mangs fotspår!