Söndag eller sabbat?

Vad är det rätta firandet för judar och för kristna?

Sabbaten. När det gäller sabbaten så är det ett förbund mellan Gud och det judiska folket, det kan vi  läsa om i 2 Mos 31:16–17. Detta är den tydligaste formuleringen: ”Israels barn skall hålla sabbaten … det är ett evigt förbund. Den skall vara ett tecken mellan mig och Israels barn för evig tid.”

Här sägs alltså rakt ut att sabbaten är ett förbundstecken mellan Gud och Israel. Även i Neh 9:13–14 påminns folket om att Gud ”gjorde sabbaten känd för dem” vid Sinai.

Sedan går vi till Nya Testamente, där säger Paulus så här:  ”Låt därför ingen döma er för sabbat” (Kol 2:16–17). Det finns de som kan känna fördömelse om de inte firar sabbat, det behöver ingen  kristen göra!

Söndagen. De flesta kristna firar söndagen (Jesu uppståndelsedag). Söndagen ses inte alltid som ”nya sabbaten”, utan snarare: en uppståndelsedag en dag för gemenskap och gudstjänst anspråk på att vara kyrkans överhuvud.

Vi skall se vad som sägs om de första kristna och deras firande. Vi citerar från boken Den kristna friförsamlingen genom tiderna av Gunnar Westin: ”Ännu omkring år 100 beskrivas de kristnas sammankomster såsom enkla uppbyggelsestunder. Den kända berrättelse från denna tid, som ståthållaren i Bithynien ger efter en undersökning, lyder i brevet till kejsar Trajanus så i sina första rader: »De försäkrade, att hela deras skuld och villfarelse bestått däri, att de brukat på en bestämd dag före soluppgången samlas och sjunga med varandra en sång till Kristus såsom till en gud».

De förbundo sig då också att hålla vissa moraliska normer. Dessutom förklarade de, att de brukade samlas för att »deltaga i en måltid». Denna beskrivning gäller alltså de kristnas sammankomster på »Herrens dag» — söndagen.

I sin berömda Apologi berättar Justinus Martyren i Rom på 150-talet: »På den dag man kallar söndag församla sig alla som bo i städer eller på landsbygden, och då föreläsas apostlarnas berättelser eller profeternas skrifter, så länge detta räcker. Då föreläsaren slutat, giver föreståndaren (proestos) i ett tal en förmaning och uppfordran till efterföljd av allt detta goda. Därefter resa vi oss alla tillsammans och uppsända böner». Sedan följde kommunionen. Justinus talar också om, att de alla på söndagen hålla gemensam sammankomst, emedan Jesus Kristus på denna dag uppstod från de döda. Andra sammankomster hölls också för medlemsvård och evangelisation, och maningar förekomma, att hålla reda på alla medlemmarna »namn för namn». Detta var också behövligt för den stränga församlingstukten.” Slut citat.

Man kan som kristna på god grunder fira söndagen som de första kristna gjorde. Bor du i Israel kan det vara lämpligt att fira sabbaten, där denna dag är den vilodag som man praktiserar i det landet. I övriga länder kan kristna fira söndagen.

Det blir lätt att man blir lagisk om man som kristen börjar fira sabbaten. Med det följer lätt att man skall hålla sabbatsmåltid, tänd ljud mm. Detta ger ingen rättfärdighet, det är bara Jesus som kan göra det. Någon som började fira sabbat, men som slutade med det menade att när han började det så blev det mer som Jesus försvann. Jesus är vår Frälsare, endast genom att Han är det blir vi rättfärdiga, inte genom att vi håller förordning om sabbaten som är given till det judiska folket