Gemenskap

Det är viktigt att inse betydelsen av gemenskap.

Som människor är vi skapade till att vara en del av olika formar av gemenskap. Ensamhet är inte bra.  Redan i begynnelsen konstaterade Gud att det inte var gott för mannen att vara ensam: ”Det är inte bra att mannen är ensam”. 1 Mos. 2:18.

Gemenskapsproblemet behöver inte bara lösas genom äktenskap, det kommer alltid att finnas de som inte finner en livspartner, det vet Gud om. Det betyder inte att man behöver lida av ensamhet hela livet, är man en kristen så har Gud löst det genom den kristna gemenskapen, den är värdefull antingen man är ogift eller gift. Som troende behöver vi varandra.

Det är viktigast att man har rätt inställning till gemenskap, inte ser det som något negativ utan positivt, för det är det enligt Bibeln. Om det alltså är så, är det något som vi skall eftersträva.

Den minsta form av gemenskap är att vara två, men redan i denna minsta gemenskap finns det löften som gäller dessa två, Jesus säger: ”Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så ska de få det av min Far i himlen.” Matt. 18:19. Tänk vilket dyrbart löfte även till den minsta formen av gemenskap!

I vår tid så har en del valt att istället för att vara med i en församling och möta trossyskon, så har det uppstått ”webbkyrkor” med ”webbpastorer”. Det är inget bibliskt uttryck för församlingsgemenskap.

Här finns det snarare faror av osundhet, och det finns faktiskt de som inte klarar av att vara pastor i en församling men som ser en möjlighet att samla människor kring sig själv i stället.

Många bygger på kritik av de redan existerande församlingar på det sättet kan man ju försvara sin egen position och sin egen verksamhet. Man framställer sig att hålla mer på Bibeln än andra pastorer i församlingarna, det kan låta bra och många tilltalas av denna radikalitet när det istället är så att man själv är mesta obiblisk genom att man inte ens tillhör det grundläggande – nämligen en kristen församling. Denna viktiga grund går man alltså förbi, och det blir då så att är grunden fel så blir också fortsättningen fel.

Man verkar utan att ha ett andligt ledarskap vid sin sida som också är grundläggande biblisk sanning. Man har ingen som kan pröva budskapet eller tillrättavisa. Det är därför som ledarskap alltid skall vara i flertal så att man kan korrigera och vaka över varandra och förkunnelsen.

Detta kanske ibland försvaras av att man har den helige Ande som gör det. Uttrycker man sig så är man redan avslöjad som överandlig. Vi vill varna för detta. Bibeln gör det också: ”Det ska komma en tid då människor inte längre står ut med den sunda läran utan samlar åt sig mängder av lärare efter sina egna begär, så som det kliar i deras öron att få höra.” 2 Tim. 4:3. 

Just detta kan man se konkret uttryck för i vår tid. Det finns de som sitt uppkopplade på nätet och ”samlar sig lärare” som man tycker om, sådana som har ett budskap som passar sig själv, ett budskap som ”kliar i öronen”. Lärare som tycker som man själv göra – då har man satt sig själv i centrum och lyssnar efter den utgångspunkten.

Det är summan av Guds ord som är sanningen: ”Summan av ditt ord är sanning. Dina rättfärdiga domar är eviga.” Ps. 119:160.

Något annat som är obibliskt med sådan ensamma ”pastorer” är att de inte kan uppvisa någon rekommendation från en församling som visar på att de äger ett förtroende. Detta är en väg som Bibeln anger för att inte personer skall uppträda hur som helst och med ett budskap som inte stämmer överens med sund lära. Rekommendationsbrev är det som är ämnat för att veta om en person har andligt förtroende. Så här läser vi i Apg. 18: 27: ”När Apollos sedan ville ta sig över till Achaia, uppmuntrade bröderna honom och skrev till lärjungarna att de skulle ta emot honom.

Visst finns det problem i församlingar, det finns ingen fullkomlig på hela jorden så letar man efter den kommer man aldrig att hitta någon! Det är viktigt att vi har kristen gemenskap. Det finns de som går ur församlingar därför att man inte tycker lika i allt, det handlar om sådant som inte är frälsningsavgörande. Om man då lämnar församlingsgemenskap så är det bara ett tecken på ett fyrkantigt tänkande och man har inte förstår vikten av kristen gemenskap – fast åsikten det handlar om inte är frälsningsavgörande. Man fixerar alltså på det som är mindre och missar det större om man gör så.  

Du som lever isolerad, bli inte irriterad på denna artikel, den är skriven i omtanke för att du skall få lägga till ytterligare en dimension i ditt liv – den kristna gemenskapen.

Någon form av kristen gemenskap, att umgås med trossyskon, bönegemenskap, bönegrupp behöver man ha åtminstone till dessa man får församlingsgemenskap.

Be till Gud att Han får hjälpa Dig att fina gemenskap med andra trossyskon, men be inte bara utan sök dig till troende, till kristna gemenskaper och församlingar. Gör det redan denna helg – Må Herren leda Dig och välsigna Dig!