Debattinlägg i Hemmets Vän

Det handlade om att det finns så många tysta andliga ledare.

Tyvärr så är det faktiskt så. Vi kan inte heller bara säga att det är från det andliga ledarskapet som det är tyst, det kan nog sägas om kristenfolket i stort.

Man brukar i reklamsammanhang säga ”att syns du inte, finns du inte”. Detta kan appliceras på kristenheten i stort. Det är tyvärr så att från den kristna fronten råder en allt för stor tystnad och därför upplever folket att vi är en marginaliserad skara.

Egentligen är det ju inte så, om man räknar samman alla som bär på den kristna bekännelsen blir vi en ganska stor skara – men en tyst skara. Här behöver en förändring ske, vi behöver inta den position som en gång frikyrkorna hade.

Går vi tillbaka till exempelvis frikyrkornas pionjärtid och tiden därefter, var det en skara som gjorde avtryck i samhället. Genom sin aktiva närvaro påverkade man vårt land. På 1800-talet så var man med och bidrog till att landet förändras från att ha varit ett nedsupet folk, till ett folk som restes sig från detta.

Vi har nu en annan bild av Sverige och det är en bild där vi ser hur droger, våld, överfall och ett samhälle där många lider. Depression, livsleda och även självmord är utbrett och går allt längre ner i åldrarna. Men vi som kristna kan vara ljus i denna mörka bild. Skall vi kunna vara det behövs en förändring. Vi behöver komma tillbaka till den tid då de kristna påverkade samhället. Tyvärr har vi snarare blivit en del av det och förlorat vår sälta.

Bilden skulle kunna beskrivas så här att det handlar om frikyrklighet försiktighet och inte frikyrklig frimodighet – en del av världen istället för en klar röst i samhället. Vi har förvandlats till ja-sägare i det mesta och inte vägvisare för folket. Förvandlats till andligt ofarliga kristna, istället för fyllda av sälta – till att vara sockersöta och allmänt accepterade. Det handlar inte om att vi skall vara hårda och fördömande, vi skall vara de mest kärleksfulla, men vi skall inte pruta av på budskapet utan framföra det i en ton av klarhet och kärlek.

Tyvärr har evangeliet gått från en kraft till omvändelse och ibland blivit en filosofi om hur man får ihop vardagspusslet och ett allmänt tal om Guds kärlek. Här behövs en förändring ett klart och tydligt omvändelsebudskap, där vi lyfter fram Jesus som den som kan förvandla liv.

För att vi skall få se detta och upprättade människor behöver vi också naturligtvis genom bön vinna seger i den andliga världen. Då behöver bönens betydelse uppgraderas i våra kristna liv, så även bönesamlingarna. Som det är nu tillhör dessa de som samlar minst av församlingsmedlemmarna – detta fast det egentligen är den viktigast samlingen. En mobilisering i bön behöver göras och där har pastorerna en uppgift att gå före och också predika bönens stora och avgörande betydelse.

Vi kan verkligen göra skillnad, tänk så många kristna det ändå finns i Sverige och om vi var och en bidrar till en förändring så kommer det att påverka landet. Låt oss förvandlas   från passiva bänkvärmare till ett liv i Jesu efterföljare och lärjungar som lever ut sin tro. Gud kallar varje enskild kristen, och varje församling att bli ljus och salt. Alla utan undantag.

Det är nu dags att vi reser oss upp som Guds folk – vi har ingen tid att förlora.

Holger Nilsson

Här kan man skriva kommentarer: