O, tänk vad man med orden kan göra, hur man kan såra men också ge tröst, ord kan vara som balsam i öra och känns lena och värma i bröst. Men orden våra kan också såra och skada människor för livet och göra för dem dagar så svåra, ty sådan makt har orden oss givit. Låt oss tala de ord som kan lisa och låt kärlek följa de talade ord, för då kan vi människor visa hur vi skall vandra på denna vår jord. Skriv ut

Jag känner din andedräkt den vittnar om något som är, det är själva livslågans fläkt som en hälsning om livet bär. Livet detta eviga mysterium, vi aldrig kan lösa dess gåta som spänner över tid och rum att grubbla föga lär båta. Aldrig får människan något svar, och hur hon än undrar och tänker på det som är och på det som var aldrig tanken lösningen skänker. Låt oss detta dock besinna att före oss en skapare fanns som skänker vad värt är att vinna - det är att för evigt få vara hans. Skriv ut

O, underbar himmel på jord, bringad hit av frälsningens ord, ger glädje och stillande tröst, talade ord med fridfull röst. Den rösten viskar så stilla, i världens oro och villa, den söker att finna ett bo, ett hjärta att stilla till ro. Ej världen detta kan skänka, högre än någon kan tänka, för stort att i rymderna bo, men skänkes till hjärtan som tro. Skriv ut

Arbeta, fritid och sova, är detta livets gåva? Äta, dricka och konsumera, finns det då inget mera? Skola, jobbet och karriär, är det därför vi lever här? Åren rinner iväg så fort, vad har vi med livet gjort? Skall vi bara jaga på, och låta åren från oss gå? Eller skall vi utvärdera, om det finns något mera? Att det skall sluta bra efter livet, är det något som vi tar för givet? För alla skall vi möta dödens allvar, har vi då livets viktigaste fråga klar? Lyssna till frågan från honom som vill oss väl: Vad hjälper det en människa om hon förlorar sin själ? Skriv ut

Vi vandrar här i skuggornas land där ondska och våld uppfyller vår jord, men snart skall vi se vår skapares hand, han som skapat med bara sitt ord. Då rullar han himlens fäste ihop och suddar ut spåren i tidens sand, det sker vid den stora ängelns rop han som står uppå hav och på land. Då ängeln ropar över jorden ut att ingen tid skall mer till oss ges, för vi kommit till tidernas slut och då skall i skyn frälsaren ses. Då är det fullbordat rådslutet all och då finnes ingen nådatid mer, då är det slut på Frälsarens kall och nådens sol för evigt gått ner. Skriv ut

Du som vill andas klarhet som randas när sanningens ord dukar sitt bord. Sök och bli vis av den andliga spis som gives ut när veckan är slut. Dig är förunnat som ordet förkunnat; du söker och finner och salighet vinner. Skriv ut

Skenet skall blända ögonen våra, himmeln skingras och skyarna brista, då är det slut på tiden, den svåra, och då är timmen slagen, den sista. Detta sker i en flyende sekund, uppbrottets tid, när stunden är inne, för då har vi nått avgörandets stund, låt oss alltid ha detta i minne. En tages upp och en lämnas kvar, detta är vad skrifterna säger, och då får vi lämna allt som vi har, intet behålla av det som vi äger. Och då är ju frågan vad som är vinst, om vi förlorar vår själ som vi har, ty allt kan ske när vi anar det minst - att en tages upp och en lämnas kvar. Skriv ut

Ett nytt år för oss har begynt och blicken framåt vi vända, för att om möjligt se en skymt om det som oss nu kan hända. Men som i den täta dimma vi intet av detta kan se, ty ej ens den närmsta timma vi vet vad som oss skall ske. Men att ta vara på tiden det är detta vi kan göra, ty i tid redan förliden kan ingen något utföra. Nu är nuets dyra gåva ty nu är det tid att göra, och bättre än löften lova är att en rätt levnad föra. Om vi med detta ej lyckas så finns en som kan oss stötta, det verkar enkelt kan tyckas men tröst för vandrare trötta. Det är han som är herden god och som för oss sitt liv utgav, han som kom ned till denna jord vill leda från vagga till grav. Skriv ut