Alexander den store och profetian - Holger Nilsson Publicerad februari 2003 ”När du, o konung låg på ditt läger, uppstod hos dig tankar på vad som ska ske i framtiden och han som uppenbarar hemligheter, lät dig veta vad som skall ske”. Dan. 2:21 Historieskrivarnas uppgift är att nedteckna vad som har hänt. Vad som ligger i framtiden är för dem okänt och deras uppgift är begränsad till att efteråt skriva ned det som hänt i det förflutna. Bibelns profeter däremot, har vid olika tillfällen fått vara med om att nedteckna historia i förväg. De har kunnat göra det därför att Gud uppenbarade framtiden för dem. En av dessa som på ett särskilt sätt fått vara med om att skriva historia innan den inträffade, är profeten Daniel. Då vi nu så här efteråt, så att säga, står med facit i hand, kan vi förundras över hur exakt Danielsbokens profetior har gått i historisk uppfyllelse. En som redan på sin tid förundrades över denna boks förutsägelser var ingen mindre än Alexander den store. Denne grekiske härförare upprättade som bekant ett världsrike på mycket kort tid under trehundratalet. Med segerrika härar drog Alexander den store fram och vann seger efter seger. Även mot det heliga landet styrde han sin färd och det judiska folket upplevde stor fruktan för vad som skulle hända. I denna svåra situation så befallde översteprästen Jadua att folket skulle hålla gemensam bön. Det lönar sig att vända sig till den levande Guden i bön, det fick man också bekräftat. Gud uppenbarade sig för Jadua i en dröm och talade om för honom, att vara vid gott mod. Gud kan förvandla fruktan till frimodighet! Gud befallde allt folket att kläda sig i vita kläder, och att prästerna skulle gå ut och möta konungen i sina ämbetsskrudar. Så handlade man också, och historieskrivaren Flavius Josephus skriver om detta: ”Possessionen var alldeles olik alla sådana tillställningar hos andra nationer.” Här kom ett folk klätt i vita dräkter tillsammans med sina präster och tågar emot en fruktad, beväpnad och segerrik arme! Det var helt olikt vad andra folk skulle ha gjort, men tänk icke desto mindre framgångsrikt. Då andra folk hade fått se sina slagna och dödade utav den fruktade Alexander den stores härar, skulle det visa sig att det lönar sig att ha Gud till sin förtröstan, och vända sig till honom i bön. Då nu folket som åtföljde Alexander den store bara väntade att få gå till attack för att plundra och döda, så omtalas det att när Alexander den store på avstånd får se denna skara som stod framför honom, så går han ensam fram till dem. Han möter översteprästen och ser hans huvudbonad och den gyllene plåten med Guds namn inristat. Han tillber detta namn och hälsar på översteprästen. De som tågade med i Alexanders här, ser vad denne gör och förvånas över detta och menar att han tappat förståndet. Men bibeln säger: Konungars hjärtan är i Herrens hand som vattenbäckar: han leder dem, varthelst han vill. Ordsp. 21:1. Samme Gud är också den som leder världshistorien. Efter detta möte mellan Alexander och översteprästen, så följer konungen med till det judiska templet. Vad som där hände är mycket intressant, och Josephus som återger dessa händelser, skriver bl. a. följande: ”Då man visade honom Daniels bok, där denne profet förutsade att en grekisk konung skulle förstöra persernas värld, sade han det vara sin övertygelse, att han själv var den åsyftade personen.” Vilket ögonblick här möts profetia och historia. Den i profetian förutsagda grekiska världsrikets mäktige konung, han står och läser om sig själv i de profetior som Daniel nedtecknat för mer än 200 år tillbaka i tiden. Tiden hade hunnit ifatt profetian och profetian blir historia. Alexander den store stod där övertygad och överväldigad över det Gudomligt ingivna ordet. Och det kan vi också uppleva då vi studerar de bibliska profetiorna. Klicka här för utskrift © www.flammor.com

Isaac Newton trodde på Bibelns profetior - Holger Nilsson Publicerad februari 2003 Vem har långt förut låtit eder höra detta och för länge sedan förkunnat det? Har icke jag, Herren, gjort det. Jag, förutom vilken ingen Gud mer finnes… Jes. 45:21 Bibeln är unik. Bibeln är en profetisk bok, som inte har någon motsvarighet. I Bibeln finns förutsägelser som är uttalade långt innan de inträffade. Dessa profetiska förutsägelser har inte sitt ursprung från någon människa, utan de har sina källor i den ende sanne Guden, ”förutom vilken ingen Gud mer finnes”. Den franske tänkaren och matematikern Blaise Pascal yttrade sig så: ”Sann profetia finner jag bara i kristendomen och inte någon annanstans. Bara i kristendomen och i judendomen före Kristus finns sann profetia.” Då Pascal ger sitt erkännande till de bibliska profetiorna, så kan vi inte säga att det är ett erkännande från en mindre vetande människa; orden kommer från en av de stora genierna. Hans lärdom hindrade dock honom inte från att erkänna den Högste, den levande Guden. En av alla tiders största vetenskapsmän och snillen är Isaac Newton. Newton hade också respekt för de bibliska profetiorna och studerade dessa flitigt. Det är intressant att veta, att förutom alla andra böcker skrev Newton dessutom 16 000 sidor i andliga ämnen! Det var särskilt profeterna och Uppenbarelseboken som han ägnade sig åt att studera. En bok som han skrev, och som översattes till svenska är: Profeten Daniel och Johannes uppenbarelse. Den utkom på svenska år 1760. Då Isaac Newton forskade i det profetiska ordet så kom han fram till att det i de sista dagarna skall finnas män som insisterar på profetiornas uppfyllelse, trots många protester. Newton påpekar, att för att det skall bli möjligt att profetiorna får en bokstavlig uppfyllelse, så måste människorna få resemöjligheter. Dessa medel för trafik kommer att röra sig mycket snabbare än det vi är vana vid, påpekade Newton. (Newton levde mellan 1642-1727). För att det skulle bli möjligt att Bibelns profetior skulle gå i uppfyllelse, så menade Newton att människor skulle komma att få möjlighet att resa med en fart på 50 miles i timmen. Då den franske fritänkaren Voltaire fick höra om detta så tog han tillfället i akt att bespotta, och menade att man där ser hur dum någon kan bli av kristendomen. En människa är inte konstruerad för att resa med en sådan fart, menade Voltaire. Han skrev om Newton: ”Se denne underbart kunskapsrike man, som upptäckte tyngdlagen, när han blev gammal, blev han barn på nytt och började studera en bok, som kallas för Bibel, och det synes, om man vill tro den, så måste man även tro sådant otroligt nonsens, att kunskapen bland människor skall så tillväxa att det skall bli möjligt att kunna färdas 80 kilometer i timmen. Stackars fjolliga gubbe!” Någon kommentar till Voltaires uttalande behövs ej. Klicka här för utskrift © www.flammor.com

Fenomenet i skyn - Holger Nilsson Publicerad december 2002 Ett märkligt fenomen på himlen Detta märkliga fenomen blev säkert iakttaget av mer än 50 människor i staden och omgivningen. Händelsen gjorde ett överväldigande intryck på de flesta av dem, och man var överbevisad om att man upplevt ett varsel. Någon gick in i sitt hus och bad, ja till och med omvändelser förekom som en följd av tilldragelsen. Ett av ögonvittnena till synen i luften var dåvarande föreståndaren i ”Bönderna Salgslag” i Grimstad, Godthard M. Terjesen. Tillsammans med ett 30 tal personer stod han på bryggan då händelsen inträffade och i följande nedteckning från den gången, skildrar han så här: Det var vid 15-tiden fredagen den 15 juni 1934, det var fint väder, klart med blå himmel utan ett moln, och solen sken. Det blåste starkt med skumtoppande böljor på sjön. I Gundersens häck lite ovanför mig sjöng en massa fåglar med hög röst, men då Jesus visade sig på himlen , lade stormen och böljorna sig, och sjön blev blixtstilla och blank, och fåglarna höll upp att sjunga i häcken. Det visade sig först en vacker sky i en form av en flygmaskin, och den kom närmare med hög fart. Eftersom den närmade sig, såg vi att den saknade mittpartiet. Men då den kom över fjorden, ut mot havet, steg det ut av den, där mittpartiet skulle ha varit, en Kristusbild med uppräckta händer. Så blev händerna sänkta som Thorvaldsens Kristusbild. liksom välsignande. Jesus hade en vitglänsande mjuk fotsid mantel. De bara fötterna syntes nedanför kanten. Håret hängde böljande till skuldrorna, och hans ansiktsuttryck var lysande milt och kärleksfullt, rent och skönt. Men då han vände sig mot Rönnes, såg jag klart hur tårarna rann ned över hans kind, och någon såg till och med hans rörande ögon. Kristusgestalten var omgiven av flera vita änglar både över och under honom. Detta såg vi alla i över en kvart på himmelen. Själv sprang jag runt för att säga till så många som möjligt, och jag ringde till Grimstadspostens redaktör, Knut Dyvik, som med hustru och flera andra också fick se det. Jag sprang också till min mor och några andra troende kvinnor som hade bönemöte, och jag som inte var frälst då, ropade till Gud om nåd och att få vara med Jesus. En fotograf och några kvinnor sprang för att hämta en kamera, men då de kom tillbaka, var synen borta. Den höll sig nästan en halvtimma, och till slut var det bara en nattvardskalk kvar (min mor såg även ett bröd). Synen blev inte upplöst, men jag såg hur Jesus gick in i den blå himlen och försvann. En mindre vit änglavarelse visade sig med armarna lyftade som till välsignelse och stod där en stund innan den försvann. Då började sjön åter att storma som förut, och fåglarna började sjunga. Alla sade, detta glömmer vi aldrig! Så var Gotthard M. Terjes berättelse. Bjarne Berg i Grimstad adresstidning. Klicka här för utskrift © www.flammor.com

Skriftens profetior - Holger Nilsson Publicerad december 2002 Bibeln är en mycket märklig och intressant bok. Av Bibelns innehåll så utgörs en ganska stor del av profetior. Det lär finnas 5355 profetior i den heliga skrift. Utslaget på Bibelns alla versar, så skulle det innebära att det blir en profetia för var 6:e vers. Just denna sida av Guds ord, de bibliska profetiorna, skall vi ägna vårt intresse åt i denna artikel. ” Jag som i förväg förkunnar, vad komma skall, och långt mer, vad förut ej har skett: jag som säger:” Mitt rådslut skall gå i fullbordan, och allt vad jag vill, det gör jag”. Jes. 46:10. Detta skriftställe visar klart att Gud känner till ”vad komma skall”, och att han i förväg kan tala om det. Guds ord är som vi redan sagt, fullt av sådana förutsägelser. Då Gud har uppenbarat vad som skall komma, så har det ibland gällt en nära framtid, ibland så har det sträckts över tusentals år. Det har gällt stora världshändelser, men också små detaljer. Profetiorna i Bibeln utgör ett ojävaktigt bevis för bibelns gudomliga inspiration. Vi har också genom profetiorna fått hjälp att tro, tro på Gud, hans ord och Jesus Kristus. Jesus säger så här: ”Och nu har jag sagt eder detta, förrän det sker på det att ni ska tro, när det har skett.” Joh.14:29. De bibliska profetiorna och dess uppfyllelse utgör ett kraftigt vapen emot otro och de som vill förneka bibelns gudomliga inspiration. Det finns slående exempel som kan anföras. Det är också av betydelse när vi läser profetiorna och ser på dess uppfyllelse, att vi förstår hur dessa har kommit till. 2 Petr.1:21, ger oss beskedet: ”Ty ingen profetia har någonsin framkommit av en människas vilja, utan därför att människor, drivna av den helige ande, talade, vad som gavs dem från Gud.” Vi lägger här märke till att dessa profetior, är icke resultatet av någon människas vilja. Det finns hos många människor en nyfikenhet att veta vad som kommer att ske i framtiden. Inför årsskiftena så är det brukligt att veckotidningar har förutsägelser inför det nya året av sådana som menar sig kunna förutsäga framtiden, vilket är en produkt av mänskliga gissningar och försök att förutse kommande händelser. De bibliska profetiorna är inte något resultat av sådana mänskliga förutsägelser ”utan därigenom att människor, drivna av den helige ande, talade vad som gavs dem från Gud”. I sin kommentar till denna vers har P. Waldenström, en intressant kommentar, när det gäller att de är ”drivna av den helige ande". Waldenström skriver: ”ordagrant : förd. Det är samma ord i grundtexten här som i Apg. 27:17. där det används om ett skepp, som rycks med och drives av vinden.” I Apg. 27 kan vi läsa om hur man lät skeppet drivas av vinden. Man styrde det inte längre. Som vinden kan ta över och styra ett skepp, så kan den helige ande ta över, och han ledde människor att tala och nedteckna vad som gavs dem från Gud. Därför har vi profetior i vår bibel som gått i uppfyllelse på ett exakt, och för människor obegripligt sätt. Klicka här för utskrift © www.flammor.com

Var ska du tillbringa evigheten? - Holger Nilsson Publicerad november 2002 Det finns ingen viktigare fråga för varje människa än denna. Ändå så ger vi den så lite uppmärksamhet. Det borde ju vara den självklaraste sak för oss alla att först och främst ta itu med den – det handlar ju om en tillvaro i evighet! Mest är vi dock sysselsatta med saker av tillfällig natur, som helt berör vårt korta liv på jorden – ett liv som vi alla vet att vi måste lämna. Inget kan därför vara viktigare än att vi stannar upp inför detta. Inga ord kan heller talas med för stort allvar om denna fråga. Inga försök att få oss att tänka över evighetsfrågan kan vara mer angelägna. Inget kan vara betydelsefullare än att här få vägledning. Till hjälp med detta så skall vi vända oss till en bok som har fått hjälpa många tidigare. Den åldriga boken har ett allvarligt budskap till oss – stanna upp en stund och meditera över vad den har att säga: 1. DU ÄR EN SKAPELSE, DANAD FÖR EVIGHETEN, - EN SKAPELSE VARS TILLVARO ALDRIG SKALL UPPHÖRA. Millioner tidsåldrar, så talrika som sandkornen på stranden och dropparna i världshaven och löven av all skog på jordklotet, förslå intet till avkortning av ditt väsendes tillvaro: evighet, gränslös evighet, oomfattlig evighet förestår dig. Varje dag bringar dig närmare evig vånda, eller evig salighet. Ett oförtänkt ögonblick torde ditt liv utslockna: och du är just så nära till himmel eller helvete, som till din död. Intet under, att du är sysselsatt med frågan: ”Vad skall jag göra, att jag må bli salig?” 2. Men billigheten av ditt bekymmer framstår i synnerhet om du härtill lägger, ATT DU ÄR EN SYNDARE. Du har brutit Guds lag; du har gjort uppror mot Hans Konungavälde; du har handlat som en fiende mot Honom, gjort Honom till din fiende. Om du hade begått blott en enda överträdelse, skulle din belägenhet varit beklagansvärd. En enda synd skulle hava kastat dig under domen av Hans lag och blottställt dig för Hans onåd; men du har begått synder, både till deras antal flera, och till deras art svårare, än du känner, eller ens kan begripa. Ditt hela liv har varit en sammanhängande synd. Du har, om man betraktar Guds sätt att döma, gjort intet annat än synd. Dina missgärningar ha ropat till himmeln efter hämnd. Du är verkligen under den Allsmäktiges förbannelse. 3. BETÄNK ÄVEN ALLVARLIGT, VAD SJÄLENS FÖRTAPPELSE VILL SÄGA. Själens förtappelse innefattar förlust av allt, som för människan, såsom odödlig skapelse, är dyrbart; det är förlust av HIMMELN, med all dess hörlighet, salighet och ära; det är förlust av GUDS VÄNSKAP, som är alla förnuftiga varelsers liv: det är förlust av allt som kan bidraga till vår lycksalighet; ja, det är förlust av HOPPET, som eljest är den olycksaliges sista tillflykt. Själens förtappelse innefattar allt, som ligger i det förskräckliga ordet: HELVETE! – Det är att för evigt vara föremål för Guds vrede; det är den Allsmäktiges förbannelse, nedkallande på människoanden; eller rättare, det är den mänskliga andens fallande i denna förbannelse, såsom i ”en sjö, som brinner med eld och svavel”. Hur sanna, såväl som allvarsamma, är ej här Kristi ord: VAD HJÄLPER DET NU MÄNNISKAN, OM HON FÖRVÄRVADE HELA VÄRLDEN OCH FÅ DOCK SKADA TILL SIN SJÄL; ELLER VAD KAN MÄNNISKAN GIVA, SÅ HON KAN IGENLÖSA SIN SJÄL MED? -Alla tårar, som någonsin från tidens begynnelse varit, eller till dess ända blir utgjutna i världen; alla de jämmerrop, som någonsin varit eller bliva hörda; all den ångest, som alla jordens innevånare genom alla tidsåldrar någonsin lidit eller skall lida, allt detta elände sammanlagt, uppnår ingen likhet med det, som innefattas i en människosjäls förtappelse. Du, som för detta elände står i fara, har därför stort skäl, att med omsorg fråga: ”Vad skall jag göra, att jag så bli salig?” 4. Denna omsorg skall finnas ännu mera skälig, om du besinnar, att SJÄLARS FÖRTAPPELSE ICKE ÄR EN HÄNDELSE, SOM BLOTT SÄLLAN TILLDRAGER SIG; UTAN TVÄRTOM, ALLT FÖR FÖRSKRÄCKLIGT OFTA. Nu är händelsen så gräslig, att om den tilldroge sig blott en gång på ett år, eller blott en gång på hundra år, så att allenast möjligheten, att även du kunde bliva en av dessa olyckliga, så vore det en oförlåtlig sorglöshet, att icke känna något bekymmer i detta ämne, hur mycket mer då, när, - fasligt att säga! – det är en vardaglig ofärd. Långt ifrån att det är en sällsynt händelse för människor, att fara till helvetet, ar det en mycket sällsyntare, att de komma till himmeln. Vår Herre Kristus ger oss tillkänna, att vägen till fördömelse ar full av vandringsmän, under det vägen till livet bevandras av några få. DEN VÄG ÄR SMAL, säger han, SOM DRAGER TILL LIVET; OCH FÅ ÄRO DE SOM FINNA HONOM, MEN DEN VÄGEN ÄR BRED, SOM DRAGER TILL FÖRDÖMELSE, OCH MÅNGA ÄRO DE, SOM GÅ PÅ HONOM. Helvetet vidöppnar sitt gap och uppsväljer skaror till fördömelse. Hur hemsk är ej den tanken – och vem kan neka dess möjliga verklighet? – att även du är en av dessas antal! Det är ganska troligt, att några av dem, som läsa dessa blad, skall genom evigheten sammanleva med de förtappade själarna. Det är därför din vishet, så väl som din plikt, att söka bli rätt uppväckt till det bekymret, som frågar: ”vad skall jag göra, att jag må bli salig?” 5. Men SALIGHETEN STÅR DOCK TILL ATT VINNAS; ty i annat fall vore det ändamålslöst, att bekymra sig därom. Det vore och grymt att uppmuntra till ett bekymmer, som aldrig kunde som aldrig kunde bli tillfredställt genom ernåendet av dess föremål. Men din belägenhet är icke hopplös; du KAN och du BÖR bli frälst; du är kallad till salighet. Kristus har dött för densamma, och Gud väntar efter att få tilldela dig den. Alla lägligheter och förmåner, hjälpmedel och uppmuntringar, som tjäna till salighet omgiva dig. Välsignelsen står i ditt val, den är bragt dig nära, det blir ditt eget fel, om du ej tager den i besittning. Alltså har du icke till föremål för ditt bekymmer något som ej kan vinnas, utan även du kan en gång vara salig. 6. SKAROR HAR VUNNIT SALIGHETEN, VARFÖR SKULLE ICKE ÄVEN DU VINNA DEN? Millioner i himmeln är redan saliga; och en otalig mängd andra är på vägen till samma salighet. Gud är ännu lika villig och Kristus ännu lika mäktig, att frälsa dig, som Han var att frälsa dem. Varför skulle då icke även du bli frälst? 7. Och vidare, VILKEN LYCKA ÄR DET ICKE, ATT BLIVA FRÄLST? En lycka, som innefattar alla nådens rikedomar, samt alla de ännu större härlighetens; befrielse från synd, död och helvetet, besittning av nåd, frid, helighet och himmel. Korteligen, en omätlig, gränslös, evig välsignelse. En välsignelse, vilken från evighet var ett föremål för Guds tankar, vilken förvärvades oss av Hans Son på korset, och skall uppfylla evigheten med sin salighet. O, hur ringa, hur obetydligt, hur föraktligt är ej det högsta föremål för mänskliga strävanden, - att förtiga våra lägre begärelseämnen, - jämfört med saligheten! Rikedomar, ära, namnkunnighet och hedersställen äro blott såsom ett litet grand i viktskålen, jämfört med ”den salighet, som är i Kristus Jesus,” med evig härlighet. Den som blott till det minsta ville behjärta sitt eget väl, skulle ej han fråga: ”vad skall jag göra, att jag må bli salig?” Du får gärna kontakta oss om du vill ha vägledning i denna fråga om frälsning eller få en liten skrift som förklarar detta mer. Sänd oss då ett mail: info@flammor.com Skriv ut © www.flammor.com

”Bonnke uppreser man från döden i Onitsha" - Holger Nilsson Publicerad november 2002 Ovanstående text var en jätterubrik i en Nigeriansk tidning. Sedan dess har man i många länder världen över fått höra talas om den man som är uppväckt från döden. Det är ett flertal tidningar som förmedlat denna nyhet, på Internet, men även på TV har detta budskap gått ut. Detta är inte någon påhittad skröna utan en väldokumenterad händelse. Även vi vill genom vår tidning förmedla detta till de läsare som ännu inte tagit del av detta underbara vittnesbörd om Guds makt. Vi skall i korthet berätta vad som hänt och i slutet av artikeln uppger vi några Internetadresser på vilka man kan ta del av mer utförlig information om denna händelse. Det var den 2 december förra året, 2001, som pastor Daniel Ekechukwu uppväcktes från döden. Då hade han varit död sedan den 30 nov. Daniel var med om en mycket svår bilolycka fredagen 30 nov. Han fördes till närmaste sjukhus i Onitsha varefter han fördes vidare till ett annat sjukhus, St Eunices Clinic. På detta sjukhus kunde doktor Josse Anuebunisa konstatera att Daniel varken hade puls, hjärtslag eller andades. Doktor Anuebunisa undersökte Daniel och konstaterade att han var död. Han skrev ut dödsattest (bilden till höger) kl 23.30 samma dag som bilolyckan inträffat. Det var först efter några timmar som Daniel kvicknat till och blev mer och mer helt återställd. Efteråt kan han så berätta vad han varit med om på andra sidan döden. Han berättar då att när han dog i ambulansen så var det änglar som kom och hämtade honom. Han fick där på andra sidan se in i både paradiset och helvetet. Han beskriver paradiset som ett underbart och fridfullt ställe, men han tillade att han hade ingen möjlighet att beskriva det för han saknade ord för hur underbart det var. Om helvetet sa han att det var en fruktansvärd plats. Där fanns inget av Gud. Människor var förtvivlade över att de missat chansen att bli kristna medan de levde. Den vissheten var synnerligen plågsam i deras hemska vånda. Vi har på föregående sidor läst om ett stort mirakel. Det finns ett stort antal människor som kan bekräfta sanningshalten av detta. Dels alla som var inblandade i själva hanteringen av den döde Daniel Ekechukwu. Det är alltså bl a läkare, bårhusföreståndare, pastorer och andra. Den kände världsevangelisten Reinhard Bonnke från Tyskland tillhör dessa. Vid Reinhard Bonnkes kampanjmöten har det vid flera tillfällen varit folkskaror på en miljon människor som samlats. Stora påtagliga helandeunder sker med sjuka i dessa möten. Till kampanjmötena som hölls i Nigeria veckan efter att Daniel blivit uppväckt från döden samlades det över två miljoner människor! Vittnesbördet om vad Herren gjort var den bästa annonseringen av dessa möten. Den som bestämt sig för att inte tro på Gud kommer säkert, trots dokumentationen om det som hände med Daniel, inte att ändra sig: Luk. 16.31. När det gäller dokumentationen av det som hände med Daniel, finns det betydligt utförligare återgivande än det som vi har förmedlat här. Vi har här bara gjort ett sammandrag som i främst bygger på en artikel i Telegram Revival Report. Den som vill ta del av Daniels vittnesbörd kan beställa det på video från följande Internet adress: www.cfan.org Videon är textad på engelska. Skriv ut © www.flammor.com

Tecknet på gravstenen - Holger Nilsson Publicerad november 2002 Det finns en märklig sevärdhet i Medelpad som blivit en turistattraktion utav det ovanliga slaget. Hit kommer turister i bilar, ja även busar, för att se detta. Det är en gravsten, som finns på Torps kyrkogård, som är det som lockar turister från när och fjärran. Även jag, Holger Nilsson, tar och beger mig vid en Norrlandsresa till denna kyrkogård i Medelpad. Gravstenen är rest över en arrendator som dog år 1900. Denne var mycket begiven på kortspel. Det berättas om honom att han även på sin dödsbädd spelade kort. Då någon påpekade det olämpliga i detta så skall han ha sagt till denne antingen: ”Om det är synd så skall det bli ett spaderess på min gravsten”, eller ”Då skall det visa sig på min gravsten.” När sedan arrendatorn var död och en gravsten restes vid hans grav, så framträdde ett spaderess på gravstenen. Det ansågs då inte var lämpligt att detta ess fanns på gravstenen. Därför beslöts det att detta skulle slipas bort. Så gjordes också, men efter ett tag syntes det återigen! Detta sällsamma tecken har blivit en turistattraktion, men borde också vara en tankeställare. Klicka här för utskrift © www.flammor.com

Darwinismen - århundradets villfarelse? - Holger Nilsson Publicerad oktober 2002 Ovanstående rubrik är hämtad från en artikel i Journalen nr 10, 1986. Journalen är en tidskrift utgiven av läkemedelsförlaget Kabi Vitrum. Artikelförfattaren är dr V J Bröndegaard och han visar i artikeln att Darwins evolutionslära är otillräcklig förklaringsmodell om hur livet uppstod och utvecklades. Han skriver: "Det finns stora oförklarliga tomrum som varat många miljoner år i utvecklingsserierna. Beror detta på att det aldrig existerat mellanformer?” Vidare skriver han: ”Vi känner inte till de processerna som skapat arterna. De molekylärgenetiska teorierna är gissningar och förmodligen felaktiga.” Darwinismen som århundradets villfarelse är en talande rubrik som har mycket att säga. Vi lånar den från läkemedelföretagets tidskrift och gör en egen analys över just det uttrycket. Villfarelse och förförelse har sitt ursprung från djävulen. De första människorna blev bedragna av honom Vi ser detta i 1 Mos. 3. Där skildras hur djävulen drog bort de första människorna från Gud. I vår tid, som i ett profetiskt perspektiv kan beskrivas som den sista tiden, sker samma sak - en villfarelse drar bort människor från Gud. Det finns statistik på hur just evolutionsläran åstadkommer detta. I England gjordes en undersökning där man ville få fram orsaken till varför olika människor inte trodde på Gud. Som svar på frågan angavs evolutionsteorin som den största enskilda orsaken till detta. Darwinismen som århundradets villfarelse är en träffande beskrivning. Det är tid att gå till motattack mot denna förförelse! Vi skulle kunna fylla många artiklar med argument mot evolutionsläran. Det kommer aldrig att komma fram bevis för evolutionsläran - helt enkelt därför att det inte finns några sådana. Låt dig inte förföras av denna villfarelse! Klicka här för utskrift © www.flammor.com

Konsten att konstruera apmänniskor - Holger Nilsson Publicerad oktober 2002 Konsten att konstruera ”apmänniskor, den konsten har vi sett åtskilliga prov på alltifrån den tid då man började undervisa om evolution och fram till våra dagar. Apan är ju det djur som till synes uppvisar de största likheterna med människan. Därför har man velat mena att vår närmaste förfader skulle ha varit just någon slags apa. Från den skulle vi alltså ha utvecklats till människor. Ett sådant resonemang leder till att mellanformen måste ha funnits i denna förmodade utveckling. Problemet är bara att man inte funnit några sådana fynd som bevisar en sådan övergång. Man kommer heller inte att finna några, eftersom några sådana övergångsformer aldrig funnits. I många läroböcker har man trots detta fått se teckningar på olika ”apmänniskor”, om vi nu skall använda detta uttryck. Dessa ”apmänniskor” benämns med olika namn och verkar så förtroendeingivande. Nog är väl dessa teckningar väl underbyggda av fynd som man gjort? Man skulle kunna tro det. När man ser på underlaget för dessa ”förfäder”, blir man dock högst betänksam. Skulle man med så klent bevismaterial gå till en domstol för att få något fastställt, skulle man säkert bli avvisad. I det här fallet får dessa teorier gå vidare in i läroböckerna, för att läras ut som något man kan tro på. Låt oss bara se något på vad slags fynd som gjorts, och vad detta sedan har presenterats som: Piltdownmannen Piltdowmannen en bluff, konstruerad av en människoskalle och en käke från en orangutang. Piltdownmannen finns ej längre kvar i läroböckerna. År 1953 avslöjades denna konstruktion som en bluff. Trots det hade Piltdownmannen varit ett av de mest uppmärksammade ”fynden” under många år. Innan avslöjandet hade det skrivits över 500 vetenskapliga artiklar och avhandlingar om den så kallade Piltdownmannen! Fyndet ansågs så betydelsefullt att man till och med lät resa ett minnesmonument över fyndet i Piltdown i England. Tankarna går till Rom 1:22: ”När de berömde sig av att vara visa, blev de dårar” Javamänniskan Detta är ett gammalt namn inom området för ”apmänniskor”. Det ursprungliga fyndet var inte stort, och inte särskilt imponerande heller, eftersom lårbenet och skalltaket låg med ca 15 meters avstånd från varandra. Några lösa tänder fann man också, dessa fick också ingå i det så kallade fyndet och så hade man en ny apmänniska att presentera i läroböckerna. Mannen som gjorde dessa ”fynd”, talade aldrig om att han också hittade två moderna människoskallar i lager som borde ha varit lika gamla som i de lager han gjorde de andra upptäckterna. Hade han gjort det, hade vi nog inte haft någon Javamänniska i läroböckerna, eftersom moderna människor levde samtidigt. Nu har emellertid Javamänniskan blivit berömd över hela världen. Mindre beröm är den ansedda anatomen Martin Ramström från Sverige, som efter undersökningar kom fram till att lårbenet och skalltaket hade tillhört två olika varelser. Skallen verkar vara från någon slags apa och lårbenet från en människa. Pekingmänniskan Utav de fynd som gjordes utanför Peking, kända under benämningen ”Pekingmänniskan”, kan tas ett exempel; skalle XI. Här borde också avståndet gjort forskarna mer försiktiga till att skapa fram nya apmänniskor. Det var ca 25 meter mellan en icke komplett skalle och den käke som sattes ihop med skallen. Utav dessa fynd rekonstruerades den s k ”Nellie”. Pekingmänniskan var förmodligen inget annat än en apa. År 1941 försvann alla original av fynden och det finns de som tror att detta beror på att dessa inte tål närmare granskning. Heidelbergmänniskan Detta fynd som går under benämningen ”Heidelbergmänniskan”, borde egentligen kallas ”Heidelbergkäken”. Fyndet utgörs nämligen endast av en käke. Utifrån denna har man lyckats skapa denna varelse. Ramapithecus Fyndet i det här fallet består av några tänder och delar av en käke. Det verkar som man just utifrån fynd av käkar och med fantasiens hjälp har stora förutsättningar att skapa ”apmänniskor”. Ja, i detta fallet gick det inte ens åt en hel käke för att man tror sig veta hur en s k ”Ramapithecus” ser ut. Sanningen är dock att man inte ens är överens om hur käken såg ut, eftersom fyndet bara består av delar av en käke. För en tid sedan fann man skelettdelar av detta fynd, dessa visade på att Ramapithecus varit en apa, förmodligen en orangutang. Trots detta har denna varelse efter detta, funnits kvar i en del läroböcker. Slutsats Det är många som genom åren låtit sig imponeras av de teckningar över den ena ”apmänniskan” efter den andra, som presenterats av de som företräder evolutionsläran. Tänk att man kunnat presentera t o m anletsdragen så i detalj, på det som man menar vara våra förfäder. Man skulle nästan kunna tro att dessa suttit modell framför tecknaren! När man dock ser vilket material som legat till grund för dessa teckningar avtar entusiasmen högst betydligt för denna s k vetenskap. Bibeln lär att Gud skapade de olika djuren, inklusive apan. Han skapade också människan. De så kallade ”apmänniskorna” får dock tillskrivas människans eget skapande. Klicka här för utskrift © www.flammor.com