Var beredd!

”Var därför beredda också ni, för i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.” Matt. 24:44.

Undervisningen om Jesu tillkommelse är att denna kommer att ske plötsligt och oväntat. Om Jesus skulle komma tillbaka efter vedermöda så stämmer inte detta med den undervisningen. Då kommer den inte att vara oväntad, man skulle kunna räkna ut den genom att se på när vedermödan bröt ut och Antikrist trädde fram. Det vore då bara att lägga till de år som vedermödan skall pågå enligt bibelordet.

Dessutom så är under vedermödan hela världen upp och ner, inget normalt liv går att leva. Det är precis motsatsen till vad Jesus undervisar hur det skall vara då han kommer:

”Så som det var på Noas tid, så ska det vara under Människosonens dagar. Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken. Då kom floden och gjorde slut på dem alla. På samma sätt var det på Lots tid: de åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla. På samma sätt ska det bli den dag då Människosonen uppenbarar sig.” Luk. 17: 26-30.

Här kan vi alltså läsa hur människor lever på ett helt vanligt sätt då Jesus kommer, detta kommer man inte att göra under vedermödan, det tyder på att uppryckandet av de heliga sker före vedermödan.

Skulle han däremot komma efter vedermödan kommer det troligen att knappast finans några levande kristna kvar, de kommer att gå under i katastroferna under vedermödan och den totala förföljelsen och dödade av alla som har den kristna bekännelsen, om detta kan man exempelvis läsa i Upp. 13.

Vi kan också läsa om hur Gud låter vredesskålarna utgjutas över världen under vedermödan. Skall Guds församling drabbas av Guds vrede? Det finns ingen logik i att tro det. Dessutom säger bibelordet att: ”och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda: Jesus, som räddar oss från den kommande vredesdomen.” 1 Tess. 1:10.

”Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus.” 1 Tess 5:10.

Just i detta brev 1 Tess. undervisar Paulus om hur vi skall ryckas upp till honom, han ger också i samma brev en undervisning om att vi inte skall drabbas av vredesdomen som alltså övergår världen under vedermödan.

Här nedan citeras från Boken När kommer Jesus? av Holger Nilsson

Förändring

”På senare tid har förkunnelsen om Jesu återkomst mest betonat att Jesus ska komma åter till jorden, sätta sina fötter på Olivberget i Jerusalem och upprätta sitt rike. Detta synsätt finns också med i den förkunnelse som varit vanlig tidigare. Det som skiljer det nyare synsättet från det gamla är att man nu bortser från de troendes uppryckande, eller placeras den händelsen strax före den tidpunkt, då Jesus kommer till Olivberget. Man brukar då beskriva det som att de troende möter Jesus på skyn för att direkt återvända till jorden tillsammans med honom.

Det som också många som omfattar det nya förkunnelsen talar tyst om, är den svåra tid som ska föregå den stora händelsen då Jesus stiger ned på Olivberget, den som brukar kallas ”den stora vedermödan”. Denna tid och händelserna omkring finns beskrivna i flera kapitel av Uppenbarelseboken.  

De som tar till sig den nyare förkunnelsen, har alltså ett annat synsätt än det som tidigare varit den allmänt vedertagna. Grovt förenklat kan man påstå att genom att ta bort eller tona ner budskapet om vedermödan och uppryckandet i förkunnelsen, så förminskas det allvar som präglar skildringen av dessa händelser i bibelordet.

Dessa två olika synsätt, som här kortfattat har beskrivits, påverkar var och en på sitt sätt, dem som lyssnar till budskapen. Det handlar om beredskapen att vänta på mötet med Herren på himlens skyar, eller att vänta på att Jesus ska stiga ner till Olivberget.

Det är inte oviktigt vilken undervisning som förmedlas i församlingarna, eftersom det påverkar vaksamheten och beredskapen inför mötet med Jesus. Det är mycket viktigt att vi lever i klarhet och vaksamhet inför den stora händelsen då de troende blir bortryckta från jorden. Därför kan allvaret i samband med den yttersta tidens händelser varken tas bort eller tonas ner.

Vad vi behöver är inte en strid om dessa sanningar eller splittring bland pastorer och i församlingar. Däremot behöver vi en tydlig förkunnelse om Jesu återkomst och konsekvenserna av den händelsen.

Tyvärr har budskapet om Jesu återkomst på senare år allt mer tystnat i församlingarna, trots att vi nu lever närmare denna händelse än någon annan tid i historien. Därför är det helt nödvändigt med en förändring på detta område.

Kursändring

Den kursändring som jag här sätter fokus på, har blivit allt mer uppenbar. Som underlag för att visa att det verkligen är så, vill jag hänvisa till ett examenarbete som gjorts vid Göteborgs universitet av Oscar Svensson. Namnet på denna avhandling är Ett sekel av pentekostal eskatologi.

En teolog vid namn George Ladd har aktivt bidragit till att denna förändring kunnat ske. Det sägs i Oscar Svenssons avhandling att Ladd har fått stor betydelse ”för den rörelse som blev känd som ’ny evangelikalism’ och Ladd opponerade sig kraftigt mot många av dragen i den dispensationalistiska läran och formade istället en ny generation av förkunnare.” Slut citat.

Här har vi en rot till det nya som har fått genomslag i svensk kristenhet genom i huvudsak en mans verk, den evangelikale teologen George Ladd. Detta är mycket anmärkningsvärt! Ladd har skrivit boken De yttersta tingen, och den har alltså varit en starkt bidragande orsak till det förändrade synsätt som kommit in på eskatologins område.

Oscar Svensson skriver så här om denna bok: ”Ett av bokens huvudteman är kritiken mot dispensationalismen och Ladd lyfter fram flera områden där han menar att denna lära är felaktig. Han kritiserar exempelvis synen att det skulle finnas två gudsfolk, judar och församlingen, som Gud skulle hantera på olika sätt. Ladd menar istället att ’den hedniska församlingens frälsning’ är uppfyllelsen av profetiorna riktade till Israel och att därför församlingen är det nya sanna ’andliga Israel’. Detta sätt att tänka brukar vanligen benämnas som ersättningsteologi, där man menar att församlingen har ersatt Israel som arvtagare till Gamla testamentet och dess löften.” Slut citat.

”Dispensationalism” är ett annat teologiskt uttryck för det som också ingår i det som kallas ”darbyism”. Beteckningarna står bland annat för synen att Jesu tillkommelse sker i två etapper, dels uppryckandet av de troende från jorden, dels när Jesus stiger ned på Oljeberget i sin synliga återkomst till jorden.

Ersättningsteologi

Det förrädiska gift som kallas ”ersättningsteologi” har genom Ladds bok alltså trängt in i delar av svensk kristenhet. Där kan man också finna en orsak till att det är så tyst i församlingarna om Guds profetiska löften till judarna.

Vi ska se mer på hur Oscar Svensson beskriver förändringen i sin avhandling: ”En viktig ingång i Sverige fick Ladd genom Örebro Missionsskola som då ägdes av Örebromissionen. Under 70-talet genomgick skolan en förnyelse där man under Sigfrid Demingers ledarskap sökte hitta en ny teologisk grundsyn. I den processen blev Ladds böcker kring bibelsyn och bibeltolkning viktiga och flera kullar av studenter fick så småningom läsa hans nytestamentliga teologi. Publiceringen av Ladds De yttersta tingen väckte dock stark kritik inom Örebromissionen eftersom den inte stämde överens med den klassiska eskatologiska tolkningen. Örebromissionens eskatologi var nämligen, liksom Pingströrelsens, tydligt förankrad i dispensationalismen. Enskilda ur lärarkollegiet fick stå till svars men försvarade den nya eskatologiska linjen.

Vi ser alltså här, hur det i början när det nya synsättet fördes fram, väckte starka reaktioner i Örebromissionen. Idag har detta motstånd eliminerats och den nya eskatologiska undervisningen har blivit den grund som blivande pastorer får sig till del. Det är därför inte att undra på att dessa inte har förståelse för den undervisning som förr var den dominerande, när de möter den.

Slut citat från boken: När kommer Jesus?

När det gäller det dominerande synsättet sett internationellt, så är det den att Jesus kommer före vedermödan. Detta är konstaterat genom undersökningar när det gäller pingströrelsen och evangelikala kristna. Vi borde veta om detta och inte tro att vi i det lilla landet Sverige sitter inne med all kunskap.

En vis man konstaterade när det gäller detta område, kort:Teologerna har förstört budskapet om Jesu återkomst. Som en följd av detta är det näst intill tyst med budskapet om att Jesus kommer i församlingarna. Detta i sin tur leder till att man inte väntar Jesus – det blir precis som Jesus har sagt, tyvärr också med många troende: ”Var därför beredda också ni, för i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.” 

Att man inte väntar leder till en förvärldsligad kristen dom. Sverige ligger i topp när det gäller statistiken över de länder i världen som är mest sekulariserade. Sekulariseringen har haft till följd att den andliga standarden försvagats. En som såg detta klart var domprosten G. A. Danell. Han ger sin syn på orsaken till det tillstånd som finns i Sverige. Han uttryckte det så här i tidningen Budbäraren: ”Kyrkans sekularisering har sin grund i att man inte längre tror att Jesus kommer snart.”