Uppdrag granskning

Det är dags att döpa om tv-programmet Uppdrag granskning till Uppdrag övertramp. Och det är dags att granska Uppdrag granskning.

Efter att man i sitt program den 28 maj, där man gjorde intervjuer med präster av en fejkad homosexuell som begär hjälp för sin homosexuella läggning, har man gått för långt. Man har klampat in på ett heligt område, nämligen själavårdens och biktens, där prästerna är belagda med tystnadsplikt. Här spelar alltså en man på uppdrag från Uppdrag granskning en homosexuell som vill ha hjälp med samtal och önskemål om förbön. Skulle då prästen vägra att hjälpa denna persons önskemål och inte be för honom? Det vore väl tjänstefel om något, om en präst vägrar att be för den behövande! Då har vi fått en helt ny kyrka, där behövande som vill ha förbön vägras detta. Det är då för väl att inte det är Uppdrag granskning som har hade om prästutövandet, då finge vi ett kallt Sverige och med utelämnade av människor som inte skall få hjälp och förbön när man önskar det. Efter att programmet smygfilmat samtalet läggs det sedan ut till allmän beskådning för svenska folket. Därefter begär man satt prästerna skall begå tjänstefel genom att bryta sin tystnadsplikt och berätta om samtalet som man haft och som de spelat in. Då är det tydligt inte så viktigt med att följa kyrkans ordning längre, den som man påstår sig värna om. Tala om inkonsekvens!

Att Sveriges Television inte har tystnadsplikt, det vet vi. Nej, här gäller det istället att basunera ut med högst volym när man går de politiska korrekta åsikternas ärenden. För det är just ett politiskt beslut som fattats av politiska företrädare på kyrkomötet. I sin tro att man tydligen är Gud själv, har man fattat beslutet att präster inte får be för homosexuella även om de begär hjälp. Hade man däremot öppnat och läst det som kallas Guds ord, Bibeln, hade man kunnat läsa: ”Ty för Gud är allting möjligt.” Mark. 10:27. Men nu är det inte sådana ord som gäller utan vad kyrkomötet i Sverige har beslutat. Vad man tror på är människans förmåga att i ett möte med omröstning kan avgöra vad Gud kan eller inte kan. Vad skall man rösta om nästa gång på kyrkomötet? Rösta om Gud finns eller inte? Svenska kyrkan har blivit en vindflöjel som vrider och vänder sig precis efter de vindar som blåser i samhället.

Heder åt de präster som fortfarande tjänar Gud och inte är slavar åt den politiska korrektheten. Nu har vi alltså i SVT fått lära oss att det tydligen är omöjligt för en homosexuell att bli heterosexuell. Några dagar tidigare, den 22 maj, fick vi i SVT:s Gomorron Sverige, däremot lära oss något annat. I det programmet intervjuades Mian Lodalen och Matilda Tudor om sin nya bok ”Konsten att bli lesbisk”. Boken hade redan den 10 maj presenteras i samband med Feministiskt Forum i ABF-huset i Stockholm. Den presenterades då på följande sätt: ”Tänk om sexualiteten inte är statisk? Tänk om alla kvinnor kan finna sin inre flata?” Vidare presenteras boken som att i den: ”ges vägledning och du utmanas att våga ta steget över till den andra sidan.” Att man nu inte får hjälpa och vägleda människor som är homosexuella och ge råd och förbön, om de inte känner sig bekväma i sin homosexuella läggning, det har vi nu fått besked om genom Uppdrag gransknings program. Att ge vägledning till att ta steget över till homosexualitet, är det fritt fram för det? Får man uppmana och ge vägledning till det? Kan vi vänta att Uppdrag granskning rycker ut igen? Knappast! Inte i ett land där homosexvindarna blåser med full kraft – och nåde den som vågar stå upprätt i den starka vinden!