Tillståndet i Svenska kyrkan

Av de många som analyserar Svenska kyrkan ser vi att även inom forskarkretsar ser man att tillståndet i Svenska kyrkan inte är som det borde vara – lindrigt uttryckt.

Vi skall här ta med två citat, en från en professor och en från en docent, som ger uttryck för tillståndet i Svenska kyrkan.

Vi citerar först den numera pensionerade statsvetarprofessorn i Uppsala, Leif Lewin. Han skev i Svenska Dagbladet den 25 februari i år bland annat så här:

”Vem är en bättre symbol för sekulariserad kristendom än Hasse Alfredsons pastor Jansson? Sekulariseringen av Svenska kyrkan utgår från en mycket genomtänkt socialdemokratisk kyrkopolitik. Som Carl Arvid Hessler visar i sitt monumentala arbete Statskyrkodebatten från 1964, ändrade Socialdemokraterna under Arthur Engberg sin uppfattning om statskyrkan. Från att tidigare ha velat avskaffa den, ville Engberg från omkring första världskriget behålla den i händerna på en upplyst statsmakt. Genom statskyrkan fick politikerna möjlighet att kontrollera kyrkan och genomföra ett långsamt dogmraserande.”

Denna strategi ser vi hur den har fungerat och nu är kyrkan i händerna på politiker och lärofrågor håller på att undermineras.

Den andre som vi skall citera är Magnus Hagevi, docent i statsvetenskap. Han skrev i Dagen den 27 februari 2013 bland annat så här:

”Internationellt används Sverige av ledande religionsvetare som ett paradexempel på där präster och pastorer har dåligt självförtroende och inte tror på sin egen produkt. Här har kyrkoledare litat på staten och den kristna trons monopol i samhället och genom det blivit lata. Ofta har man då musikgudstjänster och annat än det som tar upp huvudbudskapet i tron.”

Svenska kyrkan borde ta till sig av dessa klarsynta analyser och perspektiv som ges på kyrkan av en professor och en docent. Det blir allt mer uppenbart hur fel kyrkan kommit och det betyder att en kursändring bör ske snarast.