Tid för rannsakan

Dags att vända om till Gud.

Så här skriver Jonas Adolfsson i sin ledare: ”Så vad blev det egentligen av 2021? Blev det året då vi, omskakade av pandemin, vände våra hjärtan till himmelens Gud för att lära känna honom och söka hans vägar? För just detta är ju faktiskt Bibelns uppmaning till det land som drabbas av pandemi/pest – att det ska ödmjuka sig, söka Guds ansikte och omvända sig från sina onda vägar (2 Krön 7:14).

Uppmaningen vi fått från Gud är alltså inte enbart att be honom om en mirakelkur (ett vaccin) för att sedan kunna rulla på som vanligt. Business as usual. 

Nej. Bibelns koncept för att möta nationell fara och hot är alltid att nationen – i synnerhet gudsfolket i landet – vänder sig till himlens Gud, ser över sina liv och rensar ut synd och orättfärdighet. Då, när detta sker, säger Skriften att Gud kommer att skaffa läkedom åt landet.

Så har vi då följt denna uppmaning? Har vi låtit denna prövning prägla och forma vår gudsrelation?

Ja och nej.

Högmodet härskar alltjämt i ett Sverige där Gud är en icke-fråga men där vi följsamt faller på knä i regnbågsfärgade parader och trampar på sådant som våra förfäder i generationer hållit för heligt. 

Och vi skördar konstant frukten av decenniers avkristning i form av våld och psykisk ohälsa, med mera.

Men det finns ljusglimtar. Dit hör strömmen av vittnesbörd från personer som Sebastian och Isabella Stakset och Flavia Perez, som själva har mött Jesus och som 2021 fått utrymme att vittna i både SVT och TV4.

Det puttrar också hoppfullt på inom olika delar av Sveriges kristenhet: Bön och fasta tycks ha blivit vanligare, det tas nya fräscha steg i evangelisation och viktiga sociala insatser genomförs runt om i landet. 

Men allt är inte väl. Trots hotet från ett ondskefullt coronavirus – och ett globalt kontrollsamhälle som reser sig i dess kölvatten – kan man inte påstå att väckelse och hängiven tillbedjan är den övergripande bilden av svensk kristenhet 2021.

Låt oss bara ställa frågan: Blev detta året då vi gav färre minuter åt slött tv-tittande och materialism och mer tid åt att söka Guds ansikte och hans gemenskap? Blev det året då vi som församlingar och kristna rörelser gjorde upp med världslighet, och försäkrade oss om att tidsandan och dess korståg mot Skapelsegivna ordningar inte färgar av sig på oss?

Utan en frisk och alert kristenhet finns det nämligen inget hopp för Sverige. Församlingen är sanningens pelare och grundval, och när församlingen upphör att vara detta kommer nationen att driva fritt på ett stormigt hav på sin väg mot oundviklig undergång.

Ett nytt år står för dörren och gudsfolket har en nyckel till landets framtid i sin hand.

Nu är inte tid att ge upp utan att stå upp och att vara ljus. Effekten kommer att bli enorm i ett samhälle där mörker brett ut sig. Människor kommer att fly till ljuset. Så gör dig redo att ta emot strömmen av andligt nyfödda barn. Se också till att du har rikligt med både kärlek och ren andlig föda – baserad på Guds levande ord och ett äkta liv i den helige Ande – att ge dessa nykristna när de kommer. 

Och framför allt: Låt oss justera våra hjärtan efter Guds instruktioner. Då kan 2022, oavsett vad det bär i sitt sköte, bli vårt allra viktigaste år hittills!” Jonas Adolfsson.

En rannsakande ledartext – det är verkligen tid för en förändring under 2022. Låt oss verka för det – vi behöver ett slut på andlig ytlighet!