Sveriges ödestimme

Vi har i en rad artiklar gett aktuella speglingar av ett hot ifrån öster. Detta påminner om det hot som hängde över Sverige i början av 1950-talet.

Låt oss lite kort påminna om vad som då hände. Genom pastor Birger Claesson varnade då Gud svenska folket för att ett krig skulle kunna inträffa.

Claesson fick vid ett par tillfällen syner om hur ett sovjetiskt anfall skulle kunna organiseras. Synerna var detaljerade och innehöll sådana militära uppgifter som Claesson inte själv hade någon vetskap om.

Vi ser på bilden i den högra spalten den skrift som Claesson gav ut, i vilken han delger den andra uppenbarelsen som han tagit del av. I den ger konteramiral Ekstrand sitt erkännande till att någon som inte är insatt i det militära, knappast skulle kunna presentera de uppgifter som Claesson uppgav. Han gjorde det till både militärer och industrimän.

Hans budskap i de båda skrifterna spreds i stora upplagor. Förordet till skriften Sveriges ödestimme nedtecknades den 20 juni 1952. I det konstaterar han att han redan då besökt 22 av landets statskyrkor, förutom en mängd andra kyrkor och kapell. I dessa varnade han för vad som kunde komma att hända.

Han meddelade också att om man sökte Gud i bön och fasta skulle domen över vårt land skjutas på framtiden. Kristenheten följde denna uppmaning och öppnade kyrkorna för bön att vårt land skulle räddas undan krig.

Denna bönesatsning ledde till att en andlig väckelse bröt ut, människor omvände sig till Gud och blev frälsta. Sverige räddades den gången.

Anmärkningsvärt är det som kom fram efter Stalins död. Då angav en högt uppsatt rysk militär att planerna för ett anfall mot Sverige var fastställda till ett visst datum. Detta datum var alldeles i närheten efter Stalins död, som inträffade den 5 mars 1953.

På 50-talet förstod kristenheten allvaret och gick in i bön. Tyvärr kan vi idag konsterna att bilden är annorlunda; knappast några kyrkor vill ta till sig de profetiska varningar som kommit från olika håll och gå in i allvarligt menad förbön för landet. Snarare avvisas dessa syner och uppenbarelser och man öppnar inte kyrkorna för allvarliga budskap. Inte heller varningar från politiker och militärer leder till någon reaktion.

Kommer ofärdstider så är detta det enda som skulle kunna väcka upp det svenska folket att söka Gud.  Det är ändå det viktigaste.