Påhittad lära – skärselden

Obibliska läror skall med kraft avisas.

Katolska kyrkan har inför ett flertal läror som inte finns i stöd för i bibelordet. En av dessa är läran om skärselden. Den fanns inte i bibelordet och inte ibland de första kristna.

Vi skall citera vad Svenska kyrkans bekännelseskrifter har att säga om skärselden där denna avfärds med allt tydlighet: ”Utom allt detta har denna drakstjärt, mässan, alstrat mycken styggelse, gift och avgudatjänst av olika slag.

Först skärselden. Man har nämligen med själamässor och vi gäller på sjunde och trettionde dagen och årsdagen efter någons bortgång och vidare under veckan efter Mikaelidagen och på Alla själars dag och genom själabad sökt åstadkomma verkningar in i skärselden, så att mässan brukas nära nog endast för de döda, medan Kristus instiftat sakramentet endast för dellevande. Därför är skärselden och allt därmed sammanhängande prål och kommersande -med gudstjänster att anse som blott djävulens bländverk.

Ty detta strider mot huvudartikeln, som hävdar, att endast Kristus, men icke människors verk kunna frälsa själarna. Dessutom har Gud icke givit oss något bud eller någon befallning med avseende på de döda. Därför kan man mycket väl lämna allt detta åsido, även om det icke vore villfarelse eller avguderi.

Papisterna åberopa här som stöd Augustinus och några andra kyrkofäder, vilka skola hava skrivit om skärselden, och mena, att vi icke förstå, i vad syfte de talat därom. Men den helige Augustinus skriver icke, att det finnes någon skärseld, och han har icke heller att åberopa något bibelställe, vilket skulle tvinga honom därtill, utan han låter det vara oavgjort, om det finnes någon, och han säger, att hans moder önskat, att man skulle tänka på henne vid altaret eller sakramentet. Och allt detta är ingenting

annat än mänskligt påfund av enskilda personer, som icke kunnat uppställa någon trosartikel, då det tillkommer Gud allena.

Men papisterna använda sig av sådana människopåfund för att man skall tro på deras skändliga, hädiska och fördömda geschäft med mässor och offra för själarna i skärselden. Dylikt skola de aldrig kunna bevisa med stöd av Augustinus. Men när de avskaffat sitt geschäft med mässor för själar i skärselden, varom den helige Augustinus aldrig ens drömt, då skola vi talas vid om vilken betydelse nämnda ord av den helige Augustinus, vilka sakna stöd i Skriften, kunna ha och huruvida man har att tänka på de döda vid sakramentet. Det går icke an att göra trosartiklar av de heliga fädernas handlingar eller uttalanden. Eljest kunde även det bliva en trosartikel, vad de hade för mat, kläder, hus o. s. v., såsom man gjort med relikerna. Det betyder, att Guds ord allena skall grunda trosartiklar, men eljest ingen, icke ens en ängel.” Slut citat Svenska kyrkans bekännelseskrifter.

Det tog lång tid för den påhittade lära att bli en dogm i katolska kyrkan. Det var vid två kyrkomöten som läran utformades och blev till en lära. Vid Lyons andra råd 1431-1449 definierade den katolska kyrkan för första gången sin undervisning om skärselden i två punkter: vissa själar renas efter döden; sådana själar drar nytta av de böner och fromma plikter som de levande gör för dem. Sedan blev skärselden en dogm vi kyrkomötet i Trient 1545-1563.

Att det tog så många hundra år är ett starkt vittnesbörd emot läran. Katolska kyrkan hittar efter hand på den ena utombibliska läran efter den andra. Så sent som läran om jungfru Marias himmelsfärd blev en dogm först 1950. Vi behöver inte tro på dessa människoläror.

Tro på Guds ord och läs vad som där står och inte tro på det som inte finns där. Då blir Du frälst och får leva i ljuset.

Vi hart inget emot katoliker – vi har omsorg över dem så att de skall frigöras för obibliska katolsk kyrkans läror. De behöver belysas så att man blir befriad från dem. Du som vill vara fri från människoläror tag vara på Jesu ord:

”Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria." Joh. 8:32.