När kyrkorna är stängda

Krönika i Världen Idag.

Den som byggt sitt andliga liv på att delta i gudstjänster men inte odlat en egen relation till Herren genom bön och bibelläsning, kan nu lätt gå under.

I Matt 7 talar Jesus om vikten av att bygga på rätt grund, klippan eller sanden. För den senare blev det katastrofalt när förhållandena ändrade sig och det inte bara var solskensdagar. Nu har förhållandena förändrat sig – vad kommer att bestå?

Vikten av att församlingarna har tagit till vara på att skapa lärjungar kan vara helt avgörande. Att som lärjunge ha den personliga relationen till Jesus och inte låta andra ge en andlig kost utan att själv skaffa sig den är, är den bibliska modellen.

I Världen idag skriver pastor Hans Jansson om detta på ett klargörande sätt. Vi behöver nu göra om och göra rätt som rubriken lyder över artikeln. Här kan Du ta del av detta viktiga budskap:  

Den här pandemin börjar alltmer likna ett utnötningskrig. Just när vi trodde att vi skulle få ta ett steg framåt, och börja samla fler igen, så fick vi i stället ta två steg tillbaka, där många av oss nu har återgått till att igen bara sända våra gudstjänster online.

Helgen som gick skulle min hustru Karin och jag ha besökt en församling inom Equmeniakyrkan. Men under rådande omständigheter blev besöket inställt. I stället fick jag frågan om jag kunde förmedla en predikan som de skulle kunna sända online. Det gjorde jag gärna. Jag bestämde mig då för att försöka förmedla några lärdomar som jag tycker att jag har gjort under den här pandemin.

I Kungsportskyrkan har vi fått nåden att uppleva en lång period av tillväxt och utveckling i församlingen. Så naturligtvis måste vi ha gjort en hel del rätt. Men under den här perioden tycker jag ändå att jag har kunnat konstatera att det finns ett antal saker som vi, med pandemin som facit i hand, skulle ha gjort annorlunda. Och jag tror att det är viktigt att vi försöker dra de lärdomarna för att förhoppningsvis kunna komma starkare ur den här pandemin än vi gick in i den.

I min predikan nämnde jag fyra saker som jag tror att vi skulle ha prioriterat starkare. Jag vet inte om de är allmängiltiga för alla församlingar, men jag vet i alla fall att det var så för oss. I den här artikeln tänkte jag nämna den första av dessa slutsatser.

Min första slutsats är att vi skulle ha fokuserat mer på att fostra självgående lärjungar. Om jag ska vara självkritisk tror jag att vi alltför ofta har underhållit medlemmar i stället för att forma lärjungar. Vi har kommit att fostra konsumenter i stället för producenter. Vi har alltför ofta gått till kyrkan för att konsumera en gudstjänst, i stället för att vara medproducenter. Vi har i allt för stor utsträckning varit inriktade på att få, i stället för att ge.

I Apostlagärningarnas åttonde kapitel kan vi läsa om när något ännu värre än en pandemi slog till mot den första församlingen. Stefanus hade då avrättats och blivit den första kristna martyren. Samma dag utbröt en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien.

Vi kan då läsa om hur de som skingrats gick från plats till plats och förkunnade evangeliet. Filippus kom till Samaria och när han där förkunnade evangeliet, sjuka botades och demoniserade befriades, så blev det stor glädje i den staden. Det är uppenbart att det var självgående lärjungar, som själva kunde producera, som man hade fostrat i den första församlingen.

Jag samtalade för en tid sedan med församlingsplanteraren Kjell-Axel Johansson, som menade att det här med begränsningar för att kunna mötas inte är så farligt – i de delar av världen där kyrkan växer som allra mest är det ju ofta förbjudet att mötas över huvud taget.

Men då tror jag vi måste lägga ett tydligare fokus på att fostra självgående lärjungar. Sådana som Filippus och hans kompisar. De var producenter, inte konsumenter. De var inte i första hand inriktade på vad de kunde få ut av det hela, utan på vad de kunde ge.

Men låt oss inte stanna vid att göra den här analysen. Låt oss göra om och göra rätt.

Hans Jansson, pastor, Kungsporten