Kompromissa inte med Guds ord!

Detta sker nu och vi behöver vara medvetna om det och avslöja detta.

Vi har med i tidigare artiklar med hjälp av Anders Gerdmars bok ”Det står skrivit” visat hur George Ladd med sitt införande av ”light evangelism” haft stort inflytande på svensk kristenhet.

Ladds tankar tog Lennart Thörn till sig som i sin tur hade Mikael Tellbe som elev. Tellbe undervisar blivande pastorer. På detta sätt har ett nytt synsätt kommit in i undervisningen till dessa pastorer. Många av dessa är inte medvetna om den förskjutning som skett från en tidigare fast bibelsyn till ett nytt begrepp som nu kallas för ”light evangelism”.

Att med mänskliga tankar bland in i Guds ord, är inte att hålla fast vid det rena Gudsordet. Det finns ett flertal bibelord som uppmanar till, att just hålla fast vid Guds ord: 

”Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom.” 1 Joh. 2:5.

”Här visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus." Upp. 14:12.

”Och se, jag kommer snart. Salig är den som håller fast vid profetians ord i denna bok." Upp. 22:7.

”Men han sade till mig: "Gör inte så! Jag är bara en medtjänare till dig och dina bröder profeterna och till dem som håller fast vid orden i denna bok. Gud ska du tillbe." Upp. 22:9.

Vi menar att säga sig tro på Guds ord med tillägget men… och sedan blanda in mänskliga tankar i det är ett avsteg bort från att hålla fast vid Guds ord.

Tyvärr sker det på ett förfinat sätt så att många inte kan värja sig emot detta, det är det som är så allvarligt. Om någon säger öppet: ”Guds ord är inte sant”, så är det däremot uppenbart för alla var den står i förhållandet till Guds ord.

Dessa små steg som tas bort från Guds ords fast grund underminerar tron och det påverkar det kristna livet på ett förödande sätt; tron, bibelläsningen och bönen.

När det gäller det senare skall vi ta ett exempel som pastor Fredric Crona gav i en krönika i Världen idag. Han skriver: ”För någon vecka sedan fick goda vänner till oss besök av en familj som under drygt fyra år varit en del av en bönegemenskap på Herrnhut. Herrnhut är en plats i Tyskland, söder om Dresden, som framför allt är känd för det bönemöte som varade dag och natt i hundratjugo år (!) under 1700- och 1800-talet.” 

Det var alltså en enastående bönerörelse som pågick dygnet runt i så många år. Varför upphörde den? Crona ställer frågan och ger svaret längre fram i krönikan:

”Varför slutade det? Ja, det hade inget att göra med något yttre tryck, förföljelse eller ekonomi. Inte heller generationsväxling, eftersom de redan hade hållit på i flera generationer. Det skrämmande svaret var att det kom in teologi som sådde tvivel på Bibeln som Guds ord.

Man bekände fortfarande att man ”trodde” på Bibeln men man började också tro på ”men”. ”Vi tror på Bibeln som Guds ord, men…” Detta ”men” lyckades med det som varken världens eller mörkrets makter kunde åstadkomma på hundratjugo år genom olika former av yttre påverkan. Fiendens strategi har inte förändrats sedan lustgårdens dagar. Låt oss ta varning. Jesus säger:

”Den som har mina bud och håller fast vid dem är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Far, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.” (Joh. 14:21). ”Bli kvar i min kärlek.” (Joh. 15:9).”

Låt oss inse fiendes strategi som just nu är uppenbar i svenska kristenhet, tro inte att det som skedde i Herrnhut är bara en historisk händelse då – den är en verklighet nu i vårt land! Frukterna av detta ses med förfasande resultat på olika områden och sammantaget är det en utveckling där församlingar försvagas för att till och med också upphöra. Detta sker inför våra ögon!

Vem som mest av allt önskar detta – det är Guds fiende. Det behöver vi inse – om det nu inte heller gått så långt så att vi inte tror på honom och den andliga verklighet och kamp som vi lever i. För har vi inte insikt i det som skrivits här stå fortsätter stegen mot undergång i tron och lära – så allvarlig är kampen emot fienden.

Vi har skrivit dessa artiklar i omsorg för Guds verk, församlingar och enskilda inte för att strida, men för att följa den uppmaning som Bibeln själv har gett oss:   Mina älskade, trots min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning fann jag det nödvändigt att skriva och mana er fortsätta kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.” Judas brev vers 3.