Jesus historiskt bekräftad Del 2

Frågan om Jesu levnad och existens är nämligen mycket viktig, inte bara för den som redan tror på Honom. Den borde vara av vikt för alla människor som söker sanning och fakta.

Vår tideräkning härstammar ju från Kristi födelse. Det är knappast troligt att den har sin utgångspunkt i en person som inte funnits. Även ateister kan sägas bekräfta Jesus levnad varje gång de nämner ett årtal. Ingen seriös historiker borde kunna bortse från att Jesus har funnits. Så här utrycker sig professor Gösta Lindeskog, historiker och exeget: ”Ingen historisk gestalt kan göra anspråk på att vara mer ovedersägligt historiskt betygad - om man nu över huvud taget begriper sig på historisk bevisföring - än Jesus från Nasaret.” Vi har i artikel 1 om Jesus historiskt bekräftad tagit vi upp vad Flavius Josephus, Cornelius Tacitus, Gaius Suetonius och Plinius den yngre skrivit om Jesus. Det finns även fler utombibliska vittnesbörd om Jesus. Flegeon var en frigiven grekisk slav och levde under kejsare Hadrianus’ regeringstid 117–138. Av hans skrifter finns bara två bevarade idag, men kyrkofadern Origenes citerar vad Flegon skrev om Jesus: ”Jesus var medan han levde till ingen hjälp för sig själv, men uppstod efter döden, uppvisade märken av bestraffning och hur hans händer blivit genomborrade av spikar.” Jesus gjorde också enligt Flegon många förutsägelser som slog in. Han nämner även en solförmörkelse i samband med Jesu korsfästelse och att en stor jordbävning ägde rum. Thallus var en historiker som levde under det första århundradet. Fragment av hans skrifter finns citerade av andra. En av dessa var Julius Africanus. Han kommenterar vad Thallus hade skrivit om det mörker som inträffade när Jesu dog på följande sätt: ”I hela världen framträngde ett skrämmande mörker; klipporna sprack itu av en jordbävning, och många platser i Judéen och andra distrikt ödelades. Detta mörker kallar Thallus i sin tredje bok ”Historien” för en solförmörkelse, vilket för mig förefaller oförnuftigt.”

På British Museum finns ett brev som den syriske Mara Bar-Serapion skrev till sin son. Många daterar brevet till tiden kort efter år 73. I detta brev nämns Jesus som ”judarnas vise kung”. Mara Bar-Serapion skriver: ”Vilken nytta erhöll judarna av att avrätta sin vise Kung? Inte långt därefter upphävdes deras kungadöme... judarna som ruinerades och drevs från sitt land, lever i fullständig förskingring... Den vise kungen dog inte för gott; han fortlevde i den undervisning han givit.” Lukianos (cirka 120-180) var skriftställare och bodde i Samosata. Han anses vara upphovsmannen till satiriska dialoger. Ett 80-tal verk finns bevarade till eftervärlden och i ett av dem skrev han bland annat följande som syftade på Jesus: ”De betraktade honom som en gud och använde honom som en lagstiftare och skrev om honom som en beskyddare… för att vara säkra på vem de fortfarande tillber, var [han] mannen som korsfästes i Palestina, därför att han förde denna nya kult till liv.” Det finns en skrift som kallas för ”Pontius Pilatus akt”. Originalskriften är förlorad men den citeras av såväl Justinus Martyren och Tertullianus. Dessa talar om akten som ett officiellt romerskt dokument. Justinus Martyren hänvisar till Pilatus rapport när han beskriver detaljerna vid Jesu avrättning på detta sätt: ”Uttrycket ’mina händer och fötter har de genomborrat’, användes i anslutning till de spikar på korset som fästes vid hans händer och fötter. Efter att han korsfästs, kastade de lott om hans dräkt, och de som korsfäste honom delade den mellan sig. Att dessa saker inträffade kan du förvissa dig om i Pontius Pilatus akt.”

Slutligen skall vi citera från den ursprungliga judisk rabbinska traditionen Talmud. I ett av ställena i Talmud talas om Jesu korsfästelse på detta sätt: ”På påskens förberedelsedag hängdes Jeshu. En utropare hade 40 dagar gått framför honom och sagt: ’Denne kommer att bli stenad eftersom han utövat magi, förlett och förfört Israel. Envar som har något att säga till hans försvar, må komma och anföra det.’ Men eftersom ingenting framfördes till hans försvar så hängdes han på aftonen före påskhögtiden.” Att det står att Jesus hängdes är nog en omskrivning av korsfästelsen. det framgår också av bibelställena i Luk. 23:39 och Gal. 3.13 där det står om av vara korsfäst som ”upphängd”. Vi har i dessa två artiklar visat på ungefär tio olika utombibliska källor som omtalar Jesu levnad på olika sätt. Den som möjligen tycker att det antalet inte räcker, bör exempelvis tänka på att den romerska kejsaren Tiberius, som var samtida med Jesus, inte är omnämnd i mer än tio källor inom en tidsram på 150 år kring hans liv. Trots detta finns det knappast någon som ifrågasätter att Tiberius har levt. Varför skulle man då göra det med Jesus? Troligtvis i så fall för att man helst skulle önska att Jesus inte har funnits. Om det hade varit så skulle man inte behövt befatta sig med Honom, ta ställning till Jesus. Det är besvärande för många att höra Jesu ord om att: ”Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” Joh. 14:6. Men det är inte besvärande, det är vår räddning att Jesus gav sitt liv så att vi kan komma till himlen. Budskapet om Jesus är ett gott och glatt budskap som ger mening åt livet i denna tid och en räddning inför evigheten. Bättre budskap kan inte finnas och ändå finns det de som tvekar inför att ta det till sig! Skall vi blunda för att världens mest kända person har funnits! Det är naturligtvis orimligt. Lika visst kan också alla som vill ta till sig detta budskap: ”Om honom vittnar alla profeterna, att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn.” Apg. 10:43.