Jesus historiskt bekräftad

Det är inte bara Bibeln som ger oss vittnesmål om Jesu liv, även i historiska skrifter finns Jesus omnämnd.

Jesus är ingen figur som skapats av människors fantasi, han är en verklig historisk person som vandrade på jorden för 2000 år sedan. Han är inte enbart en historisk person, utan den som gjort störst avtryck i historien. Ingen har haft en sådan påverkan på människor som han. Att förneka och inte tro på Honom innebär inte enbart att förkasta Bibelns vittnesmål, utan även att misstro historiska fakta. Vi skall se lite kort på några historiska vittnesbörd från närtiden efter Jesu levnad. Vi börjar med ett omnämnande av Jesus, som finns i den judiske historieskrivaren Flavius Josephus historieskrivning. Josephus levde ca. 37-100 e. Kr. Här finns en kopia, som vi scannat från texten i boken Judarnas gamla historia, utgåvan från 1988. Citatet finns i förordet på sid VII.

En annan känd historiker är romaren Cornelius Tacitus, Han levde ca. 55-117 e. Kr. Texten som återfinns längst upp på denna sida är från Tacitus verk Romerska annaler. Vi har scannat texten från den svenska utgåvan 1870.

Den är tagen från det sammanhang där Tacitus skriver om den stora branden i Rom, som många trodde att Nero låg bakom. Tacitus försöker göra slut på det ryktet genom att anklaga de kristna. Som vi ser av texten verkar Tacitus inte vara en vän eller försvarare av de kristna, vilket gör hans omnämnande av Kristus ännu trovärdigare. En annan som omnämner Kristus, fast med stavningen Chrestus, är den romerske författaren Gaius Suetonius Tranquillus, 75-160 e. Kr. Hans omnämnande lyder så här: ”Judarna, som ständigt och jämt gjorde uppror på anstiftan av Chrestus, fördrev han [Claudius] från Rom”. Bakgrunden till det citerade var troligen att det fanns stridigheter bland judarna i Rom angående Jesus. Det motstånd från judarnas sida, som förkunnelsen om Jesus orsakade, kunde leda till oroligheter.

Vi skall också omnämna Plinius den yngre, född 61eller 62 och död omkring 113 e.Kr. Han tycks inte heller vara en vän till den kristna tron när han rapporterar till kejsaren Trajanus. I sitt brev till kejsaren skriver han om de kristna och Kristus: ”För övrigt försäkrade de att hela deras brott eller villfarelse hade bestått i följande handlingar: de brukade samlas en bestämd dag före gryningen och gemensamt sjunga en växelsång till Kristi ära såsom till en gud och därvid förbinda sig, inte till någon brottslig handling, utan att icke begå stöld, icke rån, icke äktenskapsbrott, icke bryta ett givet löfte, icke vägra att vid anmaning återlämna anförtrodda medel. Därefter brukade de åtskiljas och sedan åter samlas för att intaga en enkel och helt oskyldig måltid.” Vi har nu tagit del av några historiska utombibliska vittnesbörd om Jesus, fast de som finns i Bibeln borde vara fullt tillräckliga. Bibelns skildringar har stor trovärdighet. En som ansåg det var Winston Churchill. Han uttryckte sig så här: ”Vi tror att den mest vetenskapliga ståndpunkten och mest förnuftiga inställningen är den att man tar Bibelns historiska skildringar bokstavligt. Vi kan vara förvissade om att alla dessa ting skedde precis så som de är framställda i den heliga skrift. Vi vilar i trygghet på skriftens orubbliga klippa:” Utöver historiska vittnesmål, har vi dessutom arkeologiska. På det området finns det mängder av fynd som bekräftar Bibelns trovärdighet.

Det är ju så med Bibeln, att den inte är någon sagobok. Dess händelser utspelas i den här världen, och många gånger finns det fynd i profana handlingar som bekräftar Bibelns händelser. Om vi tänker på Bibelns centralgestalt Jesus, så måste även ateisten på ett sätt ge en bekännelse om att Jesus funnits, då han nämner ett årtal, som antingen är före Kristus eller efter Kristus. Jesus är på ett sätt den ofrånkomlige och vi behöver ta ställning till Honom. Tar vi ställning för Honom blir vi räddade, eller som Bibeln uttrycker det, frälsta: ”Tro på Herren Jesus så blir du frälst”. Apg. 16:31. Ingen annan rörelse har någonsin funnits som varit större än den som utgörs av dem som tror på Jesus. Välkommen med i den största rörelse som funnits på denna jord – att vara med i denna rörelse har också betydelse för evigheten, för den som tar emot Jesus som sin personlige Frälsare har löfte om evigt liv tillsammans med Honom.