Himlaprinsen

Detta ledde till människors frälsning.

Vi skall ta med två exempel från boken Himlaprinsen.

”En efterföljansvärd lydnad för vad han trodde vara Andens maning, utmärkte honom   städse. »Far talade till honom», sade han. Då han hörde den rösten i sitt inre, så följde han, vart det bar.  Han blev väl därigenom i människors ögon aktad som en enfaldig stackare, men Jon S. hade icke för sed att rådfråga människors omdömen, då det gällde att lyda Gud.

En natt vaknade han därav, att han tyckte sig höra den välbekanta rösten från »far», vilken sade, att han skulle gå ett ärende åt honom.   Han väckte sin hustru och bad henne stiga upp och göra i ordning litet mat, emedan   »far har sagt, att jag skall ut och uträtta något stort för hans sak. När hans hustru frågade honom, vart han skulle gå, sade han: »Jag vet inte, men far säger, att jag skall ut. » Och så begav han sig på väg utan att veta vart: 

Han gick efter vägen åt Söderhamn, vandrade genom den   folktomma stadens gator ut åt Söderala socken utan att träffa någon   människa.    Då han vid dagbräckningen hunnit genom den sista byn i Söderala socken, mötte han där en ung kvinna, vilken han, manad av Anden, tilltalade sålunda:   »Tänk   på Jesus, flicka!»  Hon svarade intet, och Jon S, fortsatte sin väg.

Men   han hade inte hunnit långt, förr än har i åter hörde »fadersrösten» säga till honom: »Nu får du vända om och gå hem. » Sade du icke, att jag skulle uträtta något stort för din skull, och ännu har jag icke träffat, någon mer än den där flickan, och till henne sade jag ju nästan intet heller» — frågade Jon S. tillbaka — »men vill du, att jag skall gå hem, så går jag väl då», fortsatte han, och så vände han   om och gick hem.

Då han kom hem, frågade hans hustru förvånad: »Varför kommer du hem så snart? » »Jo, far sa', att jag fick gå hem nu», svarade Jon S.

En tid därefter fingo de veta, att en ung kvinna från L. by i Söderala socken   kommit till bekymmer om sin själs frälsning därav, att en främmande person hade tilltalat henne en morgon på landsvägen med de orden: »tänk på Jesus, flicka». Och detta ord hade som en pil träffat henne och icke lämnat henne någon ro, förr än hon givit sitt hjärta åt frälsaren. Icke   långt därefter sjuknade hon och dog, salig i tron på sin frälsare, och Jon S:s nattliga promenad var således icke förgäves.   Då han hörde   detta, kunde han ock av allt hjärta tacka Gud därför, att han lydde rösten i sitt inre och gick.

Vid ett annat tillfälle; då han hade skjutsat till M.  gästgivargård och var färdig att vända om   hem igen, träffade, han vid brunnen en av husets tjänstflickor, vilken hån tilltalade sålunda: »Du kan bliva Jesu brud, du flicka, om du vill». Detta ord, uttalat i kristlig anda och i kärlek, blev för henne till evighetsnytta. De orden: »Jesu brud», kunde hon icke komma ifrån, förr än hon gav sitt hjärta åt Jesus. Hon levde sedan många år i tron på sin frälsare, glad över att få vara en Jesu brud.” Slut citat.

Himlaprinsens liv har gjort avtryck på mig och jag kan komma till församlingar och berätta om Himlaprinsen och även om den så kallade ”Ljurskamjölnaren” även han en gudsman. Kostnad endast reseersättning. Förfrågan på tel 0383-161 64 eller mejl: info@flammor.com