En värld i skuld

Aldrig förr har världen befunnit sig i en sådan skuldsituation som den gör nu. Det är mycket illavarslande.

De flesta människor vet inte om det: Världen befinner sig på en tickande skuldbomb som kan explodera. Ekonomerna vet i alla fall om det. Fakta talar sitt tydliga språk: Världen befinner sig i en skuldkris utan motstycke. Det handlar inte bara om några få enskilda länder, det handlar om den totala skulden i världen. Den ökar och den ökar snabbt. På bara de senaste tio åren har världens skuldbörda ökat med 150 %, vilket utgör den tickande skuldbomben. I längden blir denna situation ohållbar. Tiden kan vara kortare än vi anar innan denna bomb detonerar. Vi får inte blunda för tillståndet på det här området. Det vore det sämsta vi kunde göra. Att försöka se realistiskt på det är det bästa. Men tyvärr väljer vi ofta att ta på skygglapparna och inte se den verklighet som många redan befinner sig i. Vi behöver inte gå längre än söderut i Europa. I Grekland går många barn iväg till skolan hungriga. I andra länder har man fått flytta från sina hem, man har fått gå från sina arbeten och lever i en fattigdom man aldrig förut upplevt. I Europa lyser ländernas ekonomiska siffror röda som varningsklockor. Den ekonomiska krisen sprider sig, stora länder som exempelvis Frankrike, har också hamnat i farozonen. Förflyttar vi oss över Atlanten så balanserar världens stormakt USA på en ekonomisk tunn tråd. Budgetunderskottet bara ökar. Minut för minut. Hur länge kan detta fortgå? Under tiden köar allt fler amerikanare i soppköer för att stilla sin hunger.

Ett faktum är att ungefär 48 miljoner (!) amerikaner, eller var sjätte medborgare klassas som fattiga och har rätt till matkuponger från staten. Det är den bild av supermakten i väster vi inte så ofta hör om, men som nu är en verklighet. Världens två största valutor (dollarn och euron) befinner sig på ett gungfly. Ekonomerna är bekymrade för framtiden, mycket bekymrade. Bob Chapman på International Forecaster varnade redan 2011 för tillståndet på det ekonomiska området. Han skrev en artikel med rubriken: Världens skulder är obetalbara, den enda lösningen är en monetär kollaps.

Han skriver: ”Världens skulder är obetalbara, särskilt i USA, Storbritannien och euroområdet. Den enda lösningen är kollaps, det fins inget som kan rädda systemet. Det är bara en fråga om tid och vilken katalysatorn kommer att bli. Det kan bli Grekland!” I Sverige är det inte så många som höjer sina röster. Här är mentaliteten: Så länge det inte berör mig så struntar jag i hur det står till i världen! En och annan röst gör sig dock hörd, som exempelvis i Aftonbladet den 1 januari. Ronnie Sandahl skrev då i en krönika bland annat så här: ”För tio år sedan var det ingen som kände till ordet ”budgetstup”. Ingen talade om jordens undergång. Nu känns det som en standardiserad del av nyhetsbevakningen. Någon gång i månaden larmar högt uppsatta klimatforskare med panik i rösterna. Ingen bryr sig. Jag föreställer mig att det är av samma anledning som ingen vill eller vågar blicka framåt. Undergångssymfonin spelas ju ändå redan i bakgrunden.” Den talande rubriken över krönikan löd: Ingen vill eller vågar blicka framåt längre. Men så får det inte vara. Den kristna profetiska rösten behöver mer än någonsin höras nu. Vi måste våga blicka framåt – och tala.

Det profetiska ordet varnar för att ett nytt ekonomiskt system kommer att upprättas i den yttersta tiden. Detta blir ett förödande antikristligt system. För att ett sådant ska kunna genomföras måste det gamla haverera för att det inte fungerar. Är det som vi nu ser tecken på att vi närmar oss den tiden? Sprickan i världsekonomin kan vara ett tecken på det. Nu behövs profetisk vaksamhet! Men den dystra bilden av det ekonomiska tillståndet i världen, skall inte göra oss nedslagna. Det bär i stället vara en utmaning till ett överlåtet kristet liv. Hur ska vi leva och hantera den nuvarande situationen? Bibelns svar är: ”Ja, gudsfruktan i förening med ett förnöjt sinne är verkligen en stor vinning. Vi har ju inte fört något med oss in i världen, inte heller kan vi ta med oss något härifrån" (1 Tim. 6:6-7). Dessa versar ger inriktningen för hur vi ska leva: gudsfruktan i förening med ett förnöjt sinne är det som gäller. Inför evigheten räcker inte enbart det sistnämnda. Gudsfruktan är den verkliga grunden som håller när vi står inför att lämna denna värld, eftersom alla måste hålla med om: ”…inte heller kan vi ta med oss något härifrån.”