En profet är frimodig

Vår tid är i stort behov av frimodiga förkunnare.

Förutsättningarna för att vi skall få se sådana förkunnare behöver ses över.  En av dessa förutsättningar är att förkunnaren lever i bön. Sven Almqvist skrev i sin krönika: ”Bön leder till frimodighet”. Alltså bör bönen prioritera hos de som nu verkar som pastorer och de som utbildar sig till detta.   Detta bör prioriteras i pastorsutbildningen.

En timmes bön varje dag bör vara riktmärket för den som står i tjänst hos Gud. Det är från Honom uppdraget är givet och kan endast utföras genom att Han verkar genom sina redskap. Vi uträttar man Han är den som gör sitt verka genom oss. ”Herre, du ska ge oss frid, för allt som vi har uträttat har du utfört åt oss.”  Jes. 26:12.

Genom Guds ord ser vi att Herren talar allvarliga och rannsakande budskap – naturligtvis skall vi som Hans redskap också då göra det.

Om vi låter rannsakande budskap finnas med i förkunnelsen, leder det till att åhörarna rannsakar sina liv och vänder om från det som inte skall finnas i en kristen efterföljares liv.  Det kommer också att innebära att det blir en andlig ”friskluft” som strömmar in i församlingarna och ger förnyelse och andligt liv. Detta sker när Gud får nå fram med sitt tilltal. Det finns inget så frigörande som att få höra Gud tala och det gör Han när allt Guds ord predikas, inte bara det som är populärt, utan ett budskap som träffar hjärtat.

Hur talande är inte det som Emil Gustafsson skriver:

”En större del av vår tids predikanter har upparbetat en förvånande skicklighet i att – med vad sanning som helst – icke träffa hjärtat! Och all deras frimodighet vilar därpå, att ingen må bli sårad eller förargad av närgående sanningar.”

För att vara en tjänare som Herren kan använda behöver Herren ha den första lojaliteten. Utifrån den finns grunden att vara frimodig, det blir man när man är Gud trogen och då är det ytterst Han som står bakom sitt ord.

Att inte kompromissa med budskap ger denna frimodighet. Det är ett stort behov av sådana predikningar.