Debattartikel

Angående homosexuella, människors lika värde och bibelordet om utlevd homosexualitet.

Vi fick nedanstående debattartikel av Christer Olsson som vi här publicerar. Artikeln kan sägas handla om alla människor har i grunden samma värde. Det är verkligen något som vi kan stryka under på. Konstigt vore det annars. Särskilt som man är kristen borde det vara självklart och vi tror att det är det också för de flesta kristna. Troligtvis kanske mer än bland de som inte bekänner sig som troende kristna.

Vi känner och talar med alla sorters människors, kan umgås med alla slag av människor som kanske alla inte vill tala och umgås med. Som exempel på det så handlar det om tjuvar, narkomaner, pedofil och mördare – faktiskt.

De senare kanske inte alla som ropar om ”alla människors värde” vill umgås med och kanske inte tycker att de har samma värde som andra människor – men det har de.

Vi måste lära oss att skilja på människors handlingar och dem som personer. Vi måste också kunna stå för att vi kan ha åsikter om deras handlingar utan att bli ifrågasatt för att inte att alla människor har samma värde.

Olssons debattartikel handlar i huvudsak om det som debatteras i inom kyrkorna, samkönade äktenskap. Detta är för Bibeln ett främmande begrepp, äktenskapet är skapat av Gud mellan man och kvinna. Så anser de som tror på Guds ord, detta gör Olsson – och vi.

Vi anser att vi med frimodighet kan hävda detta utan att bli falskeligen anklagade för att inte tro på alla människors lika värde. Det kan vara så att de som för fram sådana anklagelser sitter i glashus och kastar sten – här kan Olssons inlägg läsas:

”Det pågår ett meningsutbyte, främst i kristna tidningar, om frikyrkor och svenska kyrkan skall tillåta samkönade äktenskap. Vissa texter jag läser verkar producerade av Stockholmsbaserade pappersryttare.

Jag hittar inte särskilt mycket skrivet i profana tidningar och andra medier i frågeställningen.

Större delen av min arbetstid har varit i skolans värld. Förutom tjänst på enskilda skolor, åkte jag under tjugo år runt i Sverige och föreläste för personal inom skola och förskola, politiker, samt för föräldrar och elever om mobbning. Hur mobbning kan upptäckas, förebyggas och stoppas.

Frågor jag ställer mig själv är: Varför ökar könsdysforin bland unga människor? När Du känner att din kropp inte stämmer överens med din könsidentitet, och det innebär ett lidande för dig? 

Varför finns det elever, som kräver könsneutrala toaletter, eftersom de inte är säkra på vilket kön de tillhör? Varför krävs könsbekräftande behandling för att i bästa fall hitta sin könsidentihet?

Även om villrådigheten bland elever och andra unga människor börjar på låg nivå skrämmer ökningen mig. Det är vuxenvärlden, som skapar förvirring och oreda i unga människors hjärnor, även i kristna sammanhang.

Det har inte undgått mig den debatt som florerar om samkönade vigslar i frikyrkan och i svenska kyrkan. Jag har naturligtvis också tagit del av Filadelfiaföreståndaren Niklas Piensohos bibelstudier om bland annat samkönade äktenskap och om homosexualitet under rubriken: ”Brännande frågor”. (You Tube)

Det är väl utmärkt att det förs samtal om samkönade äktenskap i kristna sammanhang? Ja, självklart, om vi möter varandra med respekt.

Annars är risken stor, att dessa många gånger polariserade samtal leder till förbittring, splittring, skarpa tonlägen, sorg och förtvivlan. Jag skulle kunna lyfta fram skrämmande exempel. Det gör jag inte inför risken att tangera min tystnadsplikt som psykolog.

Diskrimineringslagen började gälla den 1 januari 2009. Det finns sju diskrimineringsgrunder. Etnisk tillhörighet - Religion eller annan trosuppfattning – Kön - Sexuell läggning –Funktionshinder - Könsöverskridande identitet eller uttryck – Ålder.

Samtidigt inrättades Diskrimineringsombudsmannen, som har tillsyn över att lagen följs. Diskriminering förutsätter ett maktunderläge hos den som utsätts för det. Det är till exempel, när en elev, av en vuxen behandlas sämre än någon annan elev, för att han eller hon är homosexuell, eller är född i ett annat land än Sverige.

När jag arbetar med den här texten, skäms jag över, hur vi har behandlat homosexualitet i vårt land. Ett par exempel. Homosexualitet var kriminellt i Sverige till 1944, men det ansågs ändå som en sjukdom, som skulle botas. Homosexuella låstes in på mentalsjukhus och ”behandlades” med droger och elchocker. 1979 avskaffar Socialstyrelsen homosexualitet, som en sjukdomsdiagnos.

För mig är alla människor lika mycket värda genom att vara skapade till Guds avbild och älskade av samma Gud.

Ändå är min grundinställning, som bibeltroende kristen, att samkönade vigslar inte bör förekomma, vare sig i frikyrkan eller i svenska kyrkan.

Det finns för mig inga skäl att överge min hållning bara för att samhällsklimatet så frenetiskt arbetar för det. Självklart missunnar jag ingen bröllopsfesten i sig.

Bibeln innehåller inte Guds ord. För mig är den GUDS ord. Det finns texter i Bibeln, som jag inte förstår, och jag har så klart inget tolkningsföreträde. Min ståndpunkt grundar jag bland annat på följande bibelverser.

(1 Moseboken 2:24) ”En man skall lämna sin far och sin mor, och han skall hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött”. Jesus bekräftade att det är ”man och kvinna”, som ska fogas samman i ett äktenskap. (Matteus 19:4.) (Romarbrevet 1:25) ”De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen. Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. (Svenska Folkbibeln 98)

Eftersom ålder också är en diskrimineringsgrund, så framför jag oförbehållsamt mina åsikter, trots att det finns uppfattningar att en sjuttiosexåring är obsolet.”

Christer Olsson, psykolog och författare.