Debattartikel i Dagen
Tankeväckande om församlingarnas verkliga behov.
En vanlig medlem säger vad kyrkoledare borde förstå.
Equmeniakyrkans ledare, med Lasse Svensson i främsta ledet, oroar sig över att man tappar medlemmar, trots att man anstränger sig och gör sitt yttersta (”Ett allvarligt läge i Equmeniakyrkan”). Varför kommer inte folk till kyrkan? Varför ser inte människorna kyrkan och dess verksamheter som en möjlighet att lindra sin existentiella ångest?
Lasse Svensson (tillsammans med Sofia Camnerin och Olle Alkholm) anger i sin bok ”Resa till enhet” detta som ”sin största vånda”. Man inser att det finns ”en stor längtan och ett behov av detta i vår tid”. En bra formulering och en svår fråga som inte får hanteras lättvindigt.
I artikeln i Dagen ställs ett antal högst relevanta frågor, om varför och hur man ska kunna vända trenden. Tyvärr konstaterar jag snart att alla förslag som ges innehåller väldigt mycket av verksamhet. Som om problemet med tappade medlemmar och uteblivna nya kyrkobesökare skulle bero på för lite av just detta. Tänk om det i verkligheten förhåller sig precis tvärt om? Tror man verkligen att mer ”business as usual” skulle förändra något?
När jag ser mig om i samhället slås jag av att alla är otroligt upptagna av allehanda verksamheter, alltifrån fysisk träning, keramikkurser, köksrenoveringar, utseendekorrigeringar, hämtning och lämning av barn och ungdomar mellan olika aktiviteter och så vidare. Listan kan göras lång. Jag är mycket tveksam till att ytterligare en aktivitet är vad dessa människor längtar efter.
Se i stället först och främst till vad som är kyrkans absolut viktigaste uppdrag, det som är kyrkans berättigande: att predika ordet och göra människor till lärjungar. Utgå från bibelordet och se till att församlingen är ordentligt rotad i detta. Led människorna till tro och utrusta dem med rätt verktyg, så att de i sin tur kan närma sig andra och berätta om sin tro, och vad den betyder för dem. De personliga mötena är överlägsna när det gäller att verkligen möta människor. Ingen verksamhet i världen kan ersätta det. Personliga kontakter där man visar att man verkligen bryr sig om den andre är nyckeln till mycket.
Kyrkans uppgift är att undervisa församlingsmedlemmarna om trons djupaste innehåll och vad den skapar i oss för att kunna spilla över på andra. Varje gudstjänst borde självklart ha denna inriktning. Det duger inte med att bjuda på lite fin underhållning, ett budskap som inte förargar eller lämnar spår eller lite småprat runt kaffeborden. Kyrkan måste visa att den inte är en del av världen, utan har något helt annat att erbjuda. Kyrkan får heller inte bli så intern och obegriplig att ingen utifrån vågar sig dit. Ibland blir det kanske onödigt mycket fikonspråk, vilket ytterligare stryker under att det finns ett innanför- och utanförskap. En öppen och inkluderande gemenskap, men med ett tydligt uppdrag måste vara utgångspunkten.
Jesus predikade och undervisade på ett oerhört tydligt sätt, just för att vem som helst skulle förstå och kunna ta till sig budskapet. Han illustrerade dessutom med under och tecken, att allt inte bara var tomma ord. Han gjorde inte detta för att bli populär, utan för att han visste att människorna behövde det levande ordet. Tusentals människor strömmade till och ville lyssna och se honom, trots att hans budskap långt ifrån alltid strök människor medhårs. De gick till fots långa vägar i öken och stekande sol, för de visste att Jesus hade något viktigt att säga. Kyrkan borde bli mer lik Jesus i detta avseende. Se på Ordet som det levande brödet som hungriga människor längtar efter!
Om kyrkan lade mer tid på bibelordet, undervisningen och själavinnande och mindre på organisation och verksamheter, tror jag att man skulle få se ett helt annat resultat vad gäller församlingstillväxt. Kyrkan måste visa att man själv tror på det man säger sig stå för. Det gäller både i ord och handling. Det är bara det som kan få församlingar att växa och nya människor att komma till kyrkan för att se och höra. Kyrkan har svaret på många av samhällets existentiella frågor, om man bara vågar vara sann och tydlig. Det är hög tid för alla att rannsaka sig själva och sina drivkrafter. Det kan bli smärtsamt, men ur smärtan föds livet.
Inga-Lena Tellström, medlem i Equmeniakyrkan, Vårgårda, sedan 1984
Gå in och rösta vad Du anser om artikeln på denna länk:
Debatt i Dagen om vikten av profettjänsten och att skapa frihet för denDen 15 mars var första inlägget skrivet av Nils-Olof Nilsson med rubriken: Dags för profeterna att stiga upp på muren: http://www.dagen.se/debatt/dags-f%C3%B6r-profete... Domedagen är nära
Återigen har vi blivit påminda om hur nära en katastrof mänskligheten kan vara. Forskarna vid tidskriften Bulletin of Atomic Scientists har nu gjort sin årliga bedömning av tillståndet i världen. De avger nu sin rapport och det är den allvarlig... Debattartikel i Hemmets vän
Nu introduceras yoga för allt fler barn, det sker på förskolor och skolor. Regelbundet förekommer nu yoga i klassrum och gymnastiksalar. Det finns till och med en särskild aktör på detta område, det är Skolyoga. Detta är en ekonomisk förening.... Slutreplik i Dagen
Rolf Bromme kommenterade i Dagen den 13 juni min debattartikel den 21 maj angående EU. Det första jag kan konstatera är att vi talar förbi varandra. Det är inte heller konstigt då Bromme gör en politisk samtidsanlys, medan jag gör en profe... EU-artikel i Dagen
Han försöker att misskreditera varningar för EU som ”skrämselpropaganda”. Rolf Bromme är politiker kopplad till Liberalerna. Detta parti är utan jämförelse mest positiva än övriga svenska partier. Utifrån den synpunkten ärt det inte konstigt at...
