Be inte till Maria!

Bön till Maria är obiblisk.

Marias centrum i katolska kyrkan är mycket påtaglig och det allra värsta är väl att detta skymmer Jesus, Guds son, världens frälsare. Det är ungefär 400 år efter att den kristna församlingen tog sin början på pingstdagen som Maria förändras från att vara en vanlig människa med ett gudomligt uppdrag, till att bli himmelns drottning och andra tilläggsnamn.

Det är från den kult som traditionen med Maria och barn statyer har fortplantats in i den katolska kyrkan.

Detta är en tradition som kom fram under århundradena inom katolska kyrkan. Därför finns det ingen auktoritet för denna mänskliga tradition. Vår kristna tro bygger på Bibelns auktoritet och apostlarnas lära och där lyser denna upphöjelse av Maria med sin frånvaro. Därför kan vi med frimodighet frigöra oss från dennas läror kring Maria.

I apostlarnas undervisning och i Nya Testamentet finns ingen utav de läror som utvecklats kring Maria, alltså kan vi beteckna dem som obibliska

Katolska kyrkan började med en liten avvikelse från Bibelns läror på det här området. Det är så att drar man en linje som viker av från den raka linjen så kommer man allt längre ifrån ursprunget desto mer som linjen dras. Så har det blivit med lärorna kring Maria inom den katolska kyrkan.

Detta är inte skrivit för att fördöma enskilda katoliker. Växer man upp i en sådan tradition som katolska kyrkan är det lätt att bli förblindad för det felaktiga med denna lära. Detta som skrivits kan snarast ses som ett hjälpmedel för katoliker att bryta med denna osunda lära och uppleva den hela inriktningen på Jesus, den enda som frälser och varigenom som vi skall be till Gud.

Det är med sorg som kan vi kan konstatera att katolska kyrkan är en kyrka med ett flertal obibliska läror, en av dessa är kulten kring Maria. Faktiskt så är på många sätt Maria mer upphöjd än sonen, Jesus, detta säger allt om hur fel man kan komma.

Man kan inte bara för att vara ekumeniskt tolerant och ren snällhet låta detta osunda synsätt av Maria förbigås. Vi har yttrande frihet och den kan vi använda för att hjälpa katoliker att komma bort från de osunda lärorna om Maria.

Det som vi här har skrivit om katolska kyrkan borde var självklart att göra på detta sätt. Ett faktum är att katolska kyrkan och dess läror ansågs självklart att avslöja. Så självklart att man i skolorna för ungefär hundra år sedan hade detta som en del av undervisningen för skolbarnen. Hur mycket mer borde man då inte inom kyrkornas ram vara tydlig med vad katolska kyrkan står för, när man alltså i statliga läromedel ansåg att detta skulle vara en del av undervisningen i skolorna.

Vi skall citera Lärobok i fäderneslandets historia av C. T Odhner.  Denna lärobok användes under många årtionden för undervisning av skolbarnen. Så här beskrivs den katolska tron som hade varit den förhärskande innan reformationen om Katolska läror och inrättningar: ”Den kristna tro som förkunnades för våra förfäder, var ej den rena kristendomen, sådan den finnes framställd i den heliga skrift, utan den katolska läran. Denna hade under tidernas lopp blivit uppblandad med många människopåfund. Man dyrkade ej den treeniga Guden allena utan även, och kanske ännu mer ”Guds moder” (jungfru Maria och helgon. D v s gudfruktiga människor som efter sin död blivit ansedda som heliga och tillbads liksom gudomligheter. Man trodde även att påven i Rom var Kristi ståthållare på jorden och hela kyrkans överherre, därför lydde alla hans bud och kallade honom ”den helige fadern”. Om någon djärvdes motsätta sig honom, blev han straffad med bannlysning, d v s utesluten från kyrkans gemenskap från gudstjänsten och sakramenten.” Slut citat Odhner.

Om denna artikel är kritisk till katolska kyrkan, så är det med rätta. Egentligen är kritiken ganska mild i jämförelse med vad gudsmän genom historien har varit. Alla är inte medvetna om att sådana stora namn som Wyckliff, Huss, Luther, Calvin, Melankton, Knox, Tyndale, John och Charles Wesley ansåg att påvekyrkan är den stora skökan som är beskriven i Uppenbarelseboken, läs kapitel 17. Där talas det om Guds dom över skökan.

Många av de protestantiska kyrkorna inkluderade detta även i sina bekännelseskrifter. Hur kan vi då i vår tid förbise detta? Hur kan vi då gå i allians med katolska för den breda ekumenikens skull? Det är dags för oss att i den yttersta tidens avfall förstå vilken klarsynthet vår föregångare hade och dessutom inse vårt kompromissande.

Vi behöver lyda Gud och Hans ord mer än vara tysta och acceptera denna kyrka med sina obibliska läror. Hur skall vi annars kunna säga att vi tror på Guds ord och mena att denna kyrka bara är en av alla andra kyrkor?