Viktig artikel

Dela denna artikel, läs upp den i böne- och hemgrupper!

Så här skriver Anders Gerdmar, docent i Nya Testamentets exegetik och rektor vid Skandinavisk Teologisk Högskola:

”Från kemin i skolan minns nog många experiment när man tillsatte ett visst grundämne och fick en reaktion. Utan det ämnet hände inget, men med detta hände något.

En ingrediens saknas i svensk kristenhet: gudsfruktan.

Tillbaka till gudsfruktan, och då löser sig andra problem. Det gäller bibelsynen – hur jag ser på Bibeln är lika med ”vill jag lyssna till hans Ord eller inte?”. Det gäller själavinnandet – det finns fortfarande både himmel och helvete och utan ett omvändelsebudskap blir ingen frälst. Det gäller äktenskapsbrott och samkönade sexuella handlingar, som är uteslutna för en kristen – Gud straffar all synd.

Det är som när man skriver musik: Förtecknen i början av stycket bestämmer vad noterna betyder. Gudsfruktan ska prägla allt vi gör i vardagen och församlingen, för gudsfruktan är början till vishet (Ps 111:10). 

Men är inte Gud god? Ska man vara rädd för Gud? Ja, det finns en sund fruktan som genomsyrar Bibeln. Gud är helig, helig, helig, och han har inte ändrat sig i det nya förbundet. Ordet ”helig” förekommer 275 gånger i Nya testamentet, och Hebreerbrevets författare skriver: ”Vår Gud är en förtärande eld” (Hebr 12:29).

Jesus själv säger: ”Frukta honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna” (Matt 10:28). Det kommer en dom över alla människor – varje knä ska böjas (Fil 2:10). 

Vi kan inte behaga Gud; när trä, hö och strå kommer i närheten av Guds förtärande eld finns det bara en möjlig utgång: det brinner till aska. Guds vrede är över ”den som inte lyder Sonen” (Joh 3:36); ”Guds vrede uppenbaras över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen” (Rom 1:18; se också 2:8, 3:5). När hörde du en predikan i Sverige som talade om Guds vrede?

Eftersom svensk kristenhet i stort har tappat gudsfruktan förlorar den både evangeliets allvar och glädjen över Guds orimligt stora nåd, att vi är frälsta av nåd genom tro, fastän vi i oss själva är underkända på varje punkt. Nåden förstår vi nämligen inte utan att också förstå att vi alla utan nåden är evigt förlorade. Men Jesus betalade allt i vårt ställe!

Teologins viktigaste grund är gudsbilden. I en hyperevangelisk syn är Gud bara god och vi gör som vi vill. ”Synd”, ”omvändelse”, ”dom”, ”helvete” blir obekväma begrepp som helst undviks i förkunnelsen. När hörde du senast en predikan som nämnde sådana ord?

Symptomen på bristande gudsfruktan är tydliga när samkönade sexuella handlingar står i fokus i svensk kristen debatt. Men Guds perspektiv är mer ovanligt.

Att Guds vrede är över Sverige och dess kristenhet kan vi se på att samma sak händer som Paulus talar om i Romarbrevet 1. Gud har utlämnat människor åt ”förnedrande lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. På samma sätt lämnade männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse” (Rom 1:24–27).

Detta var och är ett tecken på Guds vrede och i sig ett straff. Synden pågår just nu i församlingen, inför hans ögon. Att församlingen accepterar synd är en frukt av ett ”annat evangelium” om ”en annan Jesus” (2 Kor 11:2–4) – inte Bibelns.

Är detta ett hårt tal? Det är Bibelns budskap och sanningen ska göra oss fria. 

Och det finns en väg tillbaka för oss: ödmjukhet, omvändelse, återvändande till gudsfruktan. Guds helighet gör inte hans nåd mindre – det gör Guds offer av Jesus ännu större. Och det är detta hela, eviga evangelium som kommer att omvända syndarna i Sverige.”

Anders Gerdmar