När Guds tålamod tar slut. Del 2.

Vi fortsätter här att citera från boken ”När Guds tålamod tar slut.”

”Det skulle förvåna Amos om han kunde höra hur en del människor i dag klagar övre helvetet som om det vore ett enormt teologiskt problem. Hur kan Gud tillåta det? frågar de. En sådan plats för straff skulle väl ändå vara en källa till evigt bekymmer för en kärleksfull Gud. Bara tanken på att det skulle ju förstöra himlens salighet! Amos skulle uppfatta det som sentimentalt prat av värsta slag. Han vet att det är tanken på att tolerera synden som är ett bekymmer för Gud, inte tanken på at straffa den. Han är inte mer bekymrad för hel vetet än han var över Samarias fall. Domen är inte någon mörk hemlighet som ingen i himlen får nämna. Tvärtom, Gud förhärligas i domen. Liksom Amos inbjöd hedniska nationer att titta på hur Israels välstånd fick sitt slut, så kommer Gud att inbjuda universum att titta på hur syndarens välstånd får sitt slut. En sådan dom skulle strida mot Guds kärlek om den fälldes i hastigt mod eller glädje. Men som Amos har bemödat sig om att visa oss fördröjs alltid Guds domar av hans utomordentliga tålamod och motvillighet. Gång på gång i historien och i individens liv hart han agerat för att kalla människor till sig.” Slut citat från boken ”När Guds tålamod tar slut.”Vi behöver inse att det kommer en dag då Gud har kallat färdigt och att Han då kommer att agera. Det är Bibelns vittnesbörd. Jesus bekräftar det då han talar om hur det slutade på Noas tid, hur det slutade på Lots tid och Han förvarnade hur det skulle sluta för Jerusalem. Att nonchalera dessa vittnesbörd och inbilla sig att det inte kommer att ske igen är inget annat än att nonchalera Bibelns vittnesbörd. Det vittnesbördet finns i Bibelns siat bok, Uppenbarelseboken. I den kan vi läsa om hur Gud kommer att agera världen över. Den som inte har insett satt vi kan stå mycket nära inför detta, den bör skyndsamt öppna sin ögon och tro på Bibelns fast ord – inte på lyckoprofeter.