Naturens under

Den frågan ställdes i ett av programmen Naturmorgon i P1.

Frågan är värd att fundera över. Så här presenterades gökens liv:

Varje gökhona är specialiserad på en värdart och inom sitt område håller den uppsikt på vad värdfåglarna har för sig. Under ett obevakat ögonblick när värdfåglarnas bo är tomt är gökhonan framme, slukar ett av nästäggen och värper sitt i boet. Det går på några sekunder och sedan flyger hon iväg.

Och det mest egendomliga när det gäller gökens boparatism (att utnyttja en annan art att uppfostra sin avkomma) är att gökhonorna imiterar värdfåglarnas ägg till utseendet. En piplärkegök lägger brunfläckiga ägg, en rödstjärtsgök enfärgat turkosa, medan en sädeslärkgök lägger gråprickiga ägg.

Förklarar det den som kan, när man talar om arv och miljö.

Göken har aldrig träffat sina föräldrar, den har inga syskon. Den växter upp bland törnsångare eller rödstjärtar eller sädesärlor.

Men när gökungen blir så stor nog att klara sig själv, så börjar den genast bete sig som en gök, letar efter gökmat, äter till exempel håriga spinnarlarver som alla andra skyr. Det börjar den leta efter och äter sig mätt på så fort den flyttat hemifrån. Dessutom ska den efter endast några veckor i livet flyga ner till Kongo, utan efter att någonsin ha träffat sina föräldrar. När den varit i Kongo över vintern så kommer den tillbaka, kanske till samma plats som den for ifrån. Sedan sitter den och gal för att locka till sig en hona som den då rimligen inte ens känner till utseendet på.”

Hur kan göken veta att den skall till Kongo? Hur hittar den tillbaka? Inga gökföräldrar har lärt gökungen något. Frågorna förblir obesvarade om man inte vill tro på en skapare.

Göken är ett etologiskt mysterium, konstaterades det i programmet (etologi=läran om djurs beteenden och anledningen till det).

Göken är bara ett av alla de under som finns i naturen och som vittnar om att Gud har lagt ner en inre kunskap, som inte går att förklara.