Moraliskt förfall

Om vi blickar tillbaka en del årtionden ser vi vilken förändring som skett steg för steg.

Henric Staxäng skriver så här i Världen idag: ”Med anledning av den pågående sexualdebatten bifogar jag här ett utdrag ur samtliga biskopars öppna brev till alla präster i Svenska kyrkan från 1951:

”Enligt Guds vilja är äktenskapet oryggligt. Lika lite som den myckna lögnaktigheten kan förmå kyrkan att pruta på sanningskravet, lika lite får tidens sexuella slapphet komma kyrkan att sväva på målet, när hon håller all sexuell förbindelse före och utanför äktenskapet som synd mot både Gud och nästan … Kyrkan avvisar allt tal om proväktenskap. Proväktenskapet saknar helt värde för kommande lycka … Den som övar homosexuella handlingar bryter mot Guds bud … Det får inte glömmas med vilken skärpa Jesus värnar om det sjätte budets helgd och hur högt han sätter äktenskapet … Kyrkan bör helhjärtat också besinna Frälsarens barmhärtighet mot dem som brutit det sjätte budet … Kyrkans väg är Jesu egen fasthet i de sedliga principerna, klar undervisning om vad som är brott mot Guds bud och slösande barmhärtighet mot den som ångrar sin synd” (Ur ”Ett brev i en folkets livsfråga – till Svenska kyrkans präster från dess biskopar”, Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag, 1951).

Vad har hänt under de 70 år som gått sedan dess? Vi är inne i det stora avfallet. Aposteln Paulus skriver: ”Hela Skriften är utandad av Gud” (2 Tim 3:16). Paulus ord i den heliga Skriften ifrågasätts ofta, men vi läser: ”Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa utan av Jesus Kristus och Gud, Fadern” (Gal 1:1).

Att medvetet avvisa aposteln Paulus ord är detsamma som att avvisa Herren Jesus, vår Frälsare. ”Gud har inte kallat oss till orenhet utan till ett liv i helgelse. Den som avvisar detta avvisar alltså inte en människa utan Gud, som ger er sin helige Ande” (1 Tess 4:7–8).

Paulus skriver i Romarbrevet: ”Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. På samma sätt lämnade männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. Och eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras” (1:26–28). (Se också 1 Kor 7:9 och Hebr 13:4.)

Medkristna och förkunnare som vi har förtroende för är inte måttstocken. Bibeln är måttstocken. Den som ödmjukar sig inför Gud gäller löftesordet: ”Jesu, Guds Sons blod renar oss från all synd” (1 Joh 1:7).

Låt oss begrunda Uppenbarelseboken kapitel 2 och 3, med Jesu sändebrev till de sju församlingarna i Mindre Asien på 90-talet e Kr. Bara drygt en generation efter att det där varit väckelse och liv under apostlarnas tid, var det på 90-talet bara knappt hälften kvar av dessa församlingar som Herren bekände som levande församlingar.

Hur är det med oss i dag? Tillhör vi Herren Jesus, och lever vi med honom i vårt dagliga liv, i Ordet och i bönen?” Slut citat.

I denna tid av avfall får vi ställa den avslutande frågan till oss.