Krönika i Världen Idag

Sven Almkvist klargör det mest väsentliga.

Det är av största betydelse att vi har rätt perspektiv och att vi har det utifrån Bibelns ord, så här skriver Sven Almqvist den 1 september i Världen Idag:

Bönens ande fokuserar det väsentliga. Bön öppnar ögonen för det som är viktigt i Guds ögon, och därmed avgörande för människan. Bön belyser korsets verklighet och omvändelsens nödvändighet för den eviga saligheten.

Om det är sant att människan är skapad att existera i ett evigt medvetet tillstånd – en existens efter jordelivet – och att detta kommande tillstånds kvalité avgörs här och nu i tiden, ja, då finns det absolut ingenting annat som kan vara viktigare. Vad kan vara viktigare för en människa än var hon ska tillbringa evigheten?

Klassisk kristen tro har i tvåtusen år hållit fast vid sanningen om människans dubbla utgångar. Sanningen om att Gud så älskade världen att han gav den sin egen Son till att dö en ställföreträdares död på lidandets kors för att var och en som tror – och accepterar Jesus som Herren – inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.

Detta är evangelium. Det är goda nyheter, men också ett allvarligt budskap. En människa kan verkligen gå förlorad. Evigt liv är att få lära känna Gud vår himmelske far, och Jesus Kristus vår herre, och att för alltid leva i den relationen. Himlen är att ”få bo i Herrens hus, evinnerligen” (Ps 23:6b; 1917 övers).

Det allvarliga är att Bibeln tydligt varnar för att människan kan gå förlorad. Utan försoning med helig Gud – utan en frälsare – kan ingen leva i relation med Gud. Varken nu eller i den kommande tiden. Motsatsen till evig gemenskap med Gud är en existens utanför gudsgemenskapen i ”evig skam” (Dan 12:2b). Apostel Johannes skriver: ”Den som tror på Sonen har evigt liv.

Den som inte lyder Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom” (Joh 3:36).

När hörde du en predikan sist om Guds vrede? Många har aldrig hört ett enda bibelstudium om det eviga straffet? Visste du att det är Jesus som är Nya testamentets skarpaste förkunnare när det gäller faran av att gå förlorad?

Han talar om ”evigt straff” (Matt 24:46), ”mörkret utanför! Där ... man [ska] gråta och gnissla tänder” (Matt 22:13), risken att ”kastas i Gehenna, där deras mask inte dör och elden inte släcks” (Mark 9:47f ). Menar Jesus allvar?

Bli inte arg på mig! Det är inte jag, utan Jesus, som säger allt detta. Det är Jesus som varnar för att människor en dag förtvivlat kommer att inse att man hamnat utanför himlens port. Jesus talar om dem som ”står utanför och bultar på porten och säger: Herre, öppna för oss, då ska han svara er: Jag känner er inte, varifrån är ni?” (Luk 13:25). Varför säger Jesus allt detta ?

Det Jesus talar skarpt och tydligt om bör vi inte tala luddigt och vagt om. Allt fler teologer i dag tycker sig veta mer än Jesus när det gäller dessa frågor. Man lovar, direkt eller indirekt, att allt nog kommer bli bra ändå, oavsett vad man tror. Kanske kommer allt bara bli svart för de icketroende? ”Tack”, säger ateisten, ”precis vad jag önskar höra – en sund och tolerant kristendom utan hot om dom och straff”. Sömnen kan fortsätta, ostörd.

Är det Jesus eller vi som behöver öppnade ögon i denna den allvarligaste av frågor?