Jesus är uppstånden!

Det betyder allt för oss så att vi kan bli frälsta och räddade för evigheten!

Se denna starka korta film om Jesu död: Son of God | Resurrection | 20th Century Fox (youtube.com)

Här är en kort film om Jesu uppståndelse: Son of God | Resurrection | 20th Century Fox - YouTube

Tron på Jesus vilar på en mycket säker grund som ett historiskt faktum. Läs mer om hur det förhåller sig i den artikel som publicerades i Världen idag:

”Jag tror på Julius Caesars död och Jesu Kristi uppståndelse. Tror kristna på Jesu uppståndelse trots bevisen, eller på grund av dem?

Den 15 mars för 2 068 år sedan dog Julius Caesar i Rom. Bara 77 år senare uppväcktes Jesus Kristus från de döda i Jerusalem. Få är de som uppmärksammar Caesars dödsdag år 2024. På söndag kommer däremot miljarder människor fira Jesu uppståndelse över hela vår värld.

Teologen Steve Bateman tittar här närmare på de historiska bevis som omgärdar Caesars död och Jesu uppståndelse.

■ Mark Twain beskrev tro som att ”tro på något som man vet inte är sant”. Han observerade förmodligen en hel del kristna som gjorde just detta. Men tror eftertänksamma kristna på Jesu kroppsliga uppståndelse trots bevisen, eller på grund av dem? Påsken ger oss tillfälle att fundera över några av bevisen för kristendomens centrala påstående.

Den 15 mars 44 f Kr – ”Idus Martii” (mitten av mars) – mördades Julius Caesar av ett dussintal romerska senatorer. Nästan 77 år senare, på eller omkring söndagen den 5 april år 33, uppväcktes Jesus Kristus från de döda. Vi har goda skäl att tro på dessa båda händelser genom att följa fyra metoder som historiker använder för att upptäcka sanningen om det förflutna.

1. Skillnaden mellan två metoder

Den vetenskapliga metoden innebär att man registrerar observationer, formulerar hypoteser, gör förutsägelser, utför upprepade experiment och analyserar resultaten. Men det finns otaliga fakta som inte går att upprepa och därför inte kan upptäckas med den vetenskapliga metoden.

Det finns inga vetenskapliga bevis för att Caesar korsade Rubicon i januari 49 f Kr eller att George Washington korsade Delaware den 25 december 1776 eller att de allierade styrkorna korsade Engelska kanalen den 6 juni 1944. Förnuftiga människor tror att dessa händelser är sanna eftersom de har verifierats med den historiska metoden.

Historikern Louis Gottschalk definierade den historiska metoden som ”att kritiskt granska och analysera det förflutnas dokument och kvarlevor”. Den ”samvetsgranne historikern” lägger sina personliga fördomar åt sidan, studerar dokument, undersöker reliker, samlar fakta och följer bevisen. Genom abduktivt resonemang tar historikern fram en förklaring som på bästa sätt tar hänsyn till fakta.

Kärnan i kristendomen är det historiska påståendet om Jesu uppståndelse. Att förkasta detta påstående genom att hänvisa till vetenskapen ignorerar vetenskapens gränser. Paulus medgav att ”om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös” (1 Kor 15:14). Till skillnad från andra religioner är kristendomens centrala påståenden både verifierbara och falsifierbara genom den historiska metoden.

2. Undersök två intervall

Undersök först intervallet mellan händelsen och det ursprungliga manuskriptet som rapporterar den. Ju kortare detta intervall är, desto närmare är författaren de faktiska händelserna.

Hur vet vi att Caesar mördades år 44 f Kr? Vi var inte där för att se det, men ändå tror vi på det av samma anledning som vi tror på det mesta som hände i det förflutna: ögonvittnen skrev ner sina vittnesmål eller vidarebefordrade dem till någon som skrev ner dem.

Många tror på mordet på Caesar helt enkelt för att de i gymnasiet läste Shakespeares berömda pjäs Julius Caesar, som uruppfördes 1599. Shakespeares källa var Thomas Norths engelska översättning från 1579 av Plutarchos Bioi paralleloi (ung: Parallella liv). Men Plutarchos skrev detta verk i början av andra århundradet e Kr, cirka 160 år efter mordet, så han kan inte ha varit ett ögonvittne. Vem var Plutarchos källa? Plutarchos använde Caesars Kriget i Gallien som källa för en del av sitt material, och Caesar var säkert ögonvittne till sitt eget mord, men det är tveksamt om han skrev så mycket om det. Cicero var förmodligen ett ögonvittne, men han dog ett år senare utan att ha nedtecknat några detaljer från den ödesdigra dagen. Plutarchos hade ingen tillgång till levande ögonvittnen till händelsen, men som en framstående medlem av det romerska samhället hade han förmodligen tillgång till dokument och muntliga traditioner som har gått förlorade för oss.

Tiden mellan mordet på Caesar och Plutarchos originaldokument är alltså cirka 160 år.

Som jämförelse kan nämnas att Nya testamentet skrevs av ögonvittnen till uppståndelsen och deras närmaste medarbetare. Medan Plutarchos skrev 160 år efter Caesars död, skrev Nya testamentets författare inom livstiden för ögonvittnen som kunde bekräfta eller förneka två centrala påståenden: den tomma graven och den uppståndne Kristus framträdanden.

Redan år 50 e Kr skriver Paulus att Jesus uppstod från de döda (Gal 1:1). Om Jesus dog år 33 e Kr är det mindre än 20 år mellan uppståndelsen och det tidigaste originalmanuskriptet som rapporterar om den. Och ändå finns inga originalmanuskript från vare sig Plutarchos eller någon annan nytestamentlig författare, vilket är normen i antik historia. Det är därför det andra intervallet är avgörande.

Det andra intervallet är mellan originalmanuskriptet och de manuskript som finns i dag. Den historiska metoden använder textkritik för att undersöka befintliga manuskript (handskrivna kopior) för att rekonstruera originalet. Ju kortare detta intervall är, desto bättre.

Intervallet mellan Plutarchos originalmanuskript och vårt tidigaste existerande manuskript av Bioi paralleloi: mer än 800 år. Intervallet mellan Johannes originalmanuskript och ett fragment av hans evangelium: 50 år.

Darrell Bock, forskare i Nya testamentet, drar slutsatsen att ”evangelierna står sig väl i jämförelse med klassikerna när det gäller vad källorna säger om Jesus och Caesar. Om sådana källor fungerar för klassikerna och studiet av Caesar, borde det fungera för Jesus också.”

3. Jämför två tal

Generellt gäller, precis som för trovärdiga vittnen i domstol, att ju fler manuskript desto bättre. Även uppriktiga vittnen utelämnar detaljer som de inte såg eller lägger till detaljer som de trodde att de såg. När alla vittnesmål betraktas som en helhet kommer det att finnas mindre variationer i perifera detaljer, men kärnan i det som hände kommer att vara tydlig.

Genom att jämföra antalet manuskript i Nya testamentet med andra antika dokument, framgår det tydligt hur överlägsna Nya testamentets historiska bevis är. Vi har färre än tio manuskript av olika delar av Plutarchos liv, jämfört med 23 986 manuskript av olika delar av Nya testamentet. Det är häpnadsväckande.

Dan Wallace, forskare inom Nya testamentet, uppskattar att en stapel med alla befintliga manuskript till Nya testamentet skulle vara högre än fyra Empire State Buildings. Däremot skulle en stapel med befintliga manuskript av alla klassiska grekiska verk vara fyra meter hög.

4. Väg två motiv mot varandra

Även om vi har en tillförlitlig återgivning av ett originaldokument, hur kan vi veta om författaren rapporterade sanningen eller fabricerade lögner?

Det finns normalt två motiv för att ljuga: att vinna njutning eller undvika lidande. På Plutarchos tid var berättelsen om mordet på Caesar allmänt accepterad. Plutarchos skrev inget kontroversiellt eller politiskt farligt som kunde skada hans rykte eller sociala ställning. Det han skrev förstärkte bara hans status bland den sociala eliten. Han hade lite att förlora och mycket att vinna på att sätta sina historiska påståenden på pränt och på så sätt få den antika motsvarigheten till ett bokkontrakt.

Antingen talade de tidigaste lärjungarna till Jesus sanning eller så gjorde de det inte. Men varför skulle de ljuga? Deras djärva påståenden var kontroversiella och politiskt farliga. För sina ögonvittnesskildringar (Apg 1:22) förlorade de status, rikedom, frihet och, för vissa, sina liv.

Historiker anser att sådant lidande är ett argument för ett dokuments trovärdighet. Som Gottschalk noterar: ”När ett uttalande är till skada för ett vittne, hans nära och kära eller hans sak, är det troligt att det är sanningsenligt.” Genom att påstå sig ha sett den uppståndne Kristus orsakade lärjungarna stor skada för sig själva, sina familjer och sina närmaste vänner. Den bästa förklaringen till deras konsekventa och hållbara vittnesmål är att de talade sanning.

Naturligtvis har många religiösa fanatiker varit villiga att dö för sin tro. Men medan många dör för vad de tror är sant, dör ingen för vad han vet är falskt. De vittnade inte om uppståndelsen för att det var lönsamt. De vittnade om uppståndelsen för att den var sann.

”Idus Martii” kanske numera firas av några få historienördar, men inte ens bankerna kommer att ta ledigt den dagen. Men denna påsk kommer miljarder människor på alla bebodda kontinenter att fira Kristi uppståndelse. Caesar gav världen den julianska kalendern, men något hände under det första århundradet som fick oss att räkna våra år efter födelsen av en snickares son. Det var inte hans undervisning, för rabbiner kommer och går. Det var inte hans död, för otaliga fiender till Rom korsfästes.

Den 15 mars för 2 068 år sedan dog Julius Caesar i Rom och världen accepterar det som en historisk fotnot. Bara 77 år senare uppväcktes Jesus Kristus från de döda i Jerusalem – och världen har sedan dess aldrig varit densamma.

Fotnot: Publicerad med tillåtelse av The Gospel Coalition Steve Bateman

Tron på Jesus ligger på en bergsäker historisk och biblisk grund.