Inändare i Jönköpings-Posten

Här nedan kan Du själv ta del av dikten:

Kalle i Tvivelsbo

Han kallades ´Kalle i Tvivelsbo´      

för han sa att han hade ingen tro             

och hans livsstil var att tvivla jämt

och Gud det var bara ett skämt.          

Han kunde bara tro på det han såg 

allt annat tyckte han bara var båg                           

och räknade alltså därför helt kallt;

att det som han såg det var allt.    

Men så blev han så kär uti Stina       

av alla flickor var hon den fina,   

hos Kalle brann kärlekens låga,

nästan det blev som en plåga.

Kalle som ville till Stina nu fria

tankfull började sitt huvud klia,

Hur skulle man nu bära sig åt

när man ska gå på friarestråt?

Jag går rakt på sak tänkte han till slut

tog mod till sig och öppnade sin trut:

´Jag har ju så varma känslor för dig       

så jag frågar: Vill du gifta dig med mig?´

Hon svarade, ´Vad är det för prat?´

sa Stina som kunde vara riktigt kavat.

´Ta du fram din kärlek får jag be                                                    

och sedan så skall jag svar dig ge´

Nu Stina höll predikan för Kalle:

´Det borde du få in i din skalle

att det finns oändligt mycket mer  

än det som dina ögon här ser.´

´Jag vet att du tror på allt det du ser,

men bara på det och ingenting mer.

Efter kärleken är det svårt att leta

och det tycker jag att du borde veta.´

´Nej Kalle, öppna ditt hjärta och tro                                              

både kärlek och Gud kan då i dig bo.

Detta skall du förstå framför allt,

att utan dessa två blir det så kallt.´