Facebook

Facebook är en stor tidstjuv som stjäl tid för betydligt viktigare saker.

Man kan tänka sig att genast när man tar upp ämne facebook så kommer allehanda ursäkter för att fortsätta att förslösa sin tid på denna medieplattform. Malm tar upp det i sin artikel och skriver så här:

”Men det finns ju stora fördelar med Facebook: Hur mycket bidrar inte detta företag till att exempelvis knyta samman kristna, skapa kontaktytor för kyrkor och göra evangeliet synligt i den digitala världen!

Med den logiken skulle vi även behålla de fossila bränslena, eftersom de har enorma fördelar för energi, transporter, uppvärmning och mängder av användbara produkter. Men eftersom de obevekligt håller på att förstöra själva livsvillkoren för Guds skapelse måste vi välja bort dem. Det finns alltså något som väger tyngre än fördelarna.

Malm fortsätter och skriver om den tystnad som råder i kyrkorna om facebook: ”Varför har kyrkorna varit så tysta inför den digitala revolutionen? Varför är det hela tiden röster utanför kyrkorna som berättar om vad de sociala medierna gör med oss? Är det för att vi är rädda att framstå som teknikfientliga, att återigen uppfattas som förändringsängsliga bakåtsträvare? Är det för att vi själva i så hög grad sitter i knät på inte minst Facebook, både privat och i vårt församlingsarbete?

Frances Haugen berättade för Time hur det kom sig att just hon klev fram som visselblåsare, med alla de risker det innebär. När sanningen om Facebook började gå upp för henne, var samtalen med hennes mamma avgörande. Modern Alice Haugen hade då lämnat sitt jobb som professor för att bli präst i Episkopalkyrkan. En antydan om vad den kristna kyrkan skulle kunna bidra med här får vi när Frances Haugen kommenterar deras samtal: “Om du är inne i en samvetskris och försöker hitta en väg du kan leva med, är det den yttersta lyxen att ha någon att dela din vånda med “.

Det samtalet förutsätter att kyrkans ledare själva är fria från digitala bindningar. När vi pratar om detta i kyrkan, låt oss då utan omsvep benämna de problem som alltid tycks följa i kölvattnet av Facebook och andra sociala medier. Dessa problem blir kanske ännu mer akuta i en miljö som byggts upp för att göra människor till Jesu lärjungar:

* Vi läser mindre, vilket inte minst för ledare hindrar fördjupning i teologisk litteratur och andlig vägledning.

* Mindre “dötid”, det vill säga den öppna rymd över känslor och tankar som i alla tider varit den primära källan till problemlösning och kreativa idéer.

* Det ständiga bruset av oväsentligheter, som grumlar vår förmåga att urskilja vad som verkligen är väsentligt och hålla fast vid det.

* De störda närrelationerna när vi inte är närvarande i samtal utan har blicken och koncentrationen någon annanstans.

* Det aktiva stödet till destruktiva företag som Facebook, som tjänar astronomiska summor på vårt beroende.

* Det tvångsmässiga beroendet, när vi tror att vi är fria men i praktiken som Paulus skriver “dras viljelöst med bort till de stumma avgudarna” (1 Kor 12:2).

* Rörelsen bort från det kroppsliga, som djupast är en förnekelse av inkarnationen och därmed ett centralt kriterium för de makter som aposteln Johannes kallar antikrister (1 Joh 2:18-23, 4:1-3).

Varje genuin väckelserörelse genom historien har varit tydlig med att benämna de makter som människan måste lämna för att bli fri att följa Kristus. Under 1800-talet var det alkoholen som band stora delar av vårt folk, och som därför stod i fokus för mycket av omvändelseförkunnelsen. I dag har vi betydligt mer socialt accepterade droger. Nu som då kan två enkla frågor lyfta fram det dolda missbruket i ljuset:

1. Finns det något som drar mig dit jag inte vill?

2. Finns det någon som hindrar mig att göra vad jag djupast vill?

Maria Ressa ställde under sin Nobelföreläsning två gånger en mycket biblisk fråga som landar tungt framför kyrkans dörr: “Vad är du beredd att offra för sanningen?” Slut citat från Malms artikel.

Det är tankeväckande ord som förs fram i denna artikel. Tänk vad tid som slösa bort på onödigt skrivande och nyfiket tittande på facebook!  Om denna tid hade lags på Gudsrike, Bibelläsning och bön hade de som ägnar sin tid åt facebook utvecklats andligen.

Dessutom skaps en bundenhet till att jämt återvända till facebook. Det är lätt att fördöma de som är bundna i laster men att man själv är bunden till facebook förbiser man. Försök att sluta med faceebok visar det sig om du är bunden eller inte. Det är då man märker det precis som den dag alkoholisten försöker att sluta dricka, och hela tiden intalar sig att denne kan sluta när som helst, då uppenbaras bundenheten.

Som kristna är vi kallade till frihet och inte att var bundna av vad det vara må – även facebook.